Är ånger ett ego?

om vi säger du ångrar dig över att du.. knullar kor t ex - anledningen till att du ångrar dig över det och är orolig för att dina grannar ska vilja stämpla dig som persona non grata är av egoistiska skäl.

eftersom det du förlorar på det är att du får mindre resurser/hjälp ifrån andra människor - på det sättet är ånger en egocentrisk funktion.

eftersom allt en person gör är olika uttryck för självbevarelsedrift, alltså handlar inte ånger om samhället och andra - utan det handlar om att du sänker dina egna förutsättningar genom att riskera din relation med vad 'gruppen' ser som acceptabelt beteende.

Ja, jo, så är det ju förstås, men om vi ska bryta ner frågan till den nivån är det ju egoistiskt att hjälpa tiggare eller svältande barn också.

Det är ju en intresant fråga du ställer.
Och jag tror att man får lov att bena lite kring det
innan man kan göra en rimlig bedömning och ett svar.

min första enkla tanke kring det så ut så här.

1: Att ångra sig = Nej, inget egotänk.
2: Att känna ånger = Ja, egotänk.
3 Att känna ångest = Ja, egotänk.

lite klent underbyggt där...

Fortsätter så här för att krångla till det.
Om jag menar att det är omöjligt att känna ånger
utan att egot spelar en avgörande roll.
Därför att om man är oförmågen att känna ånger
är man inte nära sin egen känsla...
Sorry har svårt att förklara hur jag tänker.

Där emot kommer ju den totala motsatsen, och
den kan också tolkas som en klok tanke....
Att den som går genom livet utan att se sig om, trampar
neråt och slickar uppåt. En som enbart tänker på sig själv,
(sitt ego) Att de4n skulle känna ånger känns ju inte så där
helt uppenbart....

Jaha... Så sitter jag här med två totalt divergerande svar
på din fråga, känns ganska misslyckat, känner just nu lite ånger...

Skål till er alla.

// Vattendroppe //

Men den personen som har ett ego som mår bra av att hjälpa andra är inte egoistisk på samma sätt som någon som bara tänker på sig själv och skiter i andra. En hjälpande person är - oftast - något som vi vanligen brukar kalla empatisk.

Joo, det är jag högst övertygad om.
En empatisk handling är en handling ifrån egot. Utan ego finns ingen empati.

Jag tycker att det är larvigt att peka på att det är egoistiskt att hjälpa någon bara för att man ger sig själv en klapp på axeln för att man har gjort en god gärning. För att bekämpa eld med eld så har du fel. Jag blir inte speciellt tillfredsställd av att göra en god gärning, det är inte ens säkert att jag gör det för den jag hjälper, jag gör det för ett ideal jag tror på.

Senast idag så stod jag vid bankomaten för att ta ut pengar. Helt plötsligt kände jag ett harmlöst slag mot vardera axel och hörde ett "BUUUH!!!". När jag vände mig om så stod där en helt okänd 13-åring (eller där i krokarna) som på två sekunder blev tokröd i ansiktet och knappt visste var hon skulle ta vägen. Inte för att det hjälpte, men jag halvropade "Det är ingen fara!" leendes. Därefter halvskrek jag att "Jag har faktiskt gjort samma sak en gång!" medan hon skamset staplade in på Dressmann, trots att jag inte har gjort det. Du får gärna tro att jag tog på mig själv efteråt för min vilja att underlätta situationen för denna flicka, eller så ger du fan i att hänga upp dig på trivialiteter och ser allt annat som finns bortom ens ego.

Det är du det ja.. Det var bara ett hypotetiskt exempel. Vi kan ta något annat om du föredrar det?


Jag tror (eller egentligen enligt mig själv vet jag) att egot är den stora grundstenen i dina tankar. Allt du gör är en handling ifrån egot.
Sen tror jag nödvändigtvis inte att du gjorde det för att klappa dig själv på axeln. Däremot tror jag att du gjorde det för att mata ditt ego.
Hur du använder ditt ego är nog lika personligt som ditt fingeravtryck.

Jag tycker att du är väldigt vag med vad du menar. Menar du att jag gör saker utan tanke på andra? Gradera gärna min välvilja, därefter kan vi börja diskutera på allvar.

Självklart, men som jag skrev innan beror det på att du brutit ner diskussionen till en onödigt låg nivå.

Ja, att hävda att alla handlingar kommer från jaget är en rätt låg nivå. Vi får hoppas att han/hon utvecklar sitt resonemang snart.

Det behöver inte utvecklas. Han menar att om jag offrar mitt liv åt att rädda svältande barn i Afrika, gör jag det av egoistiska skäl eftersom jag mår bra av det, typ. Det är ju helt riktigt i och för sig, men som sagt på för låg nivå för att diskutera trådstarten, som inte grundade sig på ett sådant synsätt.

Du glömmer att nämna det faktum att man lika gärna hade kunnat glida runt i Sverige och raggat brudar vid McDonalds istället för att åka till Afrika och rädda svältande barn. Klart det behöver utvecklas, inte minst för att hon/han själv ska inse att denne inte vet vad den pratar om.

Om du förstår trådstarten så får du gärna förklara den för mig. Jag blir inte klok på den.