Skatt- legitimt att ta bidrag?

Den som använder våld mot andra, eller samarbetar om det eller uppmanar till det, förbrukar därmed sina egna mänskliga rättigheter och bör låsas in i en bur, så man får se hur han klarar sig där, och själv upptäcka hur det går att leva utan mänskliga rättigheter, hur livsduglig hans egen moral och logik är. Nån som upptäcker att man kan fylla i en blankett och få en massa pengar för det på något magiskt sätt, kan jag inte beskylla för att begå något brott mot någon.
Häleri bör legaliseras. Det är våldet och tvånget och stölden och bedrägeriet som är olagligt och ska bestraffas. Det är orimligt och ogörligt att försöka spåra konsekvenserna av brottet och försöka återställa världen till sitt tidigare tillstånd.

Definitivt legitimt. Även IMO för en person som mig som inte betalat skatt (men man kan ju dock säga att mina föräldrar fått lida av skattesystemet m.m. även om det är ett dåligt argument).

Systemet är ju som det är, skatten minskar ju förutsättningarna att klara sig utan bidragen för alla, UPPENBARLIGEN (enligt oss libertarian i alla fall)!

Det finns inget magiskt med att man far tjuvgods bara for att det sker genom blankettifyllnad. Maffiabossens klienter blir inte godare av att det finns en procedur for att fa del av rovet. Den som ansoker om bidrag vet att det ar, i liberal mening, tjuvgods; tillgangar som samlats in med hot om vald. Klockren ond tro, klockrent haleri.
Haleri ar ett gammalt brott och det skulle vara intressant med en djupare motivering till ett blankt avskaffande. Vi beivrar ju en massa andra brott aven om vi vet att vi aldrig kan lyckas stalla saker och ting helt till ratta. I praktiken innebar halerilagstiftningen en starkt aganderatt; nagot jag och, inbillar jag mig, liberaler tycker bra om. Kanske i en annan trad?

Ungefar som att forsoka avskaffa monarkin genom att ga pa kungamiddag och ata honom ur huset. Skattetrycket minskar inte nar staten har dalig ekonomi. Till och med en statskollaps innebar bara att en ny stat dyker upp, precis som det alltid gort.

Man kan inte rattfardiga sitt haleri med att det ar for ett gott syfte nar syftet inte kan uppnas genom haleriet.

Hur ska man kunna hålla reda på vilka delar av vems tillgångar härstammar ur vilka tidigare handlingar andra människor emellan? Att tjuven och kunden kommer ömsesidigt frivilligt överens om att byta X mot Y, den handlingen är inget brott. Huruvida tjuven äter upp sitt stöldgods eller förstör det eller säljer det, är irrelevant, det verkliga brottet har redan skett. Det är stölden som ska beivras och tjuven är förstås personligen obegränsat ansvarig för sina egna handlingar. Att förbjuda frivillig handel människor emellan, är raka motsatsen till att bekämpa stöld. Brott är gärning, mänsklig handling som bryter mot varje individs rätt att slippa andras tvång. Det är den individuella handlingen som ska bestraffas.

Häleri borde bara vara straffbart om det är en del av en planering från början för att genomföra brottet.

Visst är det legitimt att ta emot bidrag när man behöver. Staten har minskat möjligheterna till anställning o.s.v. men lämnat ett lufthål för de som hamnar bredvid. Bara att kassera in, och kämpa för att slippa behöva det i framtiden.

Märkligt resonemang. Liberaler borde med andra ord knappt få gå utanför dörren?

du kanske missade ordet "utnyttja"

Var resonemanget kring Ohly jag primärt ifrågasatte.

Med lägre skatt, behövs inte bidrag i samma utsträckning. Staten skall inte låtsas vara Robin Hood och fördela tillgångar.

En ovanligt oprecis utsaga för att vara från dig. Föranleder fler frågor än vad som besvaras.

"När man behöver", vad betyder det? Vilken levnadsstandard är den moraliskt sett godtagbara/brottslighetsursäktande? Väldigt många som livnär sig på stöldgods får mer än de verkligen behöver och skulle kunna minimera sin delaktighet i den statsorganiserade brottsligheten genom att arbeta med åtminstone kortare påhugg, burksamling, prostitution osv.

Vidare, om staten gjort moralisk försörjning svårare till den grad att häleri är godtagbart, är inte även stöld godtagbart då? Det är ju statens fel att jag måste ägna mig åt det.

Att staten genom högt skattetryck minskar den ekonomiska aktiviteten och gör vissa jobb omöjliga är ju sant men var går gränsen när detta inte kan användas som argument? Vid 2%, 20% eller kanske 50% skatt som andel av BNP?

Det är förvisso ett bekymmer och det löses på samma sätt som vid annan brottslighet. Polisen utreder och när det finns tillräckliga bevis för att någon befunnit sig i ond tro så, genom domstolsbehandling, straffas denne och, normalt, återbördas egendomen till sin ägare.
Jodå, enligt hälerilagstiftningen.

Jag förstår vad du far efter men tycker det är en ogentänkt modell som inskränker äganderätten. Låt oss ta ett exempel:

Raggar-Sune tillbringar all ledig tid i sex år med att renovera en Impala-59 från rosthög till toppskick. En vacker sommardag backar han ut den ur garaget och visar upp den för sin granne, Slem-Bertil, som blir mycket imponerad och lite avundsjuk.

Raggar-Sune går till jobbet och när han kommer hem finner han sin bil parkerad på Slem-Bertils tomt. Slem-Bertil berättar att han legat i hammocken och druckit grogg när en dräggaktig person knallat in på Raggar-Sunes uppfart, brutit upp dörren och kört iväg bilen. Slem-Bertil, berättar han vidare, sprang då genast ut på gatan, stoppade bilen och, efter kort förhandling, köpte den av drägget för tusen spänn och en flaska kosken. Lite tråkigt för dig, Raggar-Sune, men nu är bilen min, säger Slem-Bertil.

Är det verkligen rimligt att äganderätten till bilen i detta läge passerat till Slem-Bertil? Man kan förstås ersätta Raggar-Sunes Impala -59 med annan egendom. Till exempel en gammal dams enda uppsättning foton på barn och barnbarn. Eller en gammal greves unika samlig porträtt på anfäder. Eller din märkessköld med simmärken.

Själv tycker jag det är mycket rimligt att den som är i ond tro om huruvida egendomen tillhör säljaren(tjuven) inte kan förvärva den. Jag kan inte sälja Eiffeltornet till dig och Drägget kan inte sälja Impalan till Slem-Bertil. Ingendera ägde någonsin egendomen och det visste den tilltänkte köparen.

När det gäller helt fungibla varor såsom inskattade fiatpengar eller omsmält tandguld från koncentrationslägermördade judar blir läget svårare rent praktiskt men inte moraliskt. Den som vet att det är fråga om tandguld stulet från mördade judar kan inte förvärva det moraliskt eller juridiskt. Studenter, socialfall och liknande bidragsparasiter som lever på stöldgods vet vad de gör och att pengarna har stulits/rånats från någon annan. Att de inte vet exakt från vem vilken krona kommer förändrar inte den moraliska aspekten.

Den enda modell jag kan se vara legitim skulle vara att ta emot bidraget och sedan ge pengarna till någon man vet är nettooffer(betalare) till staten och på så sätt göra lite gott i all ondska.

(När det gäller häleribrottet så finns det även samhällskonsekvenser att ta hänsyn till. Avskaffat häleribrott skulle öka värdet på stöldgods mycket kraftigt och alltså göra det betydligt mer attraktivt att stjäla saker. Vilket skulle leda till ökade stölder.)

För övrigt tycker jag denna del med häleri passar bäst i någon annan tråd om det nu inte är så att i princip alla liberaler är överens om att häleri bör legaliseras. I denna tråd borde vi kunna utgå ifrån att häleri är såväl olagligt som omoraliskt och om skatt är stöld/rån så är bidrag häleri.