Vem är djup, vad är djup

Hej funderade över, när en person kallas djup, vad är det man menar då?
Är det personligheten som har ett visst djup, att denna har kommit längre i sina funderingar kring meningen med livet.
Är det något som har med kultur att göra, djupa personer tittar på episka draman, medans ytliga kollar på någon tonårs serie.
Det kan vara enkelheten i en människas livsmotiv, äta god mat, se en film, dö.
Man skulle kunna tänka sig, att man inte lär känna personen på en gång iom att personligheten har lager

Eller är det så att det bara är ett adjektiv som kommit fram utan någon direkt definition.
Någon som har någon djup insikt i detta?

Är det inte bara att man grubblar mer än andra, och reflekterar och analyserar över livet mer än att bara leva det.

Kanske kan det liknas med två personer som går över ett stenrös. En av dem vänder, av nyfikenhet, på vissa stenar för att förstå vad det är de står på.

Detta + att man kan hålla sig fast vid det man kommit fram till antar jag

Intressant, tänkte precis starta en egen tråd om detta men fann den här tråden
Jag har inte riktigt förstått vad majoritetens definition på djup är.

I mina exempel tänker jag snacka väldigt mycket om (låt)texter, eftersom jag skriver sånt. En person som är djup skriver till exempel inte direkt vad han menar. Han skulle istället kanske använda metaforer så att folk som läser skiten inte fattar vad han skriver. På ytan står det något helt annat än vad han menar.

Om jag skriver: pojken sitter framför lådan, han tar upp spaden och börjar gräva i sanden och där hitta han sin bil.

Antagligen var inte det första nu tänkte på att jag skrev om en grabb som var i en konversation med en annan person(jag menade en brud) och han kände att konversationen var igång så att den kunde komma till en ny nivå och berätta om mer personliga saker för att lära känna personen bättre och det gör han så att han tillslut blev kär i personen.

Något som är djupt är enligt min mening att det finns något under det som orden verkar säga. Lite att läsa mellan radera fast det inte alltid behöver vara möjligt att förstå.

Alltså ett djup, inte ytligt.

Man kan även vara djup genom att tolka texten på ett annat sätt än vad det som står. en person kanske tolkar den första texten som att det handlar om en person som ska köpa en byrålåda och därför var han tvungen att åka till ikea där han även hittade sin byrå (väldigt dåligt exempel, sjukt svårt att göra en ny tolkning av sin egen text på ett annat sätt än vad man menar). Min poäng är i alla fall att man kan vara djup genom att tolka texten mer än vad den bara säger även om man inte tolkar den på samma sätt som författaren ville förmedla.

Hade en polare dock som hävdade att en person som kan ex skriva så att andra kan relatera till texten är djup men jag skulle istället säga att det är motsatsen. att skriva så att det blir svårtolkat och man måste analysera mer för att förstå den egentliga innebörden.

Kan även hålla med "coolingen" men det behöver inte handla om just livet även om det kan göra det, mest att man funderar mer än andra om saker och ting och att man håller fast vid det man tycker så länge inte någon kommer och resonerar kring något annat och då är det klart att man kan ändra på sin åsikt.

Jag tror att nyckeln för att vara djup är att "think outside the box"
vette fan om det jag skrivit är begripligt men det här är vad jag tycker iaf. och långt blev de fan.

Är det alltså hemligheten bakom att folk med störst sannolikhet blitt kära, att det är dom personliga detaljerna och vad motparten står och att det överinstämmer?

Det blir intressant isfl..eftersom det torde förutsätta att man själv bildat sig starka övertygelser & värderingar?, så att målet att prata med andra blir att göra en jämförelse mot sig själv hela tiden
Det alltså det introverta åsyftar när dom säger att dom inte gillar småprat utan föredrar att diskutera viktiga saker, och viktiga saker är då världsfreden till existentiella frågor.

Så undrar jag, en person som inte måste hitta en mening med sitt liv utan lever för var dag är han nödvändigtvis ytlig?.

Låt mig fråga såhär, hönan eller ägget, tror ni att visa frågor kräver känslomässig (djup?) slutledningsförmåga för att i sin tur öppna upp för ren intellektuell slutledningsförmåga, atat dom jobbar ihop i vardagen när det kommer till filosoferande om icke tekniska frågor?

Det har sagts att stillhet är det enda språk Gud talar, allt annat är en dålig översättning. Så svaret är ghjfkdkxknnfn ndkkf vsju. :-).

Bara som liljorna på marken, skita i allt..för allt är skit, stress det är guds främsta attribut, vällusten den är svår att skilja från äcklet & lidandet och från smärtan & skräcken och skammen, njutning är att veta att det inte går att komma längre

insiktsfull

Kan inte kalla en enda människa för djup längre.

Allt stannar vid medvetandet. Längre än så kommer vi inte.

menar du att någonting annat än det kan nås?

Hej!

Jag anses vara djup, både av mig själv och visa andra i min omgivning.

Och så som jag ser på det.
Är att folk inte klarar/orkar ha en diskussion med mig, jag upplever det ofta som nonchalant, men anledningen är att dom inte klarar / orkar att ha samma ämne mer än några minuter innan det är dags att byta.

Djup är också för mig att man kan behålla ett perspektiv och använda det vid behov. Att det är precis så du bygger "djupet".
Att memorera synvinklar och kunna extrahera saker med deras hjälp i "framtiden".

Och att man tillåter sig vara utanför "the box".