Kan alla ta nattvarden?

Ja, givetvis är brödet en urgammal symbol för livet då både i fysisk och s.k. andlig aspekt.

Men faktum kvarstår; den enda som vi uppmanas konsumera är Visheten. Det var sannolikt även med Vishet som Jesus "utfodrade" de fyratusen (alltså inte med fysiskt bröd givetvis).

Jag håller inte riktigt med om att det enda vi uppmanas konsumera är Visheten.

Skälet till det är Jesus reflektion över mannat i förhållande till sig själv i samband med eukaristins förklaring, enligt Johannes sjätte kapitel( jfr Joh 6:31-33). Detta kan i sin tur återfinnas i Torah, vilket tidigare nämnts:

- Han tuktade dig med hunger och lät dig äta manna, något som varken du själv eller dina fäder kände till. Han ville lära dig att människan inte lever bara av bröd utan av alla ord som utgår från Herren. ( 5 Mos 8:3).

Men logos är synonymt med (djup)vishet. Visheten (eller "guds ord") utgår från Jahve (enligt merparten GT-framställningar).

Så ja, det enda som skall konsumeras är guds ord och vishet. Vi uppmanas således inte att käka upp messias.

Guds ord är synonymt med mycket mer än (djup)vishet. Det blir väl särskilt tydligt när vi nu talar om Johannes evangelium.

Men det är ju återigen en tidig kristen missuppfattning, för Jesus och hans samtida judar fanns enbart Jahve och hans Vishet ("logos" i en hellenistisk kontext). Hur mycket Visheten var separerad från Jahve var säkert en het potatis dock (vilket vi se spår av i t.ex. Job).

Vad de kristna gjorde var att blanda ihop Jesus Nasaréen (den rättfärdiga ben-'adam) med Visheten.

Den förstnämnda ansåg sig säkert uppfylld av den sistnämnda, men de uppfattades givetvis inte som identiska då en människa aldrig kan vara identisk med en gud i judisk tradition.

Det stämmer inte alls.

Det är väl bara att kolla in Filon så ser vi att föreställningen om Gud, hans ord och hans vishet som skilda åt, var förekommande uppfattning under den tid du talar om, och inte heller unik för kristendomen.

Du får vara mer specifik, menar du att man inom tidig judendom skilde på guds ord och hans vishet?

Gällande Filons uppfattning är jag inte speciellt insatt men han verkar inte nämnvärt (enligt wiki iaf) ha skiljt mellan dessa begrepp:

The Garden of Eden is "the wisdom of God" and also "the Logos of God" and "virtue."

http://en.wikipedia.org/wiki/Philo

Filon menade att Guds vishet utgick från hans ord:

- .. the word of God and the divine reason, from which flows all kinds of instinctive and everlasting wisdom.( De Fuga et Inventione 137-138).

Men det är viktigt att understryka att medan Gud och hans två essentiella krafter( ordet och visheten) föreföll vara tre, var de för Filon i själva verket en:

- ..the Father of the universe, who in the sacred scriptures is called by his proper name, I am that I am; and the beings on each side are those most ancient powers which are always close to the living God, one of which is called his creative power, and the other his royal power. And the creative power is God, for it is by this that he made and arranged the universe; and the royal power is the Lord, for it is fitting that the Creator should lord it over and govern the creature. Therefore, the middle person of the three, being attended by each of his powers as by body-guards, presents to the mind, which is endowed with the faculty of sight, a vision at one time of one being, and at another time of three..( De Abrahamo 121-122)

Det är ett av skälen till att jag menar att man bör skilja på guds ord och hans vishet.

Ja, det är Filons mycket abstrakta idéer i sådana fall. Som knappast kan anses som teologisk norm för judendomen, vare sig då eller nu.

Tanakh talar om Jahve och hans vishet som skapare av allt. Gud och Guds ande, det är allt.

För om nu logos och visheten skulle vara skilda ting hur förklarar du då:

24Otaliga är dina verk, o Herre!
Med vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av vad du skapat.

Ps 104:24

3Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. 4I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.

Joh 1:3-4

Så nej, det är inte rimligt att försöka separera guds ord med guds vishet.

Jag tar med mitt inlägg ovan inte ställning till ifall det är rimligt eller ej att försöka separera Guds ord med Guds vishet, jag informerar enbart att så skett och att det inte är unikt för kristendomen, och ifall du hävdar att Tanakh inte talar om Gud och hans ord i förhållande till skapelsen, kan jag inte hålla med.

I Genesis är ju bilden av Guds ord i förhållande till skapelsen väldigt tydlig, vilket Johannes ger uttryck för i inledningen till sitt evangelium, och det är ju en del av en mycket äldre tradition, vilket uttrycks genom bl.a:

- Genom Herrens ord blev himlen till och rymdens här på hans befallning( Ps 33:6).

Nu är det väl inte hela kristendomen som har gjort/gör detta och det var en minoritet av helleniserade (neoplatonska) judar som som gjorde det.

Hur som haver, Jesus Nasaréen använde sig inte av något logos-begrepp i de synoptiska evangelierna, enbart guds ande (eller Visheten).



Det gör jag inte heller. Guds ord/guds vishet/guds ande etc.

Jag tror att det kan bli en ganska stor diskussion på vilka sätt Jesus talar om Guds ord i de synoptiska evangelierna, men jag vill dra mig till minnes att vi redan nämnt en passage som kanske är relevant:


- Människan skall inte leva bara av bröd, utan varje ord som utgår ur Guds mun( Matt 4:4).

Jag vet inte riktigt men det känns som vi har drivit ifrån ämnet lite, så jag hoppas du inte tar illa upp ifall jag drar mig ur diskussionen.