Skatt- legitimt att ta bidrag?

Eftersom vi betalar skatt och i synnerhet när Sverige har en av världens högsta skattesatser bör de väl vara moraliskt legitimt att ta bidrag ifrån staten?

Vi får då tillbaka en del utav skatten vi betalade in.

Hur resonerar ni?

Jag ser det utifrån vem personen som tar bidragen.

Är man socialist och fuskar med bidrag så är man grus i mina ögon, moraliskt bottenskrap. Då har man medvetet röstat på ett system endast för att utnyttja människor mot deras vilja.

Är man mer liberal, dvs är emot bidragssamhället så blir jag glad om du lyckas bidragsfuska. Du ville inte ha det, men blev påtvingad det och då ska du försöka utnyttja det så mycket du kan. Det handlar i kort om att "ta tillbaka" så mycket som möjligt av vad som tvångskonfiskeras av dig. Jag själv lyckas aldrig utnyttja systemet, utan har istället endast blivit utnyttjad. Men däremot är jag på mina vänner och hjälper dem med att deklarera, söka bidrag etc.

Haha så dumt. Så om en gråsosse som arbetar och betalar skatt hela livet och sjukpensioneras vid 62 så är det illegitimt, medan en slyngelliberal som aldrig lyft ett finger i sitt liv (nej jag menar inte dina kompisar) är rättfärdig soc-parasit bara för att han inbillar sig att han är anarkokapitalist eller nåt?

Tvärtom, ur en frihetlig synvinkel är det väl bäst om systemen överbelastas så fort som möjligt? Skit samma vilken åsikt som bidragstagaren tror att han har!

Jag håller med andrer om den moraliska biten. Jag tycker absolut inte att det är en stor grej om en högerpolitiker visar sig haft svart hemhjälp eller skitit i att betala tv-avgiften, jämfört med om en vänsterpolitiker gör samma sak.

Därför tycker jag att liberaler inte ur en moralisk synvinkel kan leva på bidrag. Däremot arbeta svart. Sen kan det väl diskuteras ur en taktisk synvinkel. Att överbelasta vår gigantiska statsapparat är antagligen ganska mycket enklare än att störta den genom en liberal upplysning.

Jag tänker mig att bidragstagande är som en allmänningens tragedi; alla har incitament att ta så mycket som möjligt, vilket ger ett dåligt resultat. Och egentligen är samhällsproblemet i stort bara en annan variant av en allmänningens tragedi, så jag är lite instinktivt emot att ta pengar från staten. Och man tar ju inte från "staten", man tar från svenska folket. Ifall man tar så mycket mer att de blir tvungna att höja skatterna, vilket nog inte är alltför ofta. Men, då har vi det här med att det finns fler personer med i detta gruvligt hemska spel. Fast att försöka påverka dem är helt meningslöst - en intresseklubb för de som inte tar ut så mycket bidrag som de skulle kunna - vilket innebär att det är helt okej att ta pengar, så länge man inte förmår staten att ta ut mer i skatt.

Som flashbackliberal (eller vem som helst) kan man alltså legitimt ta ut pengar, men det är mycket viktigare att lägga ned tid på att försöka få bort denna koloss, "vår stat", detta kassa och förjävliga samhälssystem vi har nu, än att ta pengar från staten.

Självklart är det legitimt att ta tillbaka det som är ens eget!

Dessutom har jag intalat mig att det med tiden skulle leda till välfärdsstatens kollaps om alla tog mer bidrag vilket absolut får ses som önskvärt

Är man emot systemet och ändå får det påtvingat ser jag inte att man har någon moralisk skyldighet alls. Är man däremot för är det ett jävla hyckleri och dubbelmoral att utnyttja det.

Har likt er andra inte några problem med att en anarkist skattefifflar, däremot jävla problem med att Lars Ohly går på privatsjukhus som han vill förbjuda.

Fast högerpolitiker låser också in dig utan en sekunds tvekan om du bryter mot lagen, oavsett om de kanske eventuellt kommer att legalisera det du gjort någon gång i framtiden. Alla politiker som inte direkt uppmuntrar dig att trotsa dåliga lagar är hycklare när de själva bryter mot lagen och försöker smita undan sitt straff.

Tycker att du hade varit nyttigt med lite "civilkurage" eller att det skulle uppfattats som skamligt att ta emot bidrag som det var förr. Nuförtiden känns det som att alla skall vara berättigade allt och har man inte jobb så är det inte sitt eget fel utan "systemets" fel.

Instifta ett pris i välfärdsflykt eller kulturellt förknippa idealmedborgaren som välfärdssmitare :P.
Däremot så känns det ganska tungt att uppmuntra folk att inte gå efter egennyttan.

Det är helt riktigt, och jag försöker inte försvara statsapparaten eller politiker på något sätt. Hyckleriet är genomgående, och de enda offren är vi på vars arbete och slit de parasiterar.

Däremot, som sagt, blir jag inte lika upprörd när en liberal politiker (vi har dessvärre inga sådana i riksdagen, förvisso) inte betalar sociala avgifter för ex. städhjälp, som när en socialist gör samma sak.

Man kan ju välja två vägar här vilket beror helt och hållet på vilken sorts liberal man är. Är man en resultatinriktad libbe så kan man likväl parasitera på skattemedlen utan skam i tron om att det ska störta Staten och välfärdssamhället - och på så vis frigöra människor från förtryck.

Sedan har vi den moralistiska libben som tror på magiska rättighetet och abstrakta teorier kring frihet och flum - sådana som blev liberaler av skälet "jag tycker frihet är bra", lite grann som en muslimsk konvertit som säger "jag tycker Allah är bra". Dessa moralistiska libbar BÖR INTE parasitera på Staten för att vara moraliskt konsekventa - då är Statens skatter inte stöld på lika inkonsekvent vis.

För bidrag får man väl ifrån Staten och inte kommunerna? Alltså betalar de flesta liberaler inte ens in detta bidrag förutom på sin konsumtion via moms - alltså är ni liberaler som parasiterar på Staten lika goda avskum som Berit från Värmland som levt på bidrag sedan hon var 22 och fuskar till sig pengar från Staten. Även ni libbar som är övertygade på moralisk grund att liberalismen är grejen för er som tar ut föräldrapenning bör stenas för er stöld från andra människor!

jack.horner, du har en sorgset, och falsk, dikotomistisk syn på vilka anledningar man kan ha för att inte vilja ta bidrag från staten.