Vad har jag (man) att tjäna på feminism?

Här får du ett hopplock av kommentarer om löner, könsroller och våldtäkt.

Jag är kvinna och kallar mig själv feminist. Jag tänker fortsätta att kalla mig feminist trots att jag inte stödjer de "hämndlystna feministerna" i stil med Gudrun Schyman (mansskatt, om någon har glömt). Jag står för det ordet "feminism" (ordet i sig är dock jävligt konstigt) betyder, det vill säga jämställdhet mellan könen. Bara. Det är inte svårare än så. Jag har inget hämndbehov.

Jag tror att alla, mer eller mindre, tjänar på ett jämställt samhälle. Om könsrollerna luckras upp kan du som man kanske vara hemma med ditt barn mer och slippa mötas av illa dolt förakt. Din fru slipper höra kommentarer om att hon skulle vara en dålig mamma som lämnar sitt barn hemma med sin pappa. Där har vi det första.

Du skulle, i ett feministiskt, jämställt samhälle fritt från könsroller slippa få höra du är en sämre förälder för att du är man.

Kanske att du och dina barn blir lyckligare om du har möjlighet/tar möjligheten att umgås med dem mer.


Du skulle kunna vinna en vårdnadstvist för att folk inte längre utgår från att män är sämre föräldrar.

Din indirekta förtjänst skulle vara din frus förtjänster. Om din fru har möjlighet att bli VD för ett framgångsrikt företag så tjänar du ju indirekt på det

Du skulle slippa tampas med mansrollen. Visst, dagens kvinnoideal är sjuka, men männens likaså, dock tror jag att kvinnors kroppsideal uppmärksammas mer iom att de kan framkalla ätstörningar. Männen, å andra sidan, äter rejält och gymmar rejält för att bygga muskler. De utvecklar ingen psykisk sjukdom men kravet att vara manlig är där ändå. Anabola steroider kanske är männens motsvarighet till anorexia? (Innan någon påpekar: jag är fullt medveten om att båda könen såväl tar AAS som får ätstörningar.)

Mansrollen är i många avseenden en än värre könsroll än kvinnornas roll, då männen har krav om att vara manliga, starka, inte gråta osv, och framför allt får de inte klaga på den för de får inte prata känslor.


Dina ekonomiska vinster kommer förmodligen inte vara så stora. Men förhoppningsvis så känns det bättre att du fick toppjobbet för att du hade högre betyg än den andra sökande (kvinna), än att du fick det för att de utgick från att den kvinnliga sökande var sämre p g a hennes kön. I så fall är du ju också utvald p g a kön, precis som vid kvotering. Syftet kan antingen vara att skapa en jämn könsfördelning (kvotering) eller att välja in "det bättre könet" (dvs det könet som traditionellt haft dessa poster) utan att titta på betyg. Båda dessa syften är jag emot, då de grundar sig på att ett kön skulle vara sämre än det andra.

Du får ett antal konkreta vinster, men framförallt känns det bättre. Du har ett bättre samvete om du vet att din kvinnliga kollega som är lika duktig får samma lön. Jag skulle inte vilja se svarta löndiskrimineras, det skulle kännas dåligt och jag skulle vilja göra något åt det. Samma sak med könen.

Och så våldtäkt. Ibland kritiseras våldtäktsoffer för att ha haft för lite kläder på sig. De får "skylla sig själva". Att lägga skulden på offret säger två saker, två sjuka saker.

För det första. Det är självklart fel att lägga skulden för ett brott på offret, det visar på en syn att kvinnorna måste ta ansvar för männens sexualitet. Detta leder till nästa punkt.

"Män är djur." Den som hävdar att våldtäktsoffret får skylla sig själv eftersom hon hade den där korta klänningen måste ha en sjuk manssyn. En syn att mannen är ett djur utan empati och självkontroll. Om man då, som jag, anser att män har empati och självkontroll och inte är djur, så kan man helt enkelt inte hävda att hon var för lättklädd.


Hoppas det blev lite tydigare

Intressant tråd. Befinner mig i halvsovande tillstånd, vaknade nyss mitt i natten men drar till med några rader innan jag gör ett försök att möta John Blund igen.


Förändrar ändå inte verkligheten. Kvinnors hjärnor är kopplade pga evolutionen på ett annat sätt än mäns. Ni är helt enkelt mer lämpade att ta hand om barn, särskilt små barn( talar inte om tillhandahållande av bröstmjölk). Män har inte samma empatiska förmåga. Kvinnor kan tex lättare känna av förändringar i ett barns psykiska mående, snappa upp signalerna. Är bättre på att trösta, ge kärlek, barn har ett inneboende modersbehov etc etc.

Naturligtvis betyder detta inte att män inte kan vara bra småbarnsföräldrar. Rent förutsättningsmässigt spelar vi dock ej på samma bana. Således blir resultatet att män som grupp i faktiska tal ÄR sämre även om en herrejössans massa killar är bättre morsor än sina flickvänner.



Tror många feminister gör missen att de ser den mentala behovsbiten endast utifrån sitt egna perspektiv som kvinna. Dvs eftersom de själva som kvinnor har ett stort behov av att få diskutera känslor och relationer, analysera och vända ut och in på allt som rör känsloliv, gråta ut osv förutsätter de att män måste känna på samma sätt. Då blir det naturligt att göra slutledningen att män måste känna sig oerhört hämmade med tanke på hur annorlunda vi beter oss när det kommer till att visa och tala känslor.

Sanningen är dock att vi män är funtade på ett annat sätt. Tar jag mig själv som exempel kan jag inte ens minnas senaste gången jag grät. Har nyss passerat trettiosträcket och uppriktigt sagt tror jag inte en tår har rullat sen tonåren. Säger inte detta för att låtsas vara någon "karla karl", bara konstaterar. Mina tårar trillar inte eftersom de inte finns tårar att fälla.
Diskutera känslor med vänner är inget jag heller känner behov av. Kan inte minnas jag tänk "fan önskar jag skulle kunna ta upp detta" men sen backat pga någon slags manlighetskod.
Tror många män är som jag i detta avseende. Vi bär hellre våra psykiska battaljer för oss själva. Det finns inte ett extrovert behov på samma sätt som hos en kvinna.

Alltså handlar det inte om kön utan om individer, möjligheter och träning - dvs samvaro med barnet som utvecklar de instinkterna hos föräldern.




Nej, män blir alkoholister, spöar kärringen eller skjuter huvudet av sig istället .... så mycket mer manligt, konkret och bra. Visar verkligen att män inte har mänskliga behov ... de liksom tickar på som känslolösa robotar till det brister..... Att du inte fällt en tår sedan tonåren bevisar verkligen att alla män är funtade så - de behöver liksom inte hantera.

Intressant, jag skulle gärna få läsa lite mer om det där. Vore schysst om du kunde länka lite källor.

Oavsett hur mäns och kvinnors förutsättningar för att vara bra föräldrar ser ut så står jag fast vid att man ska bedöma individen, och aldrig utgå från att en viss man skulle en sämre förälder p g a hans kön.


Jag utgår ifrån män jag känner och har känt, samt jag utgår ifrån att män upplever precis samma känslor som kvinnor (dock uttrycker de inte dessa känslor likadant som kvinnor, och om detta beror på skillnader i psyket (som det är enligt dig) eller på könsroller återstår att se). Det är skönt för dig att du aldrig har känt dig hämmad av mansrollen, men alla killar och män som har det då? Oavsett om män har ett mindre behov av att gråta och prata känslor eller inte så måste det vara socialt accepterat att göra det, för det blir förjävla jobbigt för de (enligt dig en minoritet) killar som faktiskt vill prata känslor och gråta annars.

Du säger emot dig själv. Först påstår du att det inte handlar om kön utan om individer, sedan säger du att du kan dra en slutsats om ett kön p g a information om en individ.

Men du har en poäng, man mår sällan bättre av att stänga in sina känslor.

Det finns ju liksom grader i helvetet.
Personligen blir jag helt matt av vissa kvinnors besatthet av att konstant sätta ord på sina känslor, det är absolut inget behov jag har och har inga män i min bekantskapskrets som fungerar så heller, dom blir också bara matta av kvinnors besatthet av känslor.

Däremot om det har hänt något riktigt allvarligt bland polare ja då pratar vi, att vi män skulle se ner på män som gråter när deras morsa har blivit mördad är ju bara en feministisk lögn, så fungerar det inte i verkligheten men små "skitkänslor" som kvinnor ofta har ett behov av att prata om ja det har inte vi, dom hanterar vi själva och känner inte att vi måste störa andra med, det är bagateller för dom flesta av oss.

Allt jag vill är att män inte ska känna sig hämmade av mansrollen om de skulle vilja prata känslor/gråta. Jag tycker inte att de måste bli sentimentala, jag tycker bara att möjligheten ska finnas där för dem, utan att de skäms. Och jag tror att om man har friheten att gråta när man verkligen behöver det så kommer det behövas mindre gråt.


Om det bara är lögn, och det bara är så i mina bekantskapskretsar, så är ingen gladare än jag.

Du får en starkare välfärd min vän! För du måste betala mansskatt för helvete!

Men alltså om du nu verkligen går igenom en kris och du inte kan snacka med dina polare om detta så skaffa nya polare för helvete för med sådana polare behöver man inga fiender.
Vår vänskap män emellan är otroligt lojal och om nu en polare till mig skulle gråta ja då vet jag att det står riktigt jävla illa till med han för det hör inte till vanligheterna och då finns jag där för han precis som jag vet att han finns där för mig om det behövs.

Att problematisera mansrollen för att man har taskiga vänskapsrelationer köper jag inte, det är en smutsig feministisk taktik för att kunna fortsätta sitt mål med att utrota manligheten.

Som jag ser det finns det två möjligheter, med tanke på dom extrema mängdean debatt och energi som lagts ner på detta ämne, samt att ingen konsensus mellan könen råder:

1.
Det finns ingen nettovinst för män när det gäller feminism.

2.
Debattörer som är för feminism är extremt, ofattbart(med tanke på hur mycket detta har debatterats) dåliga på att förklara varför män egentligen också tjänar på feminism.

Rolig frågeställning. För mig är svaret helt uppenbart 1, vad tycker ni andra?

Kul att höra att du har så bra kompisar. Det har jag med, de är kvinnor, liksom jag. Vet inte varifrån du har fått att jag skulle ha taskiga vänskapsrelationer... Och utrota manligheten? Definiera ditt begrepp. Kanske att du egentligen menar "utrota män"? Eller "utrota mansrollen"?

Och vad tjänar vita på att slaveri avskaffas? Okej, nu hårdrar jag liknelsen en aaaning, men you get my point. Alla människor oavsett färg eller kön är lika mycket värda och ska därför inte diskrimineras. Så enkelt är det.