Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
YN:s totala glömska kan inte bero på att YN inte var den som svarade.
Det är helt uppenbart en bidragande orsak till att hon kan ha glömt att frågan ställdes.
Det är långt mycket rimligare att glömma att någon annan pratat med en polis än att man själv gjort det.
Detta kallas
enactment effect. Människor tenderar att minnas handlingar som de själva har utfört mycket bättre än handlingar som de bara sett eller hört om. Studier visar att minnet av självutförda uppgifter är mycket bättre än minnet för handlingar utförda av någon annan.
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/14516228/
Att AZ minns frågan och att YN inte gör det stärker bara bilden ytterligare.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
AZ till och med erbjöd sig att försöka identifiera LJ i vittnesparaden.
Efter att han angett att han inte kände igen någon i uppställningen som varandes mannen på David Bagares gata, ja.
Det framgår hur tydligt som helst att han skiljer på utpekandeförsöken. Han gör två olika försök att känna igen någon i uppställningen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Du blir nog inte stoppad av polisen så ofta.
Jag förstår att du har gedigen egen erfarenhet av detta.
Att helt glömma bort att man haft ett samtal med piketpoliser med dragna vapen under ett historiskt ögonblick är en långsökt tanke.
Däremot kan man säkert glömma att polisen pratade med någon annan. Medan man själv kastat sig åt sidan och eventuellt hade blicken bortvänd.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
De kallas manskapsbodar i branschen.
Det tror jag säkert. På samma sätt som städare kallas lokalvårdare ”i branschen”.
Ordet manskapsbod finns inte som ord i SAOL, SO eller SAOB. Däremot byggbarack.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Uppgiften var fel.
Att hon såg mannen på David Bagares gata för 10 minuter sedan är en felaktig uppgift, det stämmer. Poängen är att det är oändligt mycket rimligare att tro eller dra till med att man mött en man där för 10 minuter sedan än att man mött en man väster om byggbarackerna för 10 minuter sedan.
När hon talade med Östling hade det gått ett par
minuter sedan hon svängt in på David Bagares gata. Men det hade bara gått några
sekunder sedan hon var väster om byggbarackerna.
För dig är det alltså helt normalt att tro att man varit borta i 20 minuter efter att man gått tur och retur till kylskåpet för att hämta en Risifrutti.
Lex Risifrutti.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Mötespunkten är inte ihopfantiserad. Den är uträknad.
Inlagda personer med glappande verklighetskontakt ”räknar ut” en massa saker också. Innan tvångströjan åker på igen.
Det betyder inte att ”uträkningarna” har något med verkligheten att göra.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
YN:s efterhandskonstruktion i fotovisningsförhöret den 4 mars 1986 och i radiointervjun den 9 september 1988 talar för sig själv.
De mindre minnesavvikelser som hon uppvisar där är inte i närheten av och påvisar inte att hon felplacerat den springande mannen från väster om byggbarackerna till David Bagares gata. Det är helt olika företeelser. De avvikelser du pekat på är helt normala och fullt jämförbara med andra normala avvikelser i de flesta vittnens berättelser.
Ditt trolleritrick däremot är något helt annat. Som dessutom motbevisas av Lars Jeppsson, som genskjuter Nieminen mellan de tänkta mötespunkterna och kan bekräfta att Nieminen redan uppe i trappan förmedlade att hon mött en springande man på David Bagares gata.
Du är komisk. Du anpassar din Hollywoodberättelse efterhand.
Länge insisterade du på att Nieminen inte hade något att göra med sin egen rekonstruktion där man tydligt ser den springande mannen på David Bagares gata. Du menade att polisen själva hade hittat på den mötespunkten och att YN själv insåg att den var fel.
Sedan när folk påtalade för dig hur absurd den föreställningen var anpassade du ditt Hollywoodmanus så att YN
själv ansåg att hon mött den springande mannen där. Då hade hon plötsligt skapat en ”efterhandskonstruktion”. Redan i april 1986.
Hollywood väntar.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Dahlman yttrade sig inte om den citerade tidsuppgiften.
Dahlman yttrade sig om principen.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Vittnespsykologin säger inte att alla tidsuppgifter avviker åt samma håll. Det har du hittat på.
Jag har aldrig sagt att
alla tidsuppgifter avviker åt samma håll. Det har du hittat på.
Jag har hänvisat till en vetenskaplig studie där man undersökte exakt detta. Det vill säga polisens responstid. Man studerade hundratals verkliga fall där polisens verkliga responstid uppmätts. Sedan jämförde man med vittnenas uppskattningar av responstiden.
Vad fann man? Att bara 0,94 % av verkliga vittnen underskattade polisens responstid. Den förkrossande majoriteten överskattade responstiden.
Om man dessutom förutsätter att flera vittnen oberoende av varandra ska underskatta responstiden, vilket i varje enskilt fall bara har 0,94 % chans att inträffa, visar grundläggande sannolikhetslära att den chansen bara är en på flera miljoner.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Vittnespsykologin säger att tidsmarkörer är viktiga. Att JA steg ur bilen är en tidsmarkör. Det gjorde han efter 3 - 4 minuter. Då pratade han med "en äldre man".
Vad JA gör för tidsuppskattning tre år efter händelsen är inte tillförlitligt. Den uppskattning han ger till bröderna P är dessutom inte kompatibel med vad han uppger i rätten samma år.
Idag anser han att han talade med 50-60-åringen medan han fortfarande satt kvar i bilen. Jag har frågat honom. Att jag varit i kontakt med JA har jag redan berättat för dig för flera månader sedan.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ avviker mycket från senare förhör. LJ frågade inte "vart mannen hade tagit vägen som de måste ha mött". Det är en avgörande skillnad.
Skämtar du eller?
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
LJ frågade om de hade "sett någon springa förbi". LJ antydde inte att de hade mött någon eller var de kunde ha sett någon.
Det är ingen ”avgörande skillnad” hur man refererar själva frågans formulering. I båda versionerna frågar LJ om de sett en man, och i båda versionerna svarar kvinnan att han försvunnit nerför David Bagares gata.
Det är den centrala punkten. Som läsarna säkert förstår.
Som läsarna säkert förstår motbevisar det att hon anser att hon mött mannen väster om byggbarackerna. För då hade inte LJ kunnat få beskedet att hon mött honom på David Bagares gata. Långt innan hon ens nått byggbarackerna.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lebel
Att LJ fick ett oklart besked av YN visar hans fortsatta agerande. Han tvekade "någon minut"
Därför att han såg en siluett och inte ville bli skjuten, ja.
Det är den rimliga läsningen av materialet.
Vi hörs på måndag. Då har jag mer tid att skriva. Och du har mer tid att bli stoppad av polisen på väg till ”manskapsboden”.