Lider lågintelligenta djur av smärta?

Kan djur som har en mindre utvecklad hjärnbark erfara smärta? Om man inte är medveten om sin egna existens, och har således inget "jag", hur ska man då kunna lida av smärta eller känna något öht?

Vi människor är som bekant medvetna om vår existens, vi har ett jag och kan således erfara och vara medvetna om våra förnimmelser.

Jag är av uppfattningen att inga varelse har fri vilja. Jag tror att våra handlingar är ett resultat av gener, miljö och erfarenheter. Vi människor har, som sagt, en välutvecklad hjärnbark har därför ett jag. Vi har en illusion om att det är "vi" som bestämmer över oss själva. Jag tror att vi i själva verket endast är åskådare till vår kropps handlingar. Vi hade alltså agerat exakt likadant i livet även om vi inte hade varit medvetna om vår existens. Eftersom "jag:et" inte har någon inverkan.

T ex fåglar är ett djur som förmodligen inte är medvetna om deras existens, de har inget jag. Hur ska de då kunna lida av smärta? Varför djur gör beklagande ljud när deras kropp signalerar smärta är alltså endast ett resultat av gener, miljö och erfarenheter. De är primitiva, de är programmerad att agera på det sättet.

En högst ogrundad teori från min sida. Med detta sagt vill jag även påpeka att jag aldrig skulle skada ett djur. Aldrig. Spekulerar endast.

Vad tror ni?

Man har ju gjort undersökningar som visar att maskar skriker när dom dör, fast inte man kan höra det med bara örat. Samma sak skriker ju kräftor(krabbor?) när dom blir kokta levande.. Musar piper ju om dom har ont..

Smärta har inget med medvetande att göra, det handlar om hur du är byggd. Fåglar känner smärta precis som du eftersom dom har nerver ryggrad osv, däremot är jag inte säker på om insekter känner smärta utan tror dom mer upplever det som ett felmedelande men jag är inte 100.

Såg en som spände fast en myra och en annan kom till undsättning. Så smärta? fast medvetet att den satt fast och kunde förmedla det.

Ett djur som inte kan reflektera över sin smärta borde inte heller kunna distansera sig ifrån den, och därmed uppleva den som det enda verkliga.

Enligt en biolog som jag kände en gång känner åtminstone insekter smärta. Lägre organismer än så visste hon inte huruvida de känner smärta eller ej.

Som sagt, jag tror att deras och våra handlingar är programmerade. Deras gener, miljö och erfarenheter säger att de ska skrika/kväda när smärta uppstår för att smärta är en indikation på fara.


Pga evolution grinar och jämrar sig djuren för att smärta signalerar fara. Grin och tjut är ett signalement på hjälp, inte en bekräftelse på att det gör ont. Djurens gener, miljö och erfarenheter säger att man ska utföra dessa handlingar när vävnad skadas och smärtsignaler skickas till hjärnan. Detta betyder inte nödvändigtvis att de lider, utan endast att deras gener reagerar på smärtan.

Klart nerverna och hjärnan uppfattar smärta. Men om djuret inte ens är medveten om dennes existens, hur ska djuret då kunna lida?

Djuret kan fortfarande grina illa och göra försöka undkomma smärtan. Detta för att smärta indikerar fara, och djuret har överlevnadsinstinkt. Ljuden och klagandet är ett inprogrammerat rop på hjälp.

Kråkfåglar har visat sig vara på samma nivå som schimpanser när det gäller att lösa logiska problem, papegojor är också relativt intelligenta.

Hursomhaver tror jag att allt med ett nervsystem känner smärta till en viss grad. Det är viktigt att veta när något är fel eller har gått sönder i kroppen. Utan smärta skulle man förvärra många skador genom att använda det skadade området som inget hade hänt. Säg att du bryter benet och inte känner det, skulle kunna sluta med att du trycker ut benpipan ur kroppen om du envisas med att gå en längre sträcka normalt.
Lidandet kan kanske minska med hjärnans komplexitet, men jag tror vi människor känner igen lidandet bättre hos däggdjur. Vi har nog svårare att känna igen och relatera till det hos tex, reptiler och fiskar. Men det behöver inte betyda att de faktiskt lider mindre. Tror att sådana upplever och känslor tar över mycket mer hos djur, att det upptar hela deras verklighet. Har märkt att djur flippar ur mycket lättare. Blir de stressade flyger de verkligen runt över hela stället och kaosar runt.

Intressant teori, smärta är ju en känsla, precis som rädsla, glädje, osv. och har ju sedan evolutionens början utvecklats för att höja överlevnadsförmågan hos djuren. T.ex. rädsla -> kamp/flykt beredskap, smärta -> försöka undvika den miljö djuret hamnat i.

Vi människor har dock, på något underligt sätt, blivit mer utvecklade än alla andra djur, och vi har satt egna betydelser på dessa överlevnadsinstinkter. Rädsla -> ångest, smärta -> huvudvärk, etc. Vi är medvetna om dessa instinkter på ett sätt som andra djur - troligtvis - inte är. De är mer "programmerade" på detta sätt.

Hur dem uppfattar smärta är ju dock väldigt oklart, de uppfattar den ju naturligtvis, och försöker undvika den, streta emot, skrämma ev. angripare med ljud, etc. Men det är troligt att dem inte upplever smärta som vi människor (det skulle ju mer kunna vara ett felmeddelande för dem), däremot är det väl ingen trevlig upplevelse ens för ett lågintelligent djur.

Däremot, psykisk smärta tror jag inte är så vida utbredd i djurriket.

Smärta är fysiskt lidande i dess renaste form. Det är t.o.m. möjligt att ett djur just på grund av oförmågan att reflektera känner smärtan mer överväldigande än en människa, som har helt klart för sig vad det är som händer.

Smärta har allt med medvetenhet att göra. Är du inte medveten om vad som händer kan du inte känna smärta. Fiskar t.ex. känner inte smärta. Om du sticker en kniv igenom en fisk så kommer den sprattla. Inte av smärta utan av att nervsystemet reagerar så.