Dags att ta bort dubbel-W:et?

Inte med "näbb", men väl med följande enligt Språkrådet:


"Näbb" som exempel måste du ha hittat på själv.

Glöm inte att vårt nordöstra grannland har hängavtal på svensk-finskt tangentbord. W är en bokstav i det finska språket. För kommunikation mellan Sverige och Finland används för övrigt allt oftare engelska och då behöver vi w/W av det skälet.

http://fi.wikipedia.org/wiki/W

I själva verket ingår Q och W i benämningen av tangentbord av typen QWERTY. Dessa är i sin tur grundvalen för kommunikation i praktiskt taget hela den civiliserade världen. Var och en som har besökt ett internet-café med AZERTY vet vad kvicksand vill säga. På sätt och vis är det praktiskt att ha alla sällan-tangenter samlade som i Tyskland på QWERTZ.

wack
wanka
warvel
kwek
sawa


Ge dig för fan! Du har min respekt men när du kommer med sådana där forntida ord..

Nämen ge dig, först ville du ha genuina ord och sen underkänner du genuint forntida.

På den tiden jag använde slips så var jag ett år före modet genom att använda en 10 år gammal slips. Det som är gammalt kommer tillbaka i något förnyad skepnad. Modecykeln för slipsar var en gång lika med en solfläckscykel, nämligen 11 år.

Substantiveringen av wanka var alldeles nyss ett svenskt lånord på modet.

wack
wanka
warvel
kwek
sawa

Nuff said!

Du har dock min respekt egon! Vilket får mig att tro att du är en fornorda kwek!

Bla, nu kan man ju ta det till att det kommer sig av kväkare. Jag skulle uppskatta om du ej går in på det spåret! Det är ju inte så värst långsökt faktiskt.

Det äldre adjektiv som ligger bakom den snabbväxande kvickroten är »kweker« / »kvikker« (utan c!). Uttal och skrivning har varierat med de genuina dialekterna.

Om jag skulle vara forntida men »kweker« så är jag bara genuint tacksam för det.

Kville (som i Kvillebäcken på Hisingen och Kville härad i norra Bohuslän) stavades förr Qwille eller Qwilde. Det är en annan form av ordet källa, och på tyska stavar man fortfarande med q och med ett u som just i det här fallet motsvarar det germanska w, nämligen Quelle.

Ska vi dra det längre, så har det med ett annat utdött ljud att göra, nämligen h innan v (eller w). Det är nämligen också besläktat med välla (Welle betyder förresten våg på tyska). En alternativ form av verbet är kvälla, vilket dock egentligen borde ha stavats hwälla, eftersom ljudet det handlar om motsvarar sje-ljudet i Bach och Achmed. Det var nämligen så h framför w uttalades.

Kvillebäcken i form av Kvillebäckarna är starkt associerad med den gemensamma källa som ligger i trakten av Tuve. Kvillebäckarna är det sista av en ränna som gick genom Hisingen för bara ett par tusen år sen. Genom landhöjningen finns bara en bäck. Att avrinning åt två håll är en [qwasi-]stabil situation beror nog på jordmånen lera och dess dynamiska egenskaper i blött tillstånd. Inget här i världen är egentligt stabilt.

Din genuina oförmåga toppas endast av din brist på förstånd och brist på akademisk stringens.

Sug på den du!

Sagt med all tillbörlig respekt givetvis...

På isländska uttalas <hv> som /kv/.

OK. Jag har inte studerat isländska men däremot språkhistoria. Det antas att det ursprungliga uttalet av hv är chv eller snarare chw, eftersom w vid den tiden uttalades som i dagens engelska.

Till ämnet: det borde snarast finnas fler betydelseskiljande stavningar. Kom just på ett annat ord som en gång stavades med w, nämligen ordet vård. Det är egentligen två olika ord som stavas likadant. Det som betyder "(medicinsk) omsorg, omhändertagande" är släkt med tyska warten=vänta och med engelska ward, warden och wardrobe. Det andra, mer ålderdomliga ordet, som finns i vårdtecken, vårdkas osv. kommer av tyska wahr=sann och är förmodligen släkt med latinets veritas.

Wokad mat? "Snabbstekt mat"?