Dags att ta bort dubbel-W:et?

I och med anglifieringen av svenskan vore det idiotiskt att ta bort w:et. Jag inser att TS är en purist, men purismen har inget nämnvärt fäste i Sverige.

Fast purister strävar ju efter det "ursprungliga" språket, och där var ju w ett eget, helt levande fonem och morfem.

Det finns förstås olika grader av purism. Purism definieras först och främst av att hålla språket fritt från lån. En ärkepurist vill väl snarast återinföra futharken.

Störa sig på W,personligen stör jag mej på ord med ändelsen ilio,det är fan inte svenskt!

Kan du exemplifiera? Jag vet inte om jag har hört på maken.

W används, mig veterligt, bara i personnamn och låneord.
Jag har själv ett efternamn som börjar på W, och så har det varit i ett par hundra år sedan det första gången dök upp, nådens år, 1864.
Och det ska vi inte ändra på.

Jo. En mer puristisk person än TS skulle snarare vilja ha w återinfört i alla ord där det finns språkhistoriska skäl att ha det. Själv skulle jag gärna se en sådan reform, plus att 1906 års stavningsreform upphävdes.

Norrmännen borde också göra en reform och återinföra viss äldre stavning, så skulle språket faktiskt bli mer likt svenska, danska och engelska.

Välan, men TS är en purist till viss grad.

Själv så föredrar jag jag att inte använda låneord i alltför hög utsträckning, men jag inser att purism är en meningslös kamp mot övriga modersmålstalare.

Vad vinner vi på att ta bort W?

Om något så tycker jag att man skulle ändra på stavningen i ord som innehåller c och byta ut det mot s eller k i stället. Man kunde även ta och byta ut de mjuka versionerna av k och g mot tj och j.

För mig personligen kvittar det egentligen, men jag tror att det skulle underlätta för folk som lär sig svenska i vuxen ålder.

Det skulle knappast göra det lättare för dem (eller andra) att läsa litteratur och texter som redan finns.

Alla som talar engelska stavar som deras språk lät på medeltiden. Svenskan har i jämförelse en ganska ljudenlig stavning, även om hj-, g och k före mjuk vokal och några andra ljud försvann ur talad svenska för ungefär lika längesedan.

Kol uttalades så sent som för tvåhundra år sedan ungefär "kåol", alltså återigen liknande engelskans "coal". Stavningen är fortfarande betydelseskiljande.

Det tycker jag inte, i o m att faktiskt uttalar det som ett engelskt W-ljud. Däremot skulle vi gott kunna byta W mot V i besserwisser av den anledningen.