Är ånger ett ego?

Att ångra sig över att ha gjort något samhället anser är moraliskt inkorrekt, och må dåligt över det, är egobaserat?

Och om man har andra värderingar över rätt och fel.

Ett annat ego, menar du? Mja, jag tror snarare ånger är ens enda ego som plötsligt glömmer/tappar/struntar i anledningarna till att man gjort något "fel" och nu inte längre kan hindra sin ånger.

Ja, annars hade du inte brytt dig. Du hade även skjutit dig själv för längesen. Eftersom det inte finns något att leva för

Ångest är en funktion som är bra för din överlevnad.

Det är en reaktion som ska få dig att hantera liknande, fammtida situationer på ett anorlunda sätt (inte nödvändigt vis bättre).

Det kan också vara en reaktion efter att man tagit diverse droger och därmed saknar lite signalsubstanser.

Att det har med egot att göra stämmer väl till viss del i vissa situationer.
Dvs när en person som ser sig som "överlägsen" blir, enligt den dåligt elelr mindre värdigt behandlad, då kan ju egot försvara sig med reaktionen "ÅNGEST".

Vi får sällan det vi vill ha. "Vill" innebär lust/strävan, vilket är en känsla - så brist på uppfyllande av denna önskan kommer också att upplevas som en känsla. Att ångra sig är en modifierad version av denna önskan som vi inte fick. Inte bara känner du avsaknaden av det du ville ha, du kunde ha fått det om du bara skulle ha försökt lite hårdare, eller visat mer initiativ/gjort på annat vis etc. Det är nästan en form av svartsjuka riktad mot sig själv, som en annan då, med någon annan menas att ditt andra 'jag' finns i ett 'parallellt universum' och har allt som du aldrig kunde uppnå eller förhindra. Slutsatsen är härmed inte diffus att lista ut. Good enough?

Nej tvärtom. Ånger är raka motsatsen till egot. Man ångrar ju en handling som man gjort med kraft av egot och ställer sig således inte längre bakom den. Äkta ånger är i mitt tycke en mycket ren känsla värd all respekt och förlåtelse. Sedan finns det såklart dem som säger att de ångrar sig bara för att urskulda sig och därmed dra vinning av det. Det är inte ånger, det är bara egot.

Håller med dig. Förstår inte varför det skulle vara egoistiskt att ångra sig. Man ångrar sig eftersom man tycker annorluna nu än då, och att våga erkänna det, för sig själv och för andra, är inte egoistiskt utan tvärtom.

Ånger är väl ett tecken på social acceptans? Utan ett ego har du ingen anledning att ångra dig. Du är bara en individ, utan någon mening att ens leva.

Vet inte om jag förstår dig rätt, men antar att du syftar på när man visar för andra att man ångrar sig. Att känna ånger - oavsett om du visar det eller håller det för dig själv - är en åsiktsförändring som skapar känslor att du skulle gjort som du känner idag.

Inte nödvändigtvis. Det är din strävan efter "att göra rätt".. Sen spelar det ingen roll om någon ser på eller ej. Allt för att du själv ska må bra över tanken.
Det finns liksom ingen anledning till att ångra dig utan ett ego. Det finns ingen anledning att tycka något överhuvudtaget.

Jag förstår ärligt talat inte frågan och jag misstänker att ingen annan gör det heller, egentligen.

"Att ångra sig över att ha gjort något samhället anser är moraliskt inkorrekt, och må dåligt över det"

Ok, så långt är jag med.

", är egobaserat?"

Ego som i 'Jag' eller ego som i egoistisk (med den allmänna betydelsen 'självisk' i åtanke)?

"Och om man har andra värderingar över rätt och fel."

Om jag får gissa så lyder frågan i stil med "Är det egoistiskt att göra något som samhället anser är moraliskt inkorrekt?".

Svaret är:

Kanske.

Ego, egoistisk är väl egentligen samma sak?
Exempelvis om du hjälper en dement tant över gatan och ingen ser det. Gör du det fortfarande för ditt egoistiska ego. Även om inte samhället ser det. Så gör du det för ditt ego.