Citat:
Ursprungligen postat av Johabbed bin Laugsson
Lars-Tommys coachning i EM 2000 var kass. Man envisades med Kenneth på topp, bland annat. Även om de andra anfallsalternativen (främst Yksel) inte såhär i efterhand känns hundraprocentiga så borde nåt ha gjorts, för Kenneth gjorde tämligen uppenbart ingen nytta alls i det läget. Lägg därtill att förbundskaptenerna uttalade sig och sa att man var nöjd med hur man utfört 0-0 matchen mot Turkiet, som kallades EM:s tråkigaste match av alla experter. De måste ha levt i ett alternativt universum där oavgjort mot Turkiet var finfint eftersom man hade en liten matematisk chans för avancemang om man slog Italien i sista matchen. Och så kändes det som varenda byte under turneringen var defensiva sådana.
VM 2002 var en rejäl uppryckning. Att de var alldeles för skraja med att spela in Zlatan på topp var ett stort fel, men som helhet sköttes allt sanslöst mycket bättre än vid Em 2000. Man åkte ut på ett relativt slumpartat vis efter efter en jämn match och golden goal. Med lite flyt hade Sverige vunnit matchen, och då länderna som stod på tur efteråt hade man kunnat gå riktigt långt, och då hade absolut ingen klagat på Sveriges insats.
EM 2004: Mycket bra insatser från Sverige, och tränarna visade att de utvecklats 250 resor sedan 2000 års fegheter när de vågade ställa om till en heloffensiv mot Italien. Lars-Tommy från fyra år tidigare hade säkerligen låtit det gå till 0-1 förlust, särskilt med tanke på att de hade en match kvar i gruppsspel på sig att säkra avancemang. Straffläggningen var en missräkning, men en svårbedömd sådan. Åter igen åkte man ut slumpartat. Man hade lika gärna kunnat vinna straffarna och hux flux vara i EM-semifinal.
Vad gäller Tony Cliftons resonemang om att Sverige inte alltid kommer upp i toppen av sin potential är det inget jag tycker man kan klandra tränarna för. Sveriges landslag består av en handfull världsklassspelare och resten på en nivå av "duglighet" internationellt (eller vad man ska kalla det). När alla spelare på plan råkar få in flytet samtidigt blir vi ett grymt landslag, men man kan inte räkna med att så ska ske hela tiden. Det är orimligt att förvänta sig att coacherna ska kunna få ut landslagets absoluta maxkapacitet varje match. Det handlar för mycket om att spelarna ska ha en bra dag, och eftersom lilla Sverige inte är packat med superspelare har inte alla bra dagar hela tiden.
Lars-Tommy utvecklades alltså från ett defensivt tråk-team till mycket bra landslagscoacher. Lars-Roland tror jag kan bli ännu bättre rent taktiskt och vad gäller att slussa in nya spelare. Men Tommy borde fått vara kvar som maskot...
Jag håller med dig i mkt av det du säger, Lars Lagerbäcks coachning har utvecklats, han har fått en bättre fingertoppskänsla. Han vågar lita mer på det offensiva spelet, även om Sverige fortfarande är ett taktisk drillat lag.
Man ska också ha i åtanke att Sverige har blivit ett bättre lag på pappret de senaste åren, Em 2004 går inte att jämföra rakt av med Em 2000. Sverige har tre riktiga stjärnor och Andreas Isaksson som har potential att bli en världsmålvakt.