Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Sigges segment var mycket intressant!

Konsten är död

Som första (digitala) generation med möjlighet till storkonsumption av konst, trodde vi oss skönja en fördjupning av den existentiella "gåta" som finns gömd i konsten, men istället fick vi bittert erfara att vi började se igenom alla de möjliga grepp som konsten har sin ansats i..

..Och därmed imploderade också den gåta, som utgjorde själva näringen(och meningen) med konstkonsumtion.

Men Sigge viskar till oss mellan raderna att inte misströsta. Ty gåtan(den existentiella gåtan) lever och frodas. Den är evig och åldras inte(till skillnad från konst).

Vi trodde att konsten kunde omfamna gåtan, det gjorde den aldrig, har vi förstått nu. Konsten var "bara" en (väldigt bra) pekare mot gåtan.

Faktum är att ingenting kan omfamna gåtan, inte musik, inte psykedelia, inte litteratur eller film. De är alla pekare(pointers) mot gåtan.

Det enda som omfamnar gåtan är INGENTING. Detta ingenting är dock skiljt från konceptet av ingenting, på ett paradoxalt sätt.

För ingenting ÄR något. Det är bara det att det saknar objektiva kvalitéer, varför vi benämner det som just ingenting.

Det hela påminner lite om känslan utan namn, som Sigge pratade om i våras.

Det är detta ingenting som omfamnar gåtan. Fel. Det är detta ingenting som ÄR gåtan.

Och den bästa pekaren mot detta ingenting aka gåtan(The Gåta med stor G) brukade vara konsten. Men den behöver vi snart inte längre, vi behöver inte längre något som pekar ut gåtan för oss. Vi kan som första generation se gåtan intuitivt.

Konsten gör en 180-graders totalinvertering. Från att vara större och viktigare än livet självt, blir den plötsligt helt meningslös. Gör det konsten mindre vacker? Nej! Vad kan göra konst mer (smärtsamt) vacker än att aldrig kunna nå det den ämnar att nå/vidröra.

Konsten är död, ja! Men vad är det som säger att en dödsdans inte kan vara lika underhållande/vacker som den mest levande balett?

Vi kan aldrig fullt ut älska en människa som vi måste ha i vårt liv, som vi är beroende av. Det är först när vi inte behöver människan som vi kan älska henne fullt ut.

Med konsten förhåller det sig på samma sätt(hoppas jag).

Spaningen presenteras i samarbete med Tupolevs Stream of consciousness

Haha

Håller med. så tillbaka till lögnerna eller hur... dock måste dom sluta säga att Vika en jävla smartphone ska vara något genialiskt?!

Nej det var alls inte mkt intressant. Men man kan lyssna på honom och tycka han har fel. Det är också lite underhållande att höra sigge försöka förmedla något. Du och Sigge gör samma misstag. Försöker förklara något som inte är sant. För mycket känslor som inte alls förmedlas särskilt väl.

Nytt kapitel av Hundliv!

Alex tvingas i "Hundliv 3" att passa Bengans hund, Maxim.

Haha, vilka sköna anekdoter.

Ja, synd att Sigges segment är alltjämt tråkiga.

Vilka fiender kan det tänkas vara som Sigge pratade om?

Det var verkligen uselt. Kommer garanterat INTE någon hundliv 4. Då lovar jag att sluta lyssna.
Nej, gossar. Två riktiga bottennapp på raken nu. Blir det tredje gången gillt på fredag tro?

Älskade detta avsnitt, ska lyssna för 3dje gången nu.

(Gissar Sigge avser Cissi Wallin, och nån snubbe från Filter men har verkligen ingen aning.)

Mycket möjligt, minns filterdebaclet, Sigge var med all rätt jävligt förbannad. Filterjournlisten hade lögnaktigt låtsas vilja göra ett reportage med enbart Sigge. Journalisten var också väldigt inställsam till dess att artikeln presenterades i tidningen.

Journalistens mål redan från början var dock att skriva mer och vanära hela familjen Eklund. Han hade lyckats få Sigge att ta med sin bror(Fredrik) och sin far(Klas) vid ett av mötena, för att journalisten hade sagt sig vara så nyfiken och intresserad av Sigges bakgrund.

Sen kom reportaget ut i tidningen med rubriken "Jag, jag, JAG" som var en total sågning sv tre (enligt journalisten) narcissistiska egon.

Usch, det var väldigt fult. Jag hade före detta reportage varit ett stort fan av tidningen Filter för deras djuplodande journalistik och intressanta ämnen. Köpte varje lösnummer som kom ut, men slutade tvärt iom filters artikel om "Eklundarna".

Sigge var dräpande(med all rätt) i sociala medier, hans Twitter fick varm på den tiden. Men fick aldrig någon upprättelse som jag minns det. Stort av Sigge att släppa det och gå vidare.

Någon mer som minns detta och kan konfirmera att min minnesbild är korrekt?

Mvh
/Tupo

Din fascination av Sigge slår nya rekord varje vecka. Är han det nu största levande geniet någonsin, enligt dig?

Nja, jag gillar dom skarpt åtminstone, inte bara Sigge.

Det intressanta(och högst märkliga) här, är väl att det råder någon typ av konsensus att man ska hata dessa herrar i tråden. Om man lyssnar på podden och gillar den blir man genast påhoppad. Väldigt underligt måste jag säga.

Det normala borde väl vara att man lyssnar på podden för att man just gillar den? Vad är grejen med att lyssna och följa personer man ogillar, förstår inte grejen med det. Men det är kanske jag som är knasig..

Nej, jag lyssnar på de flesta avsnitten. Flera segment roar mig, andra är rätt tradiga. Deras långa reklamspottar är outhärdliga.

Du å andra sidan dyrkar ju podden i allmänhet och Sigge Eklund i synnerhet. Kan han ens göra något mindre bra enligt dig?

Din genomgång av Filterkonflikten ovan t ex, vilar ju endast på Eklunds version. Det finns två sodor av den historien.

Snälla, lägg ner superlativen - "dyrkar". Jag tycker de är jävligt bra på det de gör, men det betyder inte att jag slickar arslet på dem, inte mer komplicerat än så.

Jag har också kritiserat dem i tråden, vilket den uppmärksamma läsaren naturligtvis noterar.

Många bittra röster här inne, lite sorgligt faktiskt, främst för er själva.