Citat:
Min gissning angående Nilssons lön var kanske lite för hög förresten, säg under €1,5M istället. I klubbar som Mainz och Freiburg, samt givetvis Fürth och Düsseldorf som var nykomlingar denna säsong tjänar ingen spelare över €1M/år.
Vet sedan inte hur det är med reklaminkomster, dvs om de kan få sådana också förutom lönen? En standardspelare i Bundesliga, speciellt en tysk, är som ”varumärke” inom egna landet betydligt starkare än en motsvarande i Premier League. Detta syns bl a genom att de ganska ofta förekommer i olika reklamsammanhang och att tyska klubbar har klart större sk kommersiella intäkter än de engelska. Bayern har på nivån vad Man United och Arsenal samlar ihop tillsammans som ett exempel. Men många klubbar är duktiga på detta, man är mycket starka i sitt närområde.
Jag tror att detta delvis beror på att en tysk klubb fortfarande är medlemsägd, 51% regeln, vilket gör att den blir lättare att identifiera sig med på den lokala marknaden. Sedan har det nog också en betydelse att fotboll inte är en arbetarsport i Tyskland på samma sätt som i England, där ju detta ännu lever kvar.
Samma 51% regel inverkar också på lönerna, det är svårt för att inte säga omöjligt att betala för höga sådana under någon längre tid gentemot inkomsterna. Ingen sugardaddy stoppar ju in pengar. Klubbarnas ekonomi måste vara sund mycket genom ägarformen. Att Dortmund numera kan betala sina spelare bra beror ju på de ökade inkomsterna man fått efter lysande sportsliga resultat, inte på att någon oligark gillar klubben.
Så märkligt nog fungerar tysk fotboll, med sin 51%-regel, kanske mer kapitalistiskt än exempelvis PL gjort. En klubbs rikedom beror på om den ”produkt” man levererar är bra och gillas av allmänheten och då belönas på olika sätt, med höga publiksiffror, mycket tröjförsäljning, många reklamintäkter, olika former av TV/prispengar, mm. En klubb med en rik ägare fungerar snarast som någon form av socialistiskt bidragsprojekt.
