Har allt men känner mig ändå olycklig

Du kanske lever det livet du tycker att du "bör tycka om att leva" snarare än det liv du faktiskt vill leva. Ångest och depression är ofta en signal att något inte står rätt till... Ibland vet man inte vad.

Trauma? Ålderskris?

Finns läkemedel om du bara känner dig allmänt apatisk.

Trivs du på ditt jobb? (Tänk 2 gånger!! - Gör du det du VILL göra eller gör du det för pengarna och att andra tycker att det är ett bra jobb?)

Trivs du med din övriga vänner och familj?

Saknar du bekräftelse? (Från jobb, flickvän, familj...)

Hur mycket motionerar du per vecka? Kroppen behöver röra på sig i dagens tjänstesamhälle.

Tränar 4ggr /vecka minst. Äter bra. Jobbet är till för pengaflöde, har för tillfället 2 st och kan ibland jobba uppemot 100tim/vecka. Så lönen "klarar" man sig på och kan lyxa till det mer än ofta.

Är bara allmänt depp. Får sjuka tankar senare på nätterna och börjat gå vaken, lever efter ett 32timmars dygn för tillfället tror jag.

Bara jag som funderat på att skriva ut sömntabletter och kanske råka ta förmånga?

Mvh

/Zell

Som någon tidigare skrev; Lycka behöver inte stavas bil, flickvän, pengar, det är endast samhällets generella bild.

Vissa människor söker lycka hos andra saker. Känner du inte att det är någonting som saknas? Sträva efter det i så fall.

Ett tips kan ju vara att snacka med din flickvän. Är hon så underbar som du beskriver kommer hon definitivt att hjälpa dig.

Du har inget liv och visar de första tecknen på utbrändhet.Gå ner till 40 tim vecka och lär dig avslappning

Dagens samhälle ger en falsk bild av vad som skapar lycka.
Sök dig inåt?
http://www.youtube.com/watch?v=Kuhnhxrs0vo

Kan starkt rek Hobby.

Själv odlar jag psilocybinsvamp Är en konst och det är jävligt uppfyllande. Jag är konstnär också.

Om du skaffar dig hobbys så kommer livet tillbaka. Testa att måla!

Lovar dig. School is out FOREVER, du kommer hata samhället men älska svampen (och tavlorna:O)

GÖr det som gör dig lycklig.

Fuck Reinfeldt, no arbeitsnazi linje. We aint the slaves. Were the white folks taking care of your slaves from african man!

Jaga upp dig över nåt, bli förbannad. Begå ett brott.

Jag har börjat snatta, är skitkul! Bryt mot normer! LEV UT!.

Jag har inte så många nära vänner, ingen flickvän, inget fast jobb och jag är inte färdig med min utbildning. Jag har i princip alla förutsättningar som man behöver för att lyckas i livet, jag har en stabil bakgrund och kommer från medelklassen och en välutbildad familj. Jag har i stort sett alltid mått dåligt över mig själv och jag känner mig väldigt misslyckad och obetydlig. Jag hålls tillbaka av min egen osäkerhet och rädsla för att misslyckas. Samtidigt har jag kommit in på de utbildningar som jag har sökt och jag har kunnat göra det jag vill, och även om jag har haft svaga perioder har jag alltid fått bra resultat på det jag tagit mig an. Jag får ibland höra att folk ser upp till mig för att jag har positiva egenskaper och att det kommer att gå bra för mig. Samtidigt genomlider jag bara livet och gläds inte åt mycket. Allting känns likgiltigt, samtidigt som jag känner ett stort hat och frustration inom mig. Verkligheten är bara något jag måste stå ut med, den glädje som finns är alltid temporär och försvinner lika snabbt som den dykt upp. Jag känner ingen framtidstro samtidigt som jag har organiserat hela mitt liv för att kunna möta framtiden genom att plugga och skaffa mig meriter som kanske kan vara till nytta längre fram. Låter det sjukt?

Mitt liv kanske saknar någonting annat än det materiella. Man ska inte underskatta den spirituella sidan av livet som jag gjorde under många år. Jag har hittat en del vishet i gamla texter.

Predikaren säger:
Det finns ett ont som jag har sett under solen, och tungt vilar det på människan: det är då Gud har gett någon gods och guld och ära, så att ingenting fattas av allt som han åtrår, men inte låter honom njuta av det; det får i stället en främling göra. Detta är tomhet och en svår plåga. (6: 1-2)

Kanske lider vi av samma symptom?

Det vanliga sättet att leva är att leta efter fysiska ting och hoppas att de ska ge oss lycka, men "det bästa" de kan ge är tillfälliga nöjen. Vad gäller den psykiska biten i alla fall. Lycka skulle jag säga inte går att uppnå fysiskt, utan det är något man uppnår genom att göra saker internt istället för externt. Att du inte känner dig lycklig även fast du har allt fysiskt som du kan tänka dig, är inte konstigt, eftersom riktig lycka, frid, kommer från något internt.

Word!
Vi blir ju itutade från födseln att den som har mest prylar (eller störst skulder) när man dör vinner.
Så mycket har blivit så fel när vi har allt men ändå ingenting.

Känner en som passar in på det där, han har "allt". Masterexamen, chefsjobb på SEB, en snygg tjej, stor lägenhet mitt i centrala örebro, men ler ändå väldigt sällan. Jag skulle ge rådet att komma i närmare kontakt med naturen, börja fiska, fjällvandra osv, jag vet att det låter görtråkigt men man mår väldigt bra efteråt. vi människor är inte ens gjorda för att gå på asfallt

Du saknar mening.