BER om hjälp!

Hej, jag skulle gärna behöva hjälp/tips med mitt problem.

Jag är en kille som har en djup depression, som blir värre och värre för varje dag. Jag har inte riktigt vilja berätta det, men förhoppningsvis så kanske jag får några tips eller möjligen någon hjälp från detta forum. Anledningarna till min depression har jag inte velat berätta för någon förut.

Det är många olika faktorer som har bidragit till detta, det hela började hösten 2010 när jag åkte skridskor, efter ett tag så kände jag det värsta som någonsin har hänt mig, något inom mig brast (jag var nästan säker på att det var hjärtat). Jag trodde att jag hade fått en liten hjärtattack. Det kändes som att någonting revs upp inom mig, det var det värsta som jag har varit med om.

Efter detta så började jag känna ibland att det sticktes till i mitt bröst (hjärtat), vilket alltid skrämde upp mig rejält. Jag trodde att jag skulle dö och det blev värre och värre. Skolavslutningen 2010 så kände jag att det sticktes till väldigt mycket i bröstet, jag fick nästan panik. Samma dag när jag kom hem, så trodde jag att jag skulle dö i en hjärtattack, det gjorde så ont.

Jag trodde att detta var stress, som jag trodde att jag hade fått från mitt datorspelande, eftersom jag spelade 8-12 timmar varje dag. Så dagarna efter min skolavslutning 2010 så tog jag en paus från att spela. Jag var livrädd från att känna det som jag hade känt igen.

Jag skulle heller aldrig våga gå till något sjukhus och ta ett blodprov för att se om det är någonting fel, eftersom det skrämmer mig nåt så fruktansvärt. Jag blir svimfärdig bara jag tänker på att ta ett blodprov. Jag skulle heller aldrig våga höra att det är någonting fel på mig.

Ett antal veckor efter denna händelse så började jag spela dator igen, men jag trodde att det var någonting fel på mig, jag trodde att jag hade någon allvarlig sjukdom eller något. Jag trodde att jag skulle dö. Så jag började ge upp allt i mitt liv. När skolan startade igen hösten 2011 så började allting gå utför.

Jag fann ingen glädje i någonting, det enda som var lite roligt var att spela dator. Jag förlorade alla mina kompisar, familjen räknade knappt med mig och det kändes som jag inte hade någonting kvar. Jag isolerade mig i mitt rum och spelade dator. Jag började att bli orkeslös och omotiverad till allting. Skolan gick utför, allting gick utför.

Mitt dagliga välbefinnande är väldigt dåligt, jag tycker allt är tråkigt och det enda som ger mig någon liten glädje ibland är att spela dator. Jag orkar ingenting, jag har slutat träna, förlorat alla mina vänner, syskon, hela mitt liv helt enkelt. På toppen av allt detta fick jag även reda på idag att jag har en bokstavskombination.

Jag har varit hos så många psykologer, kurator, läkare osv. Det verkar inte hjälpa.

Jag tar 20 mg anti-depressiva tabletter om dagen, men dom verkar inte funka. Jag tar även sömntabletter, eftersom jag inte kan sova. Jag vaknar varje natt av mardrömmar av att jag ramlar ner från broar och bryter alla ben i kroppen, blir skjuten eller av att jag helt enkelt inte kan sova längre. Jag har börjat få mer och mer självmordstankar varje kväll. Jag vill ta livet av mig, men jag skulle aldrig våga. Jag skulle aldrig våga att hoppa från broar eller skära någon pulsåder. Det enda jag har vågat är att strypa mig själv, vilket inte funkar. Har inte heller tillgång till några tyngre droger eller vapen.

Jag vill hemskt gärna ha hjälp.

Jag vill finna glädje i något, känna att något ska vara meningsfullt. Jag skulle vilja vara med folk men min bokstavskombination försvårar min sociala förmåga väldigt mycket. Jag har även testat de mesta "aktiviteter" som man kan göra, alla sporter osv. Jag blir frustrerad av denna depression och uttråkhet.

Mina föräldrar tjatar och stressar mig varje dag, jag förstår att dom försöker hjälpa mig, men det blir bara sämre.

Har fan inget att leva för längre.

Ber om hjälp, eller tips. Tack.

har du ångest kanske ?

motion är bra för den psykiska hälsan också försök att bli mera socialare, dessa 2 saker har hjälpt mig så det kanske hjälper dig med, alltså motion och att vara social bör hjälpa

Exempelvis promenera någon eller några timmar per dag osv

Har du fritids hobbys som du kan ägna dig åt?

Att be till Gud om hjälp är bra då människan är en väldigt svag individ.

Det finns hopp min vän! Ge inte upp! Jag fightas själv med en psykos som jag håller på att ta mig ur, så jag vet hur det är att vara på botten. Ta kontakt med en psykolog och be en läkare att skriva ut någon annan sorts antideppresivt.

Har du någon hobby eller några nära vänner? Vad gör dig glad?

Du borde kolla hjärtat med EKG och Ultraljud.

Vet inte, kanske. Vet dock inte vad jag ska göra.

Jag tar antideppresiva tabletter dagligen. Inget som direkt gör mig glad längre, har heller inga vänner.

Skulle aldrig heller våga kolla upp hjärtat

Min psykos yttrade sig i helt sjuka panikångest-attacker där jag också trodde att det var fel på hjärtat, men jag kollade upp det med EKG och Ultraljud och då blev jag lugn.

Beskriv dina känslor, vad är det som händer? Är det att du känner dig konstant ledsen eller är det mest ångest?

Allt känns hopplöst, är även ledsen och uttråkad 90% av min vakna tid. Blir frustrerad

Tar mig ur psykos på en kvart Du.
Måtte Gud hjälpa dig, ja Han heter väl så ?

Går du i skolan eller jobbar du? Hur gammal är du?



Då har du inte haft psykos.

[quote=Myrslingerbult]Går du i skolan eller jobbar du? Hur gammal är du?

Går i skolan, har inte varit där på länge och nu är det lov.

[quote=ruinedlife] Har du planer för sommaren? Träffar du psykolog?

[quote=Myrslingerbult]

Har inga speciella planer för sommaren, jag har gått hos psykologer i över ett år nu.