Skvallertråden om Mikael Persbrandt

Han är en karlakarl enligt många kvinnor. Och många tycks inte ha så mycket emot att han sänder de vibrationerna till de för de får känna att han är den man som många andra svenska män inte vågar vara och det är de attraherade av och sedan går svenska män omkring och tror att de ska vara sjyssta män för att vara till lags när kvinnorna egentligen vill ha det där starka som Persbrant för dem personifierar. Det får honom att vara en riktig man och då får de i sin tur känna sig som riktiga kvinnor i deras dröm. Men sedan om vardagen ser ut så här hela tiden så lär de ju tröttna men det är riktigt underhållande att läsa om hur han bär sig åt i alla sin fullständiga absurditet. För att detta ska bli uppmärksammat behövs det dokumenteras och det är inte säkert att någon vågar detta eftersom det kan bli rejält kännbart ekonomiskt eftersom det kan skada de miljardfilmer som Persbrant är med i och har på gång...

De skadestånden som det kan bli tal om i civil domstol vill man inte få på halsen...De betalar man sig aldrig ur och så får man gå från sommarhus och hem och allt vad det kan vara. Kul. Och Persbrant gör en snabb avbön och är sen på banan igen...

Verkar som att nästan alla av manligt kön som har varit eller är på Dramaten får för sig att börja med en j-a massa tokigheter, det är knivhuggningar, slagsmål, blottning, skitsnack, fylla, droger, otrohet och en lång rad med liknande saker. Ledarfigurerna var Persbrandt, Flinck och Ramberg - en oslagbar trio när det gällde att sörpla i sig alkohol och uppträda stökigt.

Persbrandt spelar egentligen bara en enda roll och det är sig själv, ungefär så uppfattar jag hans skrala repertoar. Han är ungefär likadan i alla sina roller oavsett om det är Gunvald Larsson eller Carl Hamilton han gestaltar.

Men kvinnorna gör att klarar sig kvar i rampljuset, aggressioner och missbruk är rena lockropen för svenska kvinnor.

Kvinnorna på Dramaten är inte långt ifrån. Det kan vara helvetet självt att jobba där. Vet många skådespelare med lägre ryktbarhet som skyr premiärfesterna efter första föreställningen på en ny uppsättningen som pesten för då kommer allting ut som dämts upp under repetitionerna. Dramaten är helvetet på jorden och skådespelare älskar att kränka, förnedra och förminska varandra.


Bergman var också ett ärkesvin men han var någorlunda mer sofistikerad och framförallt oerhört mäktig jämfört med någon i jämförelse enkel skådespelare. Skådespelare ägnar sig åt sådana där maktmätningar som en del i det sociala spelet. Det är ett sätt att besegra en annan människa. Det är riktigt obehagligt och knäcker många.

Skådespelare är ofta så mot varandra. Det behöver inte ha något med Sverige att göra. De är makthavare inom sitt skrå och som skådespelare övar du i att arbeta bort dina hämningar och gränser. Det är vad det innebär att vara skådespelare. En skådespelare under en kvälls föreställning kanske ska gestalta ett helt liv med kriser och galenskap i en roll och att ska kunna gå från ett stämningsläge till ett annat. Det innebär att arbeta bort alla de trösklar som vanliga behöver för att socialt fungera.Skådespelare i sitt jobb kan under en föreställning få göra sådant som andra inte gör under ett helt liv och sedan upprep a samma sak fem gånger i veckan år ut och år in. Man går från extremt läge till extremt läge på ett ögonblick utan att behöva fundera över hur omgivningen ska reagera. Det ingår i jobbet att bli oberäknelig. En skådespelare kan inte fundera över hur omgivningen ska reagera när han/ hon jobbar. Han är i rollen. Han/hon är inte privat. Det är hans /hennes jobb att upprepa detta tusentals gånger. När han sedan är ute bland vanliga människor så kickar växeln igång direkt precis som den ska göra i jobbet för det kommer direkt från ryggmärgen. Vanliga människor fungerar socialt med andra normala människor genom att sätta gränser för sig själva men skådespelare ska kunna byta sinnestillstånd på ett ögonblick.

Tror man att skådespelare som Anthony Hopkins, Robert de Niro, Gene Hackman Alec Baldwin, Cathrine Zeta Jones, Gwynteh Paltrow, Angelina Jolie är nice guys jämt så tror ni fel. Många är rädda för dem eftersom de vet hur de kan vara. Får de som de vill brukar de hålla sig lugna men annars kan det vara slutet på ett tjugoårigt arbetsliv att inte göra som de vill om man är sminkös, kostymös, ljussättare, regiass, passare eller vad det nu kan vara.

I Sverige gör man som i USA- det tigs ihjäl eftersom man vet vad jobbet innebär men det här kan vara början på en skandal för Persbrant. Nu är det i och för sig förundersökningssekretss på det här men blir det rättegång så kan det sluta illa. Han är ett svin men han är inte så tuff som han tror...det finns de som har tryckt tillbaka när han gått för långt. Han brukar dock hota med att han är bundis med HA...

Undrar, undrade flundran!

Hur ser den kommande arbetsveckan ut för Persbrandt? Ledighet och kola som gäller?

Eller har dragaren lämnat ön?

Persbrandt skulle ha kunnat deltagit i hundtävlingen, http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=8751451

Det där känns bara som den patetiskt glorifierande versionen - myten om skådespelaren som går in i sitt yrke, den lidande konstnären och allt det där. Det är bara en ursäkt för vissa labila personer att agera ansvarslöst och inget annat.

Många teorier här om varför manliga skådisar så påfallande ofta är fittor.

Tror själv att det handlar om att bland dom här manliga skådespelarna så finns det en gnagande insikt om hur otroligt omanligt deras yrke faktiskt är. Man gör ingenting av verkligt praktiskt värde, det kan inte mätas på något sätt annat än på ett subjektivt plan i en ganska falsk och konstruerad kontext. Innerst inne vet man att man egentligen bara fungerar som en symetrisk klädhängare, som upprepar ord som någon annan person, mer intelligent än dom själva, har skrivit ner – hur manligt är det egentligen?

Resultatet blir naturligtvis att dom överkompenserar och skapar en konstruerad manlighet efter en mall som dom själva fantiserar ihop om hur en "äkta" man beter sig, gärna på ett sätt som passar deras narcissism och förkärlek för yviga rörelser. Patetiskt.

"Larmar & gör sig till"

Nej det var ingen glorifiering. Jag lägger inte in någon värdering i det. Det är bara fakta. Skådespelare blir labila av sitt yrke då de inte kan ha samma startsträcka för att byta humörläge som vanliga människor. De ska kunna byta läge och bli t ex fullt hysteriska utan att tveka och kunna göra om samma sak om och om igen utan att tveka. Det handlar om på ett osunt sätt byta stämningsläge på och samtidigt gå över gränser hela tiden. Man ska ju faktiskt utsätta någon annan eller sig själv för det utifrån ett känsloläge som ska komma inifrån. Man utsätter sig för en känslomässig berg-o-dalbana ständigt. Det blir man labil av. Tror du man fixar att bli upprörd eller överdramatisera saker dag ut och dag in år ut och år in utan konsekvenser. Nej lika litet som poliser pallar med upprivande upplevelser ständigt och jämt år ut och år in. De blir ju förstörda av det också. Nerverna utsätts för påfrestning konstans och till slut har nerverna lättre och lättare för att överreagera och sparka bakut. Det är som någon som stretchar en muskel. Ju mer man stretchar desto smidigare blir man. Till slut går man ned i spagat hur lätt som helst efter att inte ha gjort något annat år ut och år in. Nerverna blir skadade av pendla upp och ned hela tiden. Det måste komma någonstans ifrån och ska ske på ögonblicket. De blir som knarkare som på grund av att de sabbat sina nervbanor inte kan kontrollera sig och inte kan sitta still. Det är fakta. De flesta skådespelare har problem med nerverna. Det är därför många börjar knarka för att påverka kroppen att få kontroll som man sumpat.

Jag har aldrig påstått att det är synd om Sanna Lundell, så varför citerar du mig?

Vilka arrangemang de har privat har du ingen aning om, och det är väl inte ett dugg märkligt att hon inte går ut i media och bashar sina barns far. Tyvärr är den bistra sanningen så, att om man har barn tillsammans så får man fortsätta att leva med situationen. Vare sig man är särbo eller om förhållandet är slut. Har man tagit fan i båten så får man ro. Och det gör hon, som det verkar på ett ganska bra sätt. Hon skriver i princip aldrig om honom, så varifrån du får det där statusbehovet vet jag inte. Micke är ett as. Det är inte Sannas fel.

Nej, Sanna Lundell har det nog inte så lätt nu. Man får försöka sätta sig in i hennes situation (iaf som jag uppfattar hennes situation) och fundera på vad/hur man skulle göra - det är inte helt självklart alla gånger. Får väl hoppas att hon också kan hitta en rik och trevlig norsk programledare...

I Persbrandts fall tror jag mycket på överkompensation. Han var ju en tanig, konstnärlig mammagris med en dominant mor som dansade balett under uppväxten, långt från någon Jakanvärsting. ""Jag är från Jakan" otroligt kul. Mickes machotendenser har kommit med berömmelsen, en narcissistisk människa med tydliga mindervärdeskomplex. Att han 50 år gammal, tvåbarnsfar, hyllad skådespelare, ska leka gangster är otroligt patetiskt. Tror Micke att gangsterpolarna velat umgås med balett-Micke om han inte varit en celebritet?

Tror nåt liknande. Han har fått anstränga sig så mycket bara för att försöka framstå som en man. Köra rally. Ta jägarexamen. Det sistnämnda framstod som väldigt patetiskt när det begav sig. Gunvald var ju macho. Men att spela en macho-polis är inte samma sak utan bara feminina dramatenfjanterier. Klart han måste kompensera med att vråla att han minsann använder kola och gillar bankrånare

Eller - haha - var det Rapace som sa det där om bankrånarna? Har svårt att skilja dem åt för de har lite av samma komplex tror jag. Och föredrar att missbruka i mogen ålder istället för att vara en bra förebild för sina barn.

Jag tror hela Persbrandts hela bad boy-persona är bara för att få brudar. För det funkar så jäkla bra!
Samma sak gäller Ola Rapace och alla andra skådisar som kör med den patetiska gangster-wannabe-livsstilen.