Podcast av Alex Schulman & Sigge Eklund

Välformulerat och tänkvärt inlägg. Märks att du har varit medlem i forumet länge och haft tid att verkligen utvecklas till en ypperlig skribent. Keep up the good work!

Du fick mig att utbrista i ett garv och det händer inte varje dag

Brukar Alex och Sigges podcast alltid komma ut samma veckodag?
Jag började lyssna för några 2-3 veckor sen och då tog jag hem alla avsnitt så ja har ingen koll.

F&F har man ju stenkoll på, dels tack vare signaturen!

Vet inte om det är helt uttalat men i princip alla avsnitt har väl kommit på onsdagar.

Tisdagar: Värvet
Onsdagar: Alex & Sigge
Torsdagar: Filip & Fredrik

Det är mitt standardschema för poddar för tillfället och sedan följer jag en 3-4 till som kommer mer oregelbundet eller där ämnet spelar roll för om jag pallar lyssna.

Rekommenderar startk ''Nu får du lugna dig'' avsnittet. Kommer inte ihåg numret men fan vad jag garvade. Genialisk podcast.

Jag är inte heller superfan av Herr Schulman, men jag älskar ändå stunderna av intimitet där de nästan förbjudna känslorna och tankarna yppas. F&F är också där och tassar ibland, t ex Filipanekdoten om hur han luktade på Conan O'brien.

Sigge tar upp den här tråden i nyaste podcasten, ungefär 20 minuter
in i sändningen.

Betyget på tråden blir, att vi först är onyanserade och efterhand gillar
vi mer och mer deras podcast och "kryper till korset" som han uttrycker det

Ja det där stämmer även in på mina egna reaktioner

I början irriterade jag mig mycket, främst på Sigges dryga inte-så-smarta-som-han-själv-tror-resonemang följt av dessa "fattar du?" (som om det nånsin vore svårt att f atta vad han menar!), men även på att Alex är så pass underdånig och fåraktig korkskalle som han ändå är.

Med tiden har jag helt klart smält. Det är väl lite så att man anpassar sig till deras nivå
Man tycker de är lite rara. Visst Alex är fortfarande underdånig och fåraktig och Sigge är 50% mindre begåvad än vad han själv tror (om än 100% mer begåvad än Alex) - men de är jäkligt underhållande. Och Sigge är himla kul när han imiterar folk. Han är mer av en spjuver än vad jag trodde i början.

Japp. Hans imitation av människorna på föräldramötet var guld.

För övrigt är jag övertygad om att Alex blåljög idag när han sa att han inte läst den här tråden. Han är på tok för egotrippad för att inte vara inne och läsa vad folk skriver om honom i Sveriges största forum.

Själv har jag gillat podden från första stund. Det enda jag var orolig för var att Alex skulle luta sig för mycket mot sin dödsångest som han är så besatt av.

Förresten så är det hedrande att barnlösa människor köper Pampers för att visa sitt stöd för podden, men så fort dom tar ett foto med sig själv och blöjorna och skickar det till A&S så blir det suspekt. Vill dom då stödja podden eller få ett retweet av Sveriges största twittrare?

Jobbigt att höra hur mycket saliv Alex har i munnen.

Det där fattar jag inte alls, tycker han är skittråkig när han ska försöka imitera. Det enda han gör är att ljusa upp rösten lite? Oavsett vem han ska imitera. Fan, go all in om du ska göra det över huvud taget. Anekdoten i sig lämpade sig väl för den typen av tramsande, men han förvaltar det ju inte. Säkert för att Alex gapskrattar redan innan han kommit igång, då tar han det inte längre.

Angående att de uppmärksammat Flashback-tråden så visst har de rätt i att lyssnarna vant sig lite. Men det handlar också om att de själva förändrat sig en del. Det som bl a jag klagade på i början, att de bara satt och runkade upp varandras egon, det har de lugnat sig med. I de senaste avsnitten har de börjat dissa varandra och visa mer jargong, precis som jag och många med mig eftersökte i början. De har även blivit lite mer privata och Alex har snackat om annat än sin pappa/dödsångest.

Vi vänjer oss lite, de ändrar sig lite. Snart möts vi någonstans på mitten. Jag börjar i alla fall tycka att det är på väg ditåt.

Ja han smackar och sväljer mycket. Ibland anar man stammandet bakom som grädden på moset.

Det är också lite skojigt hur Schulman överanvänder tilltalsnamn i diskussionen. "Jag håller med Sigge, det gör jag Sigge, jag förstår precis hur du menar..".

Kan det bero på språklig obegåvning gällande muntligt konversation? I romanform ska ju Schulman vara begåvad har jag hört (dock ej läst själv). Men att i en diskussion på tu man hand använda den andres namn som tilltal brukar ju annars mest vara något man gör som ironisk förstärkning, t ex. när man är sarkastisk. Inte när man andlöst underdånigt håller med den andre: "Ja , precis så är det Sigge, precis så är det!"