Citat:
Ursprungligen postat av Putsch
Varför har vi så otroligt mesiga fängelsestraff i Sverige? Hur har det blivit så? Och varför kallas det "kriminalvård"? En mördare eller våldtäktsman kan inte vårdas. Han ska STRAFFAS! Och straffen ska vara ordentligt kännbart och rejält avskräckande. Jag är inte helt avvisande till dödsstraffet heller, i synnerhet nu när vi har så många gravt kriminella i Sverige. I så fall med giljotin, som är den mest effektiva och rationella metoden. Diskutera!
Svaret på frågan varför kan ges på två nivåer; ideologisk respektive politisk.
På ideologisk nivå så har det ända sedan 1800-talet pågått en rörelse hos den intellektuella "eliten" i västvärlden att det går att hitta andra lösningar än traditionella straff för att komma till rätta med kriminalitet. Det har till och med varit en av de riktigt stora ideologiska förändringarna under i alla fall en 150-årsperiod. Några exempel på den ideologiska hållningen har varit att "ingen blir bättre av straff", "brottslingen är en produkt av samhället" och "brottslingen skall återanpassas till samhället".
Både liberala och socialistiska tänkare och aktivister har drivit dylika teser, delvis av olika ideologiska orsaker. Litet eller ingen tanke har ägnats åt brottsoffer och åt presumtiva framtida brottsoffer.
På operativ politisk nivå så ser vi en dramatisk försämring av straffrätten i stora delar av västvärlden efter det andra världskriget. På svensk botten är det stora skiftet 1965 då den äldre Strafflagen ersätts med Brottsbalken. Både vad som avses med brott och påföljderna förändrades tämligen drastiskt. Exempelvis avskaffades Lösdrivarlagen, vilket i efterhand måste anses ha varit ett stort misstag. Straff såsom livstids straffarbete avskaffade, vilket väl inte heller kan sägas ha varit bra.
Ansvarsfrågan då? Givetvis åvilar alltid ett betydande ansvar den politiska oppositionen och väljarna, men mest givetvis den sittande regeringen. Under perioden från tidigt 60-tal till tidigt 70-tal innehades regeringsmakten av Socialdemokraterna, och deras båda justitieministrar Herman Kling och Lennart Geijer är givetvis de som bär det allra största ansvaret. Som givetvis aldrig kan mätas ut.
Allt dagens samhällsutveckling tyder på att detta måste ändras, och att principerna i 1864 års Strafflag i huvudsak återställs. Det folkliga stödet för detta tycks också vara på väg, i och med att brottsligheten ökar, rättväsendet fungerar dåligt och att de ideologiska principerna som ligger till grund för dagens lagstiftning bevisligen är felaktiga.