2012-07-06, 12:36
#1
Igår, på Fp:s almendalendag, gick Luf ut med förslaget om att Björklund, när han slutar som partiledare, bör ersättas av Birgitta "Avskaffa Sverige" Ohlsson.
Aftonbladet är överförtjusta över Lufs förslag:
Enligt AB så ska Björklund själv föredra Ullenhag som efterträdare:
Västerviks Tidningens kommentar:
Vad är anledningen till att Luf lyfter fram Ohlsson? Och varför gör de det just nu? Har Fp blivit för fokuserade på skolfrågor eller är det enbart ett svepskäl?
Cwejman hävdar alltså att detta inte ska förstås som ett avgångskrav. Hur troligt är det? Det är klart att om man skriver något sådant här att det ska förstås som ett förtäckt avgångskrav?
Varför är AB så förtjusta? Drömmer de om en allians fp+c+s? Skulle det vara troligare att inträffa med Birgitta Ohlsson? Eller anser de att Lufs artikel är en form av kritik mot Björklunds "kravliberalism"? Men Luf har väl inget emot de integrationspolitiska åtgärderna som Fp presenterade för ett tag sedan? Eller har de det?
Det har väl varit spekulationer om en eventuell regeringsombildning i höst (jag tror jag har läst det någonstans men vet inte var), och det finns även lite rykten om missnöje inom regeringen mot Björklund (inom M), jag vet inte mycket om det. Men Reinfeldt kritiserade ju lite försiktigt språkkrav. Missnöjet med Björklund kanske inte beror på det, eller kanske bara delvis beror på det, jag vet inte. Det kan alltså vara så att det finns de som vill ha bort Björklund... Vad tror ni, försvinner Björklund i höst? Tror ni det finns ett utbrett missnöje med Björklund inom fp och inom alliansen? Varför i så fall?
Andra tankar kring det här? Jag har ju svårt att förstå varför kritiken mot Björklund, jag tycker han har positiva sidor. Ohlsson eller Ullenhag skulle ju vara en katastrof för FP, tror jag.
(Det här ligger inte i P&P eftersom frågeställningarna även handlar om samarbetet inom alliansen och vänsterns eventuella samarbetsvilja med FP.)
Citat:
LUF: Birgitta Ohlsson kan rädda Folkpartiet
Folkpartiet lider av identitetskris och behöver en nyorientering. Därför bör Birgitta Ohlsson få en synligare roll och på sikt efterträda Jan Björklund som partiledare. Det skriver Adam Cwejman, Linda Nordlund och Karl Axelsson från Liberala ungdomsförbundet (Luf).
[...]
Med detta i bakhuvudet är vi övertygade om att Folkpartiet behöver en liberal nyorientering. Det är dags att fokusera på frågor som uppfattas som klassiskt liberala och som dessutom kan kommuniceras på ett liberalt sätt. Partiprogramarbetet är en chans för partiledningen att släppa på prestigen och lyssna på den liberala kritiken.
Vi menar att Birgitta Ohlsson, Europaminister, här har en helt central och oersättlig roll. Hon förkroppsligar både den liberala glöd som vi ser som nödvändig för Folkpartiet samtidigt som hon *utstrålar en intellektuell trovärdighet som behövs inom partiet.
Under sin tid i politiken har hon lyft frågor som vi är övertygade om borde känneteckna ett liberalt parti: frihandel, utrikespolitik, jämställdhet och Sveriges roll i Europa. Det är den breddning vårt parti behöver nu.
I dag är Folkpartiet den naturliga rösten i utbildningsfrågor, det tycker vi är mycket bra. Utbildning är grunden i den klassresa som fler behöver göra i vårt land. Men för ett liberalt parti kan inte det räcka. Vi måste våga lägga skarpa förslag på områden även där vi inte har ministerposten.
http://www.expressen.se/debatt/luf-b...a-folkpartiet/
Folkpartiet lider av identitetskris och behöver en nyorientering. Därför bör Birgitta Ohlsson få en synligare roll och på sikt efterträda Jan Björklund som partiledare. Det skriver Adam Cwejman, Linda Nordlund och Karl Axelsson från Liberala ungdomsförbundet (Luf).
[...]
Med detta i bakhuvudet är vi övertygade om att Folkpartiet behöver en liberal nyorientering. Det är dags att fokusera på frågor som uppfattas som klassiskt liberala och som dessutom kan kommuniceras på ett liberalt sätt. Partiprogramarbetet är en chans för partiledningen att släppa på prestigen och lyssna på den liberala kritiken.
Vi menar att Birgitta Ohlsson, Europaminister, här har en helt central och oersättlig roll. Hon förkroppsligar både den liberala glöd som vi ser som nödvändig för Folkpartiet samtidigt som hon *utstrålar en intellektuell trovärdighet som behövs inom partiet.
Under sin tid i politiken har hon lyft frågor som vi är övertygade om borde känneteckna ett liberalt parti: frihandel, utrikespolitik, jämställdhet och Sveriges roll i Europa. Det är den breddning vårt parti behöver nu.
I dag är Folkpartiet den naturliga rösten i utbildningsfrågor, det tycker vi är mycket bra. Utbildning är grunden i den klassresa som fler behöver göra i vårt land. Men för ett liberalt parti kan inte det räcka. Vi måste våga lägga skarpa förslag på områden även där vi inte har ministerposten.
http://www.expressen.se/debatt/luf-b...a-folkpartiet/
Aftonbladet är överförtjusta över Lufs förslag:
Citat:
Cwejman har sedan på twitter försökt vrida det till att detta inte ska ses som ett avgångskrav. Han vill bara lyfta frågan, lite sådär i förbifarten.
[...]
En ny, mer socialliberal inrikting på Folkpartiet kan innebära en förändring av den borgerliga blockpolitiken. Det är bara tio år sedan, för övrigt också i Almedalen som Folkpartiet och Centerpartiet kallade sig "borgerlig vänster".
Det är inte självklart att tyngdpunkten hos borgerligheten måste ligga hos Moderaterna, det parti som ligger längst åt höger. Det är heller inte självklart att Alliansen som politiskt projekt överlever en valförlust 2014.
Ett förnyat Folkparti kan innebära en renässans för mitten i svensk politik. Det öppnar många nya möjligheter.
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle15079671.ab
[...]
En ny, mer socialliberal inrikting på Folkpartiet kan innebära en förändring av den borgerliga blockpolitiken. Det är bara tio år sedan, för övrigt också i Almedalen som Folkpartiet och Centerpartiet kallade sig "borgerlig vänster".
Det är inte självklart att tyngdpunkten hos borgerligheten måste ligga hos Moderaterna, det parti som ligger längst åt höger. Det är heller inte självklart att Alliansen som politiskt projekt överlever en valförlust 2014.
Ett förnyat Folkparti kan innebära en renässans för mitten i svensk politik. Det öppnar många nya möjligheter.
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle15079671.ab
Enligt AB så ska Björklund själv föredra Ullenhag som efterträdare:
Citat:
Ingen är så ledsen som en ledsen folkpartist. Jan Björklund vaknade i går upp till att Liberala ungdomsförbundet krävde att han ersätts med Birgitta Ohlsson.
Dagen innan hade partiprofilen Carl B Hamilton (FP) föreslagit att man borde lägga ner partiet och i stället gå samman med de övriga borgerliga.
Jan Björklund kunde haft en bättre dag i Almedalen.
[...]
Folkpartiets opinionssiffror och förtroende i skolpolitiken har fallit i takt med att politikens effekter har börjat synas. Det tär på Björklund. Han verkar också börja förbereda sin avgång genom att lyfta fram sin kronprins Erik Ullenhag så ofta han kan.
Det är förmodligen i det ljuset Birgitta Ohlssons intresseanmälan för partiledarposten ska ses.
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle15081387.ab
Dagen innan hade partiprofilen Carl B Hamilton (FP) föreslagit att man borde lägga ner partiet och i stället gå samman med de övriga borgerliga.
Jan Björklund kunde haft en bättre dag i Almedalen.
[...]
Folkpartiets opinionssiffror och förtroende i skolpolitiken har fallit i takt med att politikens effekter har börjat synas. Det tär på Björklund. Han verkar också börja förbereda sin avgång genom att lyfta fram sin kronprins Erik Ullenhag så ofta han kan.
Det är förmodligen i det ljuset Birgitta Ohlssons intresseanmälan för partiledarposten ska ses.
http://www.aftonbladet.se/ledare/led...cle15081387.ab
Västerviks Tidningens kommentar:
Citat:
"Jag tycker man ska slå ihop de borgerliga partierna till valet 2018, och på vägen kan man inför valet 2014 bilda en valallians", hade Hamilton sagt i TV4 på onsdagskvällen. Nyhetsvinkeln i Aftonbladet var också en annan - uppgifter till kvällstidningen gjorde gällande att Hamilton sedan blivit uppläxad av Jan Björklund med anledning av detta.
Inte nog med det. På samma tidnings debattsida stormade ordföranden i Liberala kvinnor, Bonnie Bernström, ilsket och anklagande mot Folkpartiet och den jämställdhetspolitik som förs och undrade om feminismen numera endast är ett minne blott i partiet.
[...]Birgitta Ohlsson kan rädda Folkpartiet, konstaterade ungliberalerna och satte i sin text en bild av ett folkparti i identitetskris.
Till viss del har de rätt vad gäller identitetskrisen. Den socialliberala traditionen har i den mer allmänborgerliga kravretorikens tidevarv kommit i skymundan. Detta har varit till gagn för borgerlig samverkan och regeringsskifte men dessvärre inte för den interna ideologiska själen. Livsstilsliberalerna söker sig inte till Folkpartiet i första hand, utan till Miljöpartiet. För folkpartisterna på vänsterkanten är det onekligen ett problem.
Men vore det inte mer intressant att diskutera just detta, istället för att på partiets dag i Almedalen peka ut en efterträdarkandidat till Jan Björklund. För det illa förtäckta avgångskravet är nämligen helt opåkallat. Det har inte inträffat något som föranleder en partiledardiskussion och spekulationer om efterträdare just idag - opinionssiffrorna är stabila, om än låga, inga skandaler eller olämpliga uttalanden har skett i närtid.
http://www.vt.se/opinion/ledare/?articleid=6474722
Inte nog med det. På samma tidnings debattsida stormade ordföranden i Liberala kvinnor, Bonnie Bernström, ilsket och anklagande mot Folkpartiet och den jämställdhetspolitik som förs och undrade om feminismen numera endast är ett minne blott i partiet.
[...]Birgitta Ohlsson kan rädda Folkpartiet, konstaterade ungliberalerna och satte i sin text en bild av ett folkparti i identitetskris.
Till viss del har de rätt vad gäller identitetskrisen. Den socialliberala traditionen har i den mer allmänborgerliga kravretorikens tidevarv kommit i skymundan. Detta har varit till gagn för borgerlig samverkan och regeringsskifte men dessvärre inte för den interna ideologiska själen. Livsstilsliberalerna söker sig inte till Folkpartiet i första hand, utan till Miljöpartiet. För folkpartisterna på vänsterkanten är det onekligen ett problem.
Men vore det inte mer intressant att diskutera just detta, istället för att på partiets dag i Almedalen peka ut en efterträdarkandidat till Jan Björklund. För det illa förtäckta avgångskravet är nämligen helt opåkallat. Det har inte inträffat något som föranleder en partiledardiskussion och spekulationer om efterträdare just idag - opinionssiffrorna är stabila, om än låga, inga skandaler eller olämpliga uttalanden har skett i närtid.
http://www.vt.se/opinion/ledare/?articleid=6474722
Vad är anledningen till att Luf lyfter fram Ohlsson? Och varför gör de det just nu? Har Fp blivit för fokuserade på skolfrågor eller är det enbart ett svepskäl?
Cwejman hävdar alltså att detta inte ska förstås som ett avgångskrav. Hur troligt är det? Det är klart att om man skriver något sådant här att det ska förstås som ett förtäckt avgångskrav?
Varför är AB så förtjusta? Drömmer de om en allians fp+c+s? Skulle det vara troligare att inträffa med Birgitta Ohlsson? Eller anser de att Lufs artikel är en form av kritik mot Björklunds "kravliberalism"? Men Luf har väl inget emot de integrationspolitiska åtgärderna som Fp presenterade för ett tag sedan? Eller har de det?
Det har väl varit spekulationer om en eventuell regeringsombildning i höst (jag tror jag har läst det någonstans men vet inte var), och det finns även lite rykten om missnöje inom regeringen mot Björklund (inom M), jag vet inte mycket om det. Men Reinfeldt kritiserade ju lite försiktigt språkkrav. Missnöjet med Björklund kanske inte beror på det, eller kanske bara delvis beror på det, jag vet inte. Det kan alltså vara så att det finns de som vill ha bort Björklund... Vad tror ni, försvinner Björklund i höst? Tror ni det finns ett utbrett missnöje med Björklund inom fp och inom alliansen? Varför i så fall?
Andra tankar kring det här? Jag har ju svårt att förstå varför kritiken mot Björklund, jag tycker han har positiva sidor. Ohlsson eller Ullenhag skulle ju vara en katastrof för FP, tror jag.
(Det här ligger inte i P&P eftersom frågeställningarna även handlar om samarbetet inom alliansen och vänsterns eventuella samarbetsvilja med FP.)
