Citat:
Problemet - eller vad man ska kalla det - är att vi svenskar fortfarande har något att förlora.
Vi har en förhållandevis ordnad tillvaro (så länge inte muhammed eller arash kommer ivägen och förstör) och kan ha ett ganska ordnat liv. Vi har familjer som vi är rädda om och som vi vill hålla undan problemen.
Men säg den dagen turen kommer till mig, eller Anders, eller Benny, eller Kurt och det är vi som får våra döttrar våldtagna, våra söner misshandlade eller bröder dödade. Då försvinner helt plötsligt spärren för när man helt plötsligt inte har något att förlora längre. Ens grundtrygghet är borta. Fråntagen.
Eller när man blir bestulen på sina saker. När vi blir av med våra jobb. När barnen inte vågar gå till skolan längre. Då är det nog många som får nog på riktigt och börjar bilda grupperingar.
Jag kan personligen känna att om det händer mina barn något... Ja, då tappar jag min spärr.
Dessvärre är jag ensam. Inga i min bekantskapskrets är något att lita på när det barkar åt helvete. Vem vänder jag mig då till tror ni? Jo - dom extrema grupperna.
Jag tror inte jag är ensam. Jag kan mycket väl tänka mig att det planeras på sina håll.
Inte för hur man ska göra idag. Kanske inte heller imorgon, men jag tror mycket väl att det finns planer för hur man ska gå till väga för att ta kontroll i ett skarpt läge - när det nu kommer.
Och när sen PK-Svensson ser att det börjar hetta till så kommer h*n komma krypande och vilja ha beskydd.
Kan vi enas om att vi då stänger dörren för dom och säger: Det är ju ROLIGT med mångkultur.
Jag är som många andra här ganska övertygad om att inom 10 år så kommer vi sitta och tänka - Vad var det jag sa...?!?! Vi som finns kvar vill säga...
Vi har en förhållandevis ordnad tillvaro (så länge inte muhammed eller arash kommer ivägen och förstör) och kan ha ett ganska ordnat liv. Vi har familjer som vi är rädda om och som vi vill hålla undan problemen.
Men säg den dagen turen kommer till mig, eller Anders, eller Benny, eller Kurt och det är vi som får våra döttrar våldtagna, våra söner misshandlade eller bröder dödade. Då försvinner helt plötsligt spärren för när man helt plötsligt inte har något att förlora längre. Ens grundtrygghet är borta. Fråntagen.
Eller när man blir bestulen på sina saker. När vi blir av med våra jobb. När barnen inte vågar gå till skolan längre. Då är det nog många som får nog på riktigt och börjar bilda grupperingar.
Jag kan personligen känna att om det händer mina barn något... Ja, då tappar jag min spärr.
Dessvärre är jag ensam. Inga i min bekantskapskrets är något att lita på när det barkar åt helvete. Vem vänder jag mig då till tror ni? Jo - dom extrema grupperna.
Jag tror inte jag är ensam. Jag kan mycket väl tänka mig att det planeras på sina håll.
Inte för hur man ska göra idag. Kanske inte heller imorgon, men jag tror mycket väl att det finns planer för hur man ska gå till väga för att ta kontroll i ett skarpt läge - när det nu kommer.
Och när sen PK-Svensson ser att det börjar hetta till så kommer h*n komma krypande och vilja ha beskydd.
Kan vi enas om att vi då stänger dörren för dom och säger: Det är ju ROLIGT med mångkultur.
Jag är som många andra här ganska övertygad om att inom 10 år så kommer vi sitta och tänka - Vad var det jag sa...?!?! Vi som finns kvar vill säga...
Jag är absolut med på att enas med att stänga dörren för kappvändare svensson!!!.
Svensson styrs 100% av känslor och bryr sig endast om sig själva. Det finns ingenting högre än deras nuvarande ”liv”. ”Karriär, fotboll, fitta, Facebook och idol” tycks vara det nuvarande sinnestillståndet för den lågsinnade svensson massan. INGA URSÄKTER FÖR DERAS VIDRIGA HYCKLANDE (EGOISM) SKALL FÖRLÅTAS. De ville ju inte hålla ihop som ETT FOLK medans nu när det blir kris ja då jävlar i det vill de vara med i den NATIONELLA FOLKLIGA GEMENSKAPEN!.