Att inte kunna se människor i ögonen

Jag har funderat länge över människor man möter som verkligen inte kan se en i ögonen när man talas vid. Vad beror det på?

När jag möter en människa är jag är väldigt noga med att ge ett ordentligt och tryggt intryck genom att ge ett fast handslag och att se personen man talar med i ögonen. Vissa kan bara inte det utan flackar med blicken, tittar bort eller viker av när man tittat för länge på dem. Detta ger ett väldigt svagt och vegt intryck av en människa. Jag säger inte att det är fel eller att dom är dumma i huvudet, men det måste väl ändå finnas i en människas genetik att vilja verka stadig och trygg?

Ni som verkligen inte kan hålla en fast blick och se en person i ögonen vid ett samtal, varför känner ni och gör som ni gör?

Vi är inte veka, vi skiter i dig, vi vet att du är en snackpåse.

Jag är ingen snackpåse, jag skapar diskussionsunderlag för något jag har funderat på under en lång tid. Vad är det för mekanismer som gör att ni inte kan se folk i ögonen? Handlar det endast om ett dåligt självförtroende?

Nej jag skrev just det att vi skiter i dig som person,därför ser vi inte dig i ögonen,vi gäspar inombords och står kvar av ren artighet.

Jag kan bara säga hur det är för mig, och för mig ligger det till så att om jag inte respekterar personen eller finner den ointressant så kollar jag ej denne i ögonen.

Jag kan inte kolla människor i ögonen. Vet ej varför det känns bara hotfullt och jobbigt. Kan titta en person i ögonen, min lillebror med down syndrom.

Samma här. Jag har inga problem med att se folk i ögonen, men att vägra se en person i ögonen är också en ganska bra markering på att man saknar respekt för denne, vilket är varför jag ibland gör det när jag pratar med en riktig jävla idiot.

Men personer som alltid flackar med blicken har nog att göra med självförtroende. När jag var en finnig nörd i högstadiet, början av gymnasiet var jag också så. Spenderade mer tid med datorer än med människor och det gjorde mig osäker på sociala sammanhang och därför "vågade" jag inte se folk i ögonen, på ett sätt ser man rakt igenom en annan person när man har ögonkontakt.

Det här beteendet försvann dock i takt med att jag blev äldre och mer självsäker. Det var även medvetet då jag förstod hur viktigt det är när man pratar med tjejer, arbetsgivare o.s.v. att kunna ge ett stabilt och självsäkert intryck, vilket lätt nås med just ögonkontakt. Så det är knappast något genetiskt, utan byggar bara på en blandning av medvetna handlingar och omedveten självsäkerhet.

Jag tittar inte folk i ögonen under en längre period bara för att det känns konstigt men det har inget med självförtroende att göra, varje gång jag försöker titta nån i ögonen under en längre period så blir jag bara irriterad, det är jävligt svårt att förklara men det är väl samma känsla som att sitta helt stilla länge, man orkar inte mer och vill helt enkelt röra sig till slut

Jag har hört att jag har genomträngande/starka ögon när jag tittar på någon. Så jag brukar vara försiktig med att hänga kvar min blick i någon annans ögon. Handlar mest om att jag vill att motparten ska få ett neutralt intryck.

Den enda varelse jag kan titta in i ögonen lite längre stund är min katt. Hon följer efter mig tills hon får parkera i mitt knä och kela.

Det handlar om allt ifrån uppfostran till känslomässigt stadium.
Oftast är det folk som mesar sig igenom livet, är passivt aggresiva eller enbart har svårt att känna sig trygga i sociala situationer.

Jag kan inte heller kolla folk i ögonen, tycker bara att det känns hotfullt på något vis och känner mig inte alls trygg. Istället tittar jag ner i marken eller in i väggen bakom personen, brukar röra på mig ganska mycket när jag pratar med någon så jag kan titta lite var stans.

Jag gick en jävla massa skit för det när jag var liten, när fröken skulle skälla ut en och när man bara tittade ner i marken blev det ett jävla liv att man skulle ''kolla folk i ögonen när man pratade'' men jag klarar helt enkelt inte av det.

Tycker det känns för "intimt" och närgånget så jag föredrar att mötas lite då och då för att sen avbryta kontakten och kolla någon annanstans för att sedan möta personen igen. Helst skulle jag inte vilja ha ögonkontakt överhuvudtaget men eftersom vissa personer kan få fel signaler av det så får jag kompromissa lite.