Hjälp min ena hund vill döda min andra hund!!

Har en ung 2 årig blandras (Scäfer/ flat couted retriwer) och en 10 årig hund som också är blandras i samma storlek.
Dom har kommit hyfsad bra överens innan. Förutom att dom har bråkat rejält med varandra 3-4 ggr. Då dom båda ville döda varandra. Det handlade om mat då. Förutom dessa händelser så kom dom bra överens i vardagen. Dom brukade till och med leka med varandra dagligen.

För nån vecka sen så blev 2 åringen skendräktig. Hon har aldrig vari så här besatt av sin "bebis" innan. Hon har varit skendräktig innan, men inte i närheten av den här graden.
Så igår så låg jag i sängen , i min dubbelsäng, med båda hundarna. Helt plötsligt så flyger2 åringen på 10 åringen. 10 åringen svarar på hennes bråk, dom vill båda DÖDA varandra. Det var bådas syfte. Jag hade skitsvårt att sära på dom trots att jag drog hårt i öronen. Till slut så lyckades jag. Jag fick dock några bett och några blåmärken på kroppen, plus en stor bula i huvudet. Jag var mycket chockad av händelsen eftersom bråket kom helt utan varning när vi alla 3 låg i sängen.
Dom ville inte skada mig, det var bett som inte var tänkt för mig.
Hela huset måste ha hört mig gallskrika under bråket, det är ett under att båda blev oskadda.
Helvetet slutar inte där. Dagen efter, så sitter jag och 2 åringen i soffan. 10 åringen står bredvid soffan, hon gör inget särskilt, hon bara står där. Då helt plötsligt börjar 2 åringen morrra och visa tänderna, och vissa värsta ragget. Hon var hur nära som helst att göra ett anfall mot 10 åringen.
Helvetet slutar inte här heller. Senare samma dag, på kvällen vid läggdags, så ligger jag och 2 åringen i sängen. 10 åringen ligger på golvet 3-4 meter bort. Helt plötsligt så reser sig 2 åreingen från sängen och går mot 10 åringen. Hon började morra och visa tänderna och visa värsta ragget.
10åringen hade inte gjort nåt denna gång heller, hon låg bara på golvet och ville sova.
Jag lyckades tack och lov hindra ytterligare ett bråk. Men denna gång så blev 10 åringen livrädd, för det var hur nära som helst att hon blev anfallen. Hon sprang och gömde sig så längt borta från 2 åringen som möjligt, i hallen. Hon var livrädd och vågade nte komma in till vardagsrummet igen. Hon var verkligen skräckskagen och vågade inte vistas i samma rum som 2 åringen. Det slutade med jag var tvungen att bära ut 10 åringens säng till hallen, så hon fick sova där. Det var vad hon ville. Jag band samtidigt fast 2 åringen i sängen ifall hon skulle försöka nåt under natten då jag sov.

Jag har gråtit massa, tycker så synd om 10 åringen, vill inte att hon ska leva i skräck. Hon verkar lite mindre rädd idag. Men jag är rädd för ett nytt anfall från 2åringen. Hade jag inte varit hemma så hade det slutat med döden, garanterat!!
Varför i helvete beter sig 2 åringen så här???? 10 åringen har absolut inte gjort nånting!!! Hur gör jag så att 2 åringen accepterar 10 åringen?? Båda är tikar. Har haft 10 åringen sen hon var en liten valp. Har även haft 2 åringen sen hon var en liten valp. Men 2 åringen är ju nyast i flocken. Vi har varit en flock i över 2 år nu. Vad fan ska jag gör för att bli av med hennes aggresivitet???

Vad är det man brukar säga?

Hanar slåss tills nån viker sig, tikar slåss till döden.

Mitt tips är att ta kontakt med nån hundkunnig person på din ort som kan studera hundarna och ge dig hjälp på plats.

Tycker du synd om 10-åringen?

Varför ligger du då med 2-åringen i sängen?

Min tanke är, att om du hänvisar 2-åringen till annan plats än sovrummet samt om du hejdar hennes dominanta utfall omedelbart, så kommer dessa kanske att minska. Ligger du och gosar med 2-åringen, så fortsätter sannolikt hennes utfall emot 10-åringen, då du genom sänggosandet stöder dem.

Hur avslutade du bråket mellan dem? BÅDA skall läggas ner och vara stilla och tysta under ditt översseende. Annars betraktar de inte dig som ledaren.

Ålder går före skönhet för mig, jag hade sålt tvååringen igår redan o behållt 10 åringen.

Den dagen denne går bort så skaffar du endast en hund.

Varsegod för tipset.

Det där låter som en allvarlig och jobbig situation. Jag kan inte hjälpa dig med sakfrågan, men råder dig att lägga ut dina frågor på mer renodlade hundforum, exempelvis vovve.net (rabiata som nu vissa är där..) eller alltomhundar.com. Speciellt på vovve.net finns en hel del folk som inte lever för annat än att analysera hundar och hur de beter sig, och vissa är rent av riktigt kunniga så chansen att du får bra hjälp är större där.

Dom beter sig oftast normalt, så man kan inte tro att dom vill döda varandra.
Man kan väl inte tillrättvisa dom när dom beter sig normalt.
Men när dom väl vill döda varnadra så går det väldigt fort.

2 åringen brukar alltid sova med mig i sängen i vardagsrummet, bor i en etta. Medans 10 åringen nästan jämt sover i soffan i samma rum. Ibland ligger hon med oss i sängen, som denna gång.
När jag lyckades sära på dom så fick dom båda en utskällning. Sen återgick vi till det vi gjorde innan.
Men dagen efter då 2 åringen försökte angripa 10 åringen igen helt utan anledning, så fick bara 2 åring skäll. 10 åringen vågade inte vara i samma rum som henne, hon ville hellre ligga i hallen, då fick hon det. Hon var extremt rädd. Jag tröstade henne så gott jag kunde innan jag gick och la mig i sängen igen, efter nån halvtimme.
När jag tröstade 10 åringen så försökte 2 åringen komma in i hallen, för att typ se vad vi gjorde, då körde jag iväg henne. När jag var klar med 10 åringen och la mig i sängen, så låg redan 2 åringen där. Jag vägrade gosa med henne på hela natten. Ville inte ens ligga bredvid henne dom närmsta timmarna.

Jag äslakr båda mina hundar. Men 10 åring fick all min empati och skydd från 2 åringen.
Man vill ju inte göra sig av med nån av dom i första taget. Då älskar man inte sin hund.

Ja det är en fruktansvärd sits jag är i.
Jag ska följa ditt råd det där med hundforum. Men det skadar inte att även diskutera det här,
tack för tipset!

Här känns det som om du favoriserar 2-åringen, i och med att hon mest får ligga med dig i sängen.
Fick båda en utskällning? Vad förstod de av den? Du måste visa vem som bestämmer genom att trycka ner dem emot marken efter att de har bråkat. Annars tror de att någon av dem eller båda bestämmer över dig.
Vad förstod 2-åringen av skället? Det är inte 10-åringen du skall straffa efter att 2-åringen gjort ett utfall. Placera istället då 2-åringen i hallen.
Återigen ser 2-åringen sängen och dig som sina ägodelar. Vill du inte ändra på det?

Vill förtydliga flera saker här. Jag favoriserar inte 2 åringen. 10 åringen vill inte sova i sängen så ofta. Jag brukar ofta försöka få henne att sova med oss istället för i soffan 3 m bort. Men jag kan inte tvinga henne. Nån gång ibland händer det dock att hon sover med oss i sängen i några timmar.

Jag var i chock tillstånd direkt efter bråket, det är inte lätt att sära på två stora hundar som vill döda varandra. Var även helt slut och hade precis slagit i huvudet i skrivborde, så jag fick en stor bula.

Under andra och tredje försöket, alltså då 2 åringen försökte ge sig på 10 åringen, så fick 10 åringen naturligtvis inget skäll, hon hade ju inte gjort nåt fel.

10 åringen vet vem som bestämmer. Men 2 åringen verkar inte alltid veta det, då hon brukar morra åt mig när jag trycker ner henne. Förutom detta, så vet även 2 åringen vem det ör som bestämmer.

Vill naturligtvis inte att 2 åringen ska se mig som sin ägodel.