Är ånger ett ego?

Nu är jag inte så mycket mer påläst om vad "ett ego" är och inte är mer än det Deepak Chopra och Eckhardt Tolle brukar prata om och förstår inte frågeställnigen helt och hållet - men kan nog rätt pricksäkert peka på vad ånger är.

Ånger är inget annat än att få ångest för något man gjort tidigare i livet för att man ska lära sig till nästa liknande tillfälle att inte göra om samma misstag. Det är lätt att dra slutsatser om varför detta har varit evolutionärt användbart för oss människor. Ånger som fenomen finns som ett redskap för oss att utvecklas och bli mer miljöanpassade helt enkelt. Det är precis som att vi är utrustade med annan typ av ångest, alltså icke-retrospektiv ångest för att vi ska kunna undvika potentiella faror i framtiden.

Jag personligen ångrar ingenting. Je ne regrette rien. Så fort ånger smyger sig på plockar jag snabbt fram det Newtonska perspektivet av universum som predeterminerat. Då finns det ingen anledning att älta "vad jag skulle ha gjort". Detta gör jag inte för att jag anser att Newton visste allt om universum, utan för att det är skönare - jag använder det på ett sätt liknande "jagets försvarsmekanismer" i den psykodynamiska teorin.

Den som väljer att åka till Afrika och rädda svältande barn, vill ju hellre göra det än att ragga brudar vid McDonalds. Anledningen till att han vill det är för att han känner stark empati. Det är egoistiskt på så sätt att han gör det han mår bra av, men det är ju inte egoistiskt om man väger in alla aspekter, han vill det eftersom han är empatisk - och därmed inte egoistisk.

Jag blir inte heller helt klok på trådstarten, det verkar luddigt.

Inte nödvändigtvis. Jag menar att alla handlingar har sina grunder från egot. Oavsett om du bestämmer dig för att bomba hela jordklotet med atombomber eller hjälpa svältande barn i afrika. Så är det hela tiden jaget du stället i fokus. Varför vill du bomba jorden? För att jag känner tänker på ett visst vis. Varför vill jag hjälpa barnen i afrika, för att jag anser. Utan egot, finns inget jag.
Tänk dig att du skulle förlorat ditt ego i denna sekund, samtidigt hade du fått en huvudvärk. Du hade hellre skjutit dig själv i huvudet eftersom det är en enklare utväg än att vänta ut det. Hade du väntat ut huvudvärken, så hade du ställt dig själv, ditt ego i fokus.

Gjorde du?
Du får gärna utveckla dina tankar. Blir svårt att föra en diskussion annars.

I inlägg 14 gjorde jag det. Om du vill att jag ska utveckla mig kan du ju läsa mitt senaste, bortsett från detta då, inlägg i den här tråden. Jag citerar det här:

"Den som väljer att åka till Afrika och rädda svältande barn, vill ju hellre göra det än att ragga brudar vid McDonalds. Anledningen till att han vill det är för att han känner stark empati. Det är egoistiskt på så sätt att han gör det han mår bra av, men det är ju inte egoistiskt om man väger in alla aspekter, han vill det eftersom han är empatisk - och därmed inte egoistisk."

Va händigt du hanterar din ångest. Jag kom på min flickvän i sängen med min far och höll på att få ett raseriutbrott.. men jag la det åt sidan och tänkte på Newton istället, helt plötsligt var allt lugnt!

Känner du ånger om du kommer på din flickvän med din far i sängen?

Suck, undra vem som drar ner nivån här egentligen?
Första gången jag hör att det finns rätt eller fel i såna här filosofiska resonemang.. Men jaja. Är det den nivån du vill hålla.. Eller så förstår du helt enkelt inte vad jag säger.. Men men. Vi får väl skita i det då. Jag tar gärna diskussionen med någon som kan hålla en diskussion, trots delade meningar.
Jag har hela tiden varit öppen för förslag. Men du är tydligen som jag fattar det, sluten i dina tankebanor.

Jag förstår ju mycket väl din poäng, vilket jag tydligt förklarat. Men som jag skrev, jag tycker inte att man är egoistisk om man gör det man vill göra - även då det enbart grundar sig i att man gör det man mår bäst av - om det man vill göra beror på att man är empatisk, om man känner empati så stark att man mår bra av att hjälpa andra människor, då anser jag inte att man är egoistisk.

Det du gör med ditt resonemang är att du skalar bort allting till viljans ursrpung, vill man något så bottnar det i ens egna viljor och behov - således även empatiska känslor. Jag menar att man inte kan göra saken så avskalad, eftersom du då missuppfattar världen. Om en vilja uppstår på grund av empati, kan den inte vara egoistisk, trots att du i grund och botten bara vill tillfredsställa dig själv, du blir ju tillfreds av att hjälpa andra och det kan man inte se som egoistiskt i ett vidare, mer nyktert perspektiv.

Du går verkligen till onödiga längder för att påpeka att jag gör saker för att jag är jag. Försök svara utan att använda ordet ego, jag misstänker att det är en källa till stora missförstånd.

Ja, jag blir återigen påmind om varför jag inte längre brukar skriva på forum. Med det sagt så lägger jag inte skulden på någon annan, det kan lika mycket vara jag som uttrycker mig dåligt.

Jaa, där har du nog rätt. Givetvis talar jag inte om egoism i vanlig mening.
Utan mer att egot är grunden i allt oavsett om det är en empatisk handling så är det en handling med grund i egot.
Men det är klart. Jag säger inte att det är egoistiskt att hjälpa svältande barn i afrika.

Mer att egot alltid spelar en viss roll i det hela. Och även grunden i det hela. Men egoism i vanlig mening. Nej.

Edit:Freud påstår att egot är en del av jaget. Jag påstår att egot är jaget.
Ungefär som en pyramid fast du ställer den upp och ner. Tar du bort bottenstenen så kommer troligtvis pyramiden fallera.