Är ånger ett ego?

En sista gång: Om man gör en handling som senare skapar ånger hos individen så är ånger just ego. Detta oavsett vilka känslor du vill blanda in. Du blandar ihop tänkande, handling och känslor, håll isär dem så blir saker enklare för dig att förstå...förhoppningsvis.

Som någon tidigare skrev i tråden, det är bra att ha en "ånger mekanism" inom sig då den kan få en att agera annorlunda i nästa situation som liknar den man tidigare ångrat.

Om vi nu tar ditt exempel: Om du mördar en person, därefter vaknar till insikt om vad du gjort, så kommer detta sätta igång ditt tänkande, dessa tankar kommer att dra med sig känslor och dessa känslor är negativa, du kommer att ångra din handling. Så fort du tänker, så fort du identifierar dig med dessa tankar som drar upp dessa känslor, dessa känslor av lidande, som därefter drar upp en ångerkänsla inom dig, så är det egot inom dig som opererar.
Mvh.

Du resonerar som Peyz, rabblar självklarheter men väljer att bortse från diverse saker bara för att göra saken enkel. Anledningen till varför man ångrar sig har givetvis relevans, varför skulle den inte ha det? Om anledningen är medkänsla och empati, då spelar det ingen roll att känslan grundar sig i egot.

Saken är mycket enkel, det är bara du som krånglar till den, men det gör inget, du behöver lite mer lidande innan du förstår

Om dina egoistiska handlingar får dig att känna ånger, så är svaret på TS fråga: Ja, ånger är en egostyrd känsla.

EDIT: Jag anar en liten otålighet och negativ känsla i dina svar gentemot mig, det är inte så att det är ditt ego som känner sig hotat över att ha fel?

Tycker snarare det är du som försöker få ordet ego att vara något som det inte är...

Bara tanken att hävda att empati inte är egoistiskt, är i själva verket egoistiskt.

Intressant tanke. Min personliga mening är att allt människan gör är egoistiskt.

Om man känner medlidande gör man det för att man vet att någon annan lider, man mår alltså dåligt på grund av det, och därmed vill man slippa den känslan eftersom den är obehaglig. Då är det egoistiskt att vilja bli av med den känslan, eftersom man inte mår bra av den, men det är ju inte egoistiskt att känna medlidande.

Du snackar om en förhöjd typ av egoism. Men det fortfarande egoism. Ett ego som tar hänsyn till andra egon för att få ut en större del av kakan.

Jag tolkar "ego" som "jaget". Skilt från egoism, där egoism är en produkt av "ego/jaget", dvs en tolkning eller handling. T ex så saknar en nyfödd bebis också ett ego.

Bra tolkning. Skulle dock inte säga att att en bebis saknar ego. Dock så har dom ett ganska outvecklat sådant. Exempelvis behovet av tutten skulle jag säga är en form av ego.