Prioritera arbetsliv vs. liv

Ett dilemma.

Alltså, studera och eller satsa på en karriär är kanske inte hela världen trots allt. Jag känner mig ofta misslyckad för att jag inte kommit längre än jag gjort trots att jag för det mesta kommit längre än mina vänner. Jag är rikare, jag har mer arbetslivserfarenhet och har aldrig sumpat en chans att ta mig vidare.

När jag istället slappar som mina vänner har jag fruktansvärt kul, går i fjällen, åker båt och hittar på bus, då känner jag verkligen att jag lever. MEN karriärsmässigt stannar jag upp och det mår jag dåligt över.

Jag har hoppat mellan dessa "två liv" i ett par år nu... ett där jag ger järnet på jobbet och utanför det inte gör något alls, och ett där jag bara jobbar på typ ica någon timme om dagen men sen lever livet. Jag kan inte komma fram till vad jag mår bäst av. Det känns som att satsar jag på karriären kommer jag göra det hela mitt liv. Jag vet inte om jag vill att mitt jobb ska bli mitt liv.

Jag har träffat så otroligt miserabla människor som BARA har jobbet som sitt liv. Utanför jobbet gör dom INGET. ABSOLUT inget. Jag kanske hellre bor i ett radhus, jobbar max 100% (gärna mindre) och sen lägger tiden på mina intressen och att verkligen leva. Eller ska jag satsa på jobbet, ge järnet 10-20 år, köpa en fin villa och få en bra pension.

Det låter på dig som om det är ett binärt val, det är det inte. Du kan ha kakan och äta den. Det kommer krävas lite disciplin av dig men det går alldeles utmärkt att ha en bra karriär och rikt socialt liv. Visst kommer det innebära uppoffringar, vill du ha en bra karriär kommer du inte alltid kunna gå ut och dricka med dina vänner mitt i veckan eller ta en tripp till fjällen varje helg men med sunda prioriteringar går det utan problem att jobba 50h i veckan och ändå ha kul.

Det är en klyscha men hitta balansen. Du hittar miserabla människor på båda sidorna av myntet du beskriver. Det finns dels dom som jobbar bort 10-20år för att dom tror att pengar, makt och karriär ska göra dom lyckliga. Sen finns det dom som tar 10 sabbatsår efter gymnasiet och försöker förverkliga sig själva för att sen få ett jobb som bara gör dom olyckliga.

Det går säkert att kombinera både och men problemet är ju att orken inte finns då..Har man ett jobb som kräver 10 timmar om dagen men mycket ansvar och höga förväntningar så är man helt slut när ledig tid kommer och man behöver den tiden för att ladda om. Har du dessutom familj och radhus på det så finns inte mycket tid över till egenhobbies, svårt att ha kakan och äta den med som tidigare nämnts. Dock bör du fråga dig själv, gör jag det för andras syn på mig är viktigare än det jag egentligen vill? Där har du nog svaret