Lars-Tommy, genier eller dödgrävare?

Sällan har någon landslagsledning fått utstå så mycket kritik från media, supportrar och även i vissa fall spelare som Lars-Tommy. Myspappan och flumfilosoferande Tommy Söderberg tillsammans med den grubblande strategen Lars Lagerbäck har anklagats för att vara alldeles för fega och trista i sitt synsätt. Ofta har man brädat den kreativa och irrationella spelaren i förmån till den löpvilliga och destruktiva.

Det började med filosofikrocken med Per Zetterberg. Fortsatte med Anders Svenssons vara eller inte vara och Zlatan bänkades för man inte ville ”knäcka” Mackan. Mellberg skulle spela på kanten och Djurgårdarnas nyfunna kärleksgris Kim Källström fick aldrig riktigt chansen, eller? I många fall har det varit svårt för yngre spelare att slå sig in i landslaget och helt omöjligt för de gamla rävarna att petas. (Jag skulle inte bli förvånad om en viss Allbäck och herr Lucic kommer att vara med i de flesta landslagselvor denna säsong.)

Ideligen har man brustit ut i förtvivlan när laguppställningarna presenterats men de flesta gångerna har Sverige ändå presterat resultatmässigt. Visserligen har vi inte grävt några medaljer. Men förutom bottennappet i Eindhoven har Sverige visat sig både vara kvalsäkra och svårslagna i slutspelsfaser. Endast två kvalförluster och tre raka slutspel är ett facit som talar för sig själv.

Idag är som bekant den dynamiska duon splittrad. Söderberg har valt att ta några mellanår i U-21 landslaget, innan han åter igen hoppar upp i sadeln, för att tillsammans med Andreas Andersson leda AIKs juniorer till Allsvenskt guld.
Men det är i allra högsta grad samma Lars-Tommy-anda som genomsyrar landslagsmiljön, även om den nu går under namnet Lars-Råland.

Med stundande VM-kvalmatch i åtanke och ett VM-slutspel i Tyskland hägrande bakom hörnet, vore det intressant att höra vad ni har att säga om Sveriges fotbollsfilosofi.

Är det så att landslagsledningen har ett alldeles för kortsiktigt tänkande och man negligerar unga framtidsspelare?
Är Allsvenskan så usel, så att det är bättre att vara bänkad i en medioker proffsklubb än att vara Allsvensk skyttekung?
Lars-Tommy-andan, genial eller dödgrävare?

Själv går jag dock ytterst sällan på landskamper. Marcoolio körer och blågula pajashattar är inte min melodi. Men till Tyskland ska jag, och jag hoppas att även att Sverige gör mig sällskap.

Mitt svar ligger absolut mer mot genihållet, men jag är också en Söderberg-fanatiker
Lars-Tommy fick mycket orättvis kritik. Exempel på detta är att de inte ger ungdomar och nya spelare chansen. Delvis har de ju slusst in många nya som Chippen, Isak, Micke Nilsson, Hansson, Edman, Rosenberg, Antonsson, Östlund. Visserligen inga vågade namn men ska landslaget vara en plantskola som har som mål att va sjysst mot ynglingar..? Nej, jag tror de gör helt rätt som bygger kring en stomme och sen tar in nya lite försiktigt. Dessutom, utvecklas en talang mest i ett stabilt lag eller tillsammans med massa andra talanger..?

Sen beror det väl också på vad man har för inställning. Föredrar man "rolig fotboll" istället för vinster..? Personligen tycker jag landslaget kan spela hur tråkigt som helst, bara de vinner.

Vad gäller "konflikter" som uppståt kring landslaget tycker jag också de gjort de mesta rätt. Hör en gnällfitta som Zetterberg hemma i landslaget om han börjar grina för att han får lira på kanten istället för i mitten.. Inte enligt mig.
Mellberg tillförde mest på högerbacken då det inte fanns några allternativ, då ska han lira där!
Kim vs Svensson? I dagsläget är det frågan om nån av dem ska lira..

Nej, Lars-Tommy har satt Sverige på kartan med små medel, klart de ska ha credit för det!

Jag tycker att storheten, med Lars-Tommy är att de utvecklats, de har lärt av sina tidiga misstag, och efterhand byggt upp en fungerande spelstil...
Visserligen tycker jag fortfarande att LT (eller Lagerbäck numera), fortfarande har en tendens att prioritera rutin framför dagsform (som när man tog med den halvskadade föredettingen Mjälby i VM-truppen, istället för en frisk och kurant försvarare (vilket gjorde att vi fick problem när det blev avstängningar på en del viktiga spelare i backlinjen). Det verkar som att det finns en oförmåga att kicka
föredettingar som gjort sitt i landslaget, det krävs i regel en ordentlig skada för att de ska försvinna ur truppen.
De började sin bana som dödgrävare och avancerade sedan i lagom takt åt genihållet...

Lars-Tommy var duktiga att bygga upp ett lag efter det de trodde på. Starkt lagbygge med defensiv inriktning. Under senare år har man till och med kunnat se landslaget spela fotboll under vissa stunder! Så att såga Lars och Tommy längs fotknölarna är inte rätt. De har presterat relativt bra.

Däremot säger jag inte att jag är nöjd.. Tror faktiskt att landslaget har haft en ännu större kapacitet än vad som kommit fram. Ta andra halvlek mot Bulgarien i EM, där landslaget spelade en otrolig fotboll. Den kapaciteten har Sverige haft, men hur ofta har man sett det? Ett par kvalmatcher mot Moldavien plus ett par till, men alldelse för ofta spelades dödgrävarfotboll mot Azerbadian och liknande storheter. Vet inte hur ofta man suttit hemma i soffan och skrikit åt Lars-Tommys laguttagningar och deras förbannade, j*vla sk*tfotboll. Min fotbollsfilosofi är offensiv och att då se Daniel Andersson i en offensiv mittfältsroll gör mig gråtfärdig. Som om inte det vore nog fick man se Mjällby ett par veckor senare i samma position.. För mig tyder det här bara på feghet. För att dra till med en riktig gammal klyscha: Man måste våga för att vinna (Grekland vågade testa man-man..)

I somras hade Sverige det bästa landslag man haft sedan -94 och en kvartsfinal får väl ses som godkänd. Men hur många gick egentligen lyckliga från EM och kände att Sverige presterat max? I ett par halvlekar helt klart, men inte mer än så.

Mitt slutliga betyg till Lars-Tommy blir ett G, fast det skulle kunnat bli klart högre.

genier utan tvekan, sverige har presterat bra resultat under hela söderberg-eran med begränsat material och många spelare som presterat dåligt i klubblag höjer sig alltid i landslaget vilket jag tror mycket beror på lars-tommys ledareganskaper.

För övrigt anser jag herrar lucic och allbäck givna i startelvan.

Visst, de flesta har säkert varit beredda att slita sitt hår efter vissa laguttagningar eller matcher men det kvalfacit Sverige hade under Lars-Tommy eran var ju otroligt. Var väl topp i Europa?

Sedan kan man tycka att vissa bortamatcher mot B- och C-nationer som Moldavien osv kunde ha avverkats på ett bättre sett men det är inte så många landslag som åker ner och vinner med 5-6 bollar på beställning. I många fall är många välavlönade stjärnor inte särskilt intresserade av en sådan match och landslagen kommer undan med blotta förskräckelsen.
Fast ett tag så var det inte allt för roligt att se på vårt kära landslag, 1-0 borta mot Azerbadjan(?), 0-1 hemma mot Turkiet, 0-0 borta mot Slovakien (efter en heroisk insats av Hedman). Det var ju i den vevan de blev rejält ifrågasatta i media.

Vad gäller spelare så har man som sagt ifrågasatt vissa uttagningar men jag ser inga fel i att ha en stark kärna som andra spelare får växa in i. Kolla på handbollslandslaget, det kanske fanns spelare som individuellt sett var bättre en vissa i landslaget men som inte alls kunde ha varit lika bra tillsammans med de andra. Nu höll ju Bengan för länge på sina "gamle" men ändå... Likaså gjorde Tommy Svensson som körde för länge med sina gamla 94-hjältar.

Nu låter man Rosenberg få växa in i landslagskostymen och även om Allbäck får starta mot Bulgarien så har han tiden för sig. Och vad gäller Teddy Lucic så är det nog ingen som kan förklara hur den mannen fungerar. Spelar vi mot San Marino är han på den nivån men möter vi Frankriker plockar han Henry och är lika bra som vilken Nesta eller Ferdinand som helst (nåja...).

Vad gäller rolig eller tråkig fotboll finns väl inget svar. Som Madchild skriver så får de spelar hur tråkigt de vill bara de vinner. Jag menar, vem skulle gråta om Sverige vann VM-guld efter 1-0 på en sneträff av inhoppare Allbäck mot Brasilien 2006 och det var vår enda målchans? Nja.

Sedan så skadar det inte att det numera är en generation tekniska och "osvenska" spelare som kommer fram. Men man måste kombinera det med lite klassiska svenska spelare alà Schwarz, Mjällby osv.
Och oavsett vad fjollan och Mr. Expose-himself Patrik Ekwall säger så tycker jag att det verkade som att Söderberg och Lagerbäck skapade en mycket bra stämning i truppen. Alla som spelar eller har spelat fotboll vet att Mellberg vs Ljungberg tuppfäktningen inträffar.

Angående Zetterberg affären håller jag med om att det var rätt att låta honom vara utanför. Vad händer om han får spela i mitten bara för att han gnäller i media? Vad säger nästa spelare som får spela på en obekväm plats? Mellberg gillade inte högerbacken men han har sådan stolthet så han spelade där för han visste att det var det bästa för laget. Inte konstigt att han är kapten nu.

Nej jag har bara positiva bilder såhär efter Lars-Tommy eran. Tycker de fick för mycket skit som de inte skulle haft.

Helt offtopic men Freddan lackade på Mellis för att han kallade han fjolljävel samtidigt som han tacklade.

Underkänt, 1+, är mitt betyg. Jag bryr mig inte bara om resultaten; jag vill också se Sverige spela rolig, teknisk fotboll. L-T var mästare på att inte åka på stryk mot blåbär och mellanlag och lyckades så kvalificera Sverige till en massa slutspel. Väl i slutspelen gick de oftast inget vidare. Att vinna och att föra matcher mot halvbra lag eller bra lag gick knappt med deras filosofi.

Deras motvilja mot vissa spelare och förkärlek för andra var rent löjeväckande och gynnade inte landslaget ett dugg. Hedman, Mjällby, Allbäck, Bjärred-Daniel är lysande exempel på grabbar som inte har i landslaget att göra och som om inget annat borde rymma fältet för yngre förmågor. Dessutom verkade de inte kunna ta spelare som var kritiska till spelsystemet, uttagningarna eller den påbjudna stämningen i landslaget. Marcus Lantz, för något år sedan rankad som bundesligas 3:e bäste def., mittfältare hälsar.

Risken är också att deras tråkiga, fege-fotboll blir ännu starkare i landets forbollsklubbar. Landslaget verkar som en förebild och utbildningsmåttstock.

Till deras fördel måste man säga att de blev bättre efterhand. Portugal var ex. inte alls så Lars-Tommy som NL/BE. Andra halvlek mot Italien måste ha varit deras bästa coachning överhuvudtaget.

Vårt landslag hade varit framgångsrikare och spelat roligare fotboll om inte L-T hade varit förbundskaptener.

Jag har inget till övers för kollektiv-mys-pys-socialist-förbundskaptener. Typiskt fjollsvenskt, chefen är alltid en person, inte två. Ansvar skall utkrävas odelat och individuellt, inte kollektivt.

Minns när dom inte plockade ut Allbäck (inte säker men tror det var han) i senaste VM:et i en match, han rantade omkring helt misslyckad och tröttkörd, alla såg. Det fjoll-duon inte visste om var att Tv planterat en mikrofon, man kunde höra hur diskussionen utspann mellan de två. Nån av dom sa ungefär så här..."men tänk om han blir ledsen, då?". :thumbsdow

Som alltid, i en period när talangerna råkar sammanfalla, så upplever de flesta lag en peak, när profilerna försvinner blir det down. Tror som Petersen, en riktig coach hade kunnat göra bättre ifrån sig resultatmässigt.


OT: Sverige kvalar tyvärr inte in till Tyskland, sorry. Värt att lägga på minnet.

Det där utalandadet ska jag påminna dig om i höst, när sverige kvalat in tilll VM!
Edit: jag kommer nog använda det som min signatur...

Ja, vad ska man säga. Jag håller mig enligt svenskt manér till mitt- i-mellanfåran. Självklart kan man ha synpunkter på vissa laguttagningar Jag vänder mig framför allt emot deras ovana att ta ut spelare på gamla meriter. Deras emellanåt defensiva och försiktiga tänkande kan också irritera, då fotbollen också måste ha ett underhållningsvärde för att iaf locka mig till arenorna.

Men trots detta är jag nog överlag nöjd med herrarnas, och numera herrens, arbete med vårt landslag. Liksom någon av de tidigare skribenterna på tråden påpekade har de uppvisat en imponerande förmåga att lära av sina misstag. Inte minst under mästerskapen har detta blivit särskilt tydligt. Och spelet har faktiskt blivit mer underhållande. Att begära en stormatch när Sverige möter Luxemburg på bortaplan är bara idiotiskt. Inget landslag kan prestera i en sådan match.

Sist, och också det som mest talar för ett gott betyg, har de ju faktiskt, senaste året undandtaget, haft ett nästintill obefintligt spelarmaterial att arbeta med. Stundtals har ju över halva truppen bestått av antingen mittbackar eller bänknötare, eller både och. Det är svårt att spela så mycket annat än 4-4-2 defensiv, med under sådana förutsättningar. Och om det inte finns en enda högermitt(innan chippen kom), varför ska då alexandersson petas pga åldersstrecket.

Summa summarum tycker jag, som inledningen antydde, att de har gjort ett godkänt jobb.

Jag vill påstå att det inte var en coachningstriumf, utan Italien själva som ställde till det genom att börja deffa i andra halvleken (bytte ut Cassano mot....nån defensiv mf) och bjöd in Sverige i matchen.