Evighetsmaskin - utnyttja omloppsbanan?

Hej kära vänner,

Vad tror ni om den här iden: Bygg en räls som sträcker sig ett helt varv runt jorden. Passerar det över vatten får det byggas på broar. På rälsen åker en "vagn" som genererar energi genom dess rörelse. Hur drivs vagnen? Genom en vajer är kopplad till en klump uppe i rymden som likt satelliter faller i omloppsbana runt jorden.

Jag illustrerade det hela i Paint:

http://tinypic.com/r/k2zns6/5

Så, vad tror ni?

Nummer ett, för att vajern ska hålla, krävs det att den är enorm. Vi pratar decimetertjock trådar av solitt stål, tvinnade till vajer..
Därefter att så pass stort och tungt objekt att den inte pga vajerns vikt, dras ner på jorden igen.

Tåget, eller generatorn eller de som går på spåret, måste alltså vara mycket större än Globen i Stockholm. Skulle krävas mer metall, än vad vi idag grävt upp.

Just ja, vajern lär ju väga en hel del... det tänkte jag inte på. Även om detta inte var en fullständigt seriös frågeställning.

Stål kommer aldrig hålla, väger för mycket utan det man forskar på idag är kol, "carbon nanotubes".

Om du tar energin från en kropp i omloppsbana så innebär detta att du bromsar ner kroppen.



Suck...
Varför kan inte folk bara fatta att evighetsmaskiner inte är möjliga?

Större sannolikhet till att vi har stål som räcker än kolnanotuber...
Som förövrigt inte heller hade hållit.

Du vet väl att kroppar i omloppsbana inte automatiskt får hastighet åt sidan, utan att man måste först ge dem det och sen behåller de den om inget drar i dem? Om du drar i dem kommer det bara sluta med att de faller rakt ned och det kommer göra ont på någon. Det finns ingen gratis energi att hämta där. Den enda energin du får ut är rörelseenergin när kroppen faller tillbaks till jorden igen, och den kommer du snart att upptäcka att den är precis lika stor som energin du använde för att skicka upp skiten dit från början.

Jag tror att folk sa detsamma om flygmaskiner för ett par hundra år sedan. Samma sak sades definitivt om järnvägen när den var på planeringsstadiet. Man skulle få hjärnskador av att åka så fort, materialet skulle utmattas och rälsen skulle stjälas av skrothandlare.

Folk som du försöker framstå som nyktra och seriösa men egentligen är det ni som är de bakåtsträvande torrbollar som senare generationer kommer att skratta åt likt vi idag skrattar åt de som trodde att jorden var platt eller att gud skapade människorna i Edens lustgård för sextusen år sedan. Idag framstår ni som sansade, imorgon som förvirrade tokstollar fast i era fördomar.

Stål väger för mycket.
märkligt då det forskas mycket på det....sök på "carbon nanotubes space elevator"

En avgörande skillnad är att en evighetsmaskin totalt skulle vända upp och ner på allt vi vet om fysik idag.

Om du skulle fråga om vi någonsin kommer att kunna resa till andra stjärnor (och komma fram levande) så skulle jag svara att det verkar osannolikt, men jag skulle inte avfärda det, då de fysikaliska lagar vi har idag trots allt tillåter det.

Sen undrar jag vilka du menar att det var som sa att vi aldrig skulle kunna flyga. Tänker du på vanligt folk, eller tänker du på folk som faktiskt kunde något om fysik?

Mänsklig icke ballongdriven flygning ansågs vända upp och ned på allt man visste och därtill kunde tänka sig 1895. Dåtidens forskare skrattade och slog sig på knäna åt blotta tanken. Du vet att det är sant. Sättet jag visade din egen ignorans på gjorde att du framstod som lite dum och det högg till i magen. Det är därför du håller på och trilskas nu.

Säger du nu, ja. Hade du sagt samma sak 1952?

Vill du ha namn, adress och Facebook till varje enskild individ som skrattade åt Bröderna Wright år 1900?

Det närmaste du kommer är nog att på något sätt omvandla den strålning ett svart hål ger
ifrån sig i form av Hawkingstrålning till energi.

Ett stort sådant levererar strålning i 100 miljarder år, det bör räcka som en evighetsmaskin.
Efter dom dunstat bort finns det liksom inget mer som ger ifrån sig energi i universum så
då kan det liksom kvitta.