OCD tar livet av mig

Hej.
Först tackar jag dig för att du vill och orkar dela med dig av din situation.
Jag läser genom raderna att du har fått utstå mycket negativt.
Hårda ord, brustna förhoppningar säkert också tankar och en känsla av att vara oönskad och bara i vägen.

Din största förhoppning om att när du skulle flytta till din pappa gick i kras.
Din förhoppning och de bilder du målade upp utifrån de löften du fick skapade ett trauma för dig.

Lägger vi då på den negativa behandling som din mamma gjort mot dig så har resultater av detta blivit total kaos som du inte haft kontroll över.

Jag skriver att inte haft kontroll. Tyvärr så har dina upplevelser skapat ett överdrivet kontrollbehov.
Detta kontrollbehov är ett resultat av ditt inre kaos.
Din hjärna tänker "kan jag inte ha kontroll över mina tidigare upplevelser, så kan jag ändå GA kontroll över att dessa stenar ligger rätt, eller att skorna står i en viss ordning".

Detta beteendemönster som du har skapar ett inre lugn i dig.
Är du diagnosticerad OCD eller är det något som du tror du har utifrån dina reaktioner?

Det som är bra för dig och som du borde göra ( om du inte redan gjort det) är att gå till en psykoterapeut med inriktning på KBT.

Jag tror starkt att dina reaktioner och kontrollbehov kommer att minska drastiskt utifrån att du får hjälp med dina tidigare upplevelser.

Sköt om dig och lycka till.

Mvh

Kognitiv Beteende Terapi.

Det är något som borde funka på trådskaparen.

Den klassiska formen av KBT är den man använder mot diverse fobier, tex spindlar och sånt. Dvs behandling av rädslor. I det här fallet är jag inte säker på vad för nån rädsla som trådskaparen lider av dock.

Hej.
Precis som brelleboy och Thiesen är mitt förslag KBT. Även om du har erfarenhet av flera terapeuter så kan det vara nästa som är den som passar dig.
OCD är inget att leka med. Det troliga är att det blir värre och värre. Du ska absolut inte gå med det obehandlat. Jag fascinerades för några år sedan av en norsk man som heter Pelle Sandstrak. Han har Tourettes. Men som han säger själv har man alla andra sjukdommar då också, även OCD, vilket han hade väldigt svårt. Han blev botad av KBT. Om det gick att bota honom går det att bota vem som helst. Så det finns gott hopp för dig! Ge dig bara inte. måste klicka för dig och din terapeut.
Lycka till!

Hej, Jag är en kille på 18 år och har också haft OCD, det har nu försvunnit förutom vissa delar.
Allt började när jag skulle börja 8an, jag slutade vara med mina vänner då jag tyckte allt bus och sånt man gjorde i den åldern var helt tabu, detta resulterade i att jag såklart förlorade ALLA mina vänner, jag började vara med dom som var 3-4 år yngre än mig och sprang runt och lekte kurragömma och tagare då jag tyckte att det inte var något busigt eller fel med det, när dom gamla vännerna fick syn på en tillsammans med dom som var yngre så började jag skämmas, tillslut ville jag inte vara med dom som var yngre heller, jag skämdes för mycket, slutade med att jag satt hemma och spelade dator hela dagen (förutom skolan), när jag började gymnasiet så ville jag inte ens gå dit för att jag inte klarade av alla människor som gick på den skolan (ca 1500 elever), jag fick panik för jag tyckte att jag var mindre värd, cool eller snygg som alla andra. Det slutade med att efter ett halvår i första ring så hade jag IG i allt, började röka på dagligen då jag inte hade något bättre för mig, efter att jag insåg att jag inte skulle komma nånstans i skolan så hoppade jag av, jag slutade röka på och började ta mer ansvar, jag fick ett jobb vid 16 års ålder och skötte mig väldigt bra där, 7-16.00 varje dag, jag kände att jag gjorde nåt med mitt liv, och min OCD började vika ner sig mer och mer, tillslut så försvann den bara helt (4 månader efter att jag börjat på mitt nya jobb) jag är fortfarande socialt inkompetent men det är något jag jobbar på.

Jag vet inte vad det var som egentligen gjorde att min OCD försvann, jag försökte väldigt ofta pusha mig själv till att säga emot min hjärna även fast det (som du vet) är väldigt svårt, ibland klarade jag av det, och ibland inte, jag tänkte väl egentligen bara att "Nu jävlar skiter jag i det här" jag försökte strunta totalt i mina tankar och sket i om det kändes fel (jag får det att låta väldigt lätt, men det är det inte) men för mig verkar det ha funkat även fast det tog ett par år, jag hoppas jag gjorde nån nytta i den här tråden det är bara att fråga om det är nåt du undrar eller om du bara vill prata

Att ha OCD är tidskrävande och fruktansvärt jobbigt. Faktum är att det tar över hela ens liv om man inte stoppar det i tid. Men det vet du redan, så klart.
Frustrationen är inte något konstigt att känna och ångesten om man inte följer sitt tvång är inte att leka med.
Inget jag skriver här kommer bota dig, men man kan försöka att komma ihåg och intala sig själv att det inte är farligt med ångest. Det är ett jävla nonsens att höra oftast, men försöka bör man.
Det kan inte skada en att ha ångesten. Du kommer inte att dö fast det känns så. Glöm inte det.
Jag lider själv av generaliserat ångestsyndrom (GAD) m.m och har även inslag av OCD m.m.
Det är inte lätt när man sitter där med ångesten från helvetet och försöka intala sig att det inte kommer hända något. För när ångesten övergår i panik och man inte får luft känns det extremt verkligt.
Men vad får du för tankar i samband med dina tvång? Vad känner du kommer hända om du inte fullföljer dem? Är det generell ångest, eller att du kommer drabbas av otur, dö, eller att någon du känner kommer fara illa? Det finns ju många varianter. Ibland infinner sig bara en olust. Vad händer när du ignorerar ett tvång?
Så vitt jag vet efter mina KBT-terapier (ska tilläggas att jag inte gått där för mina tvång, utan för ångest i första hand )är att man ska in i det sista försöka ignorera tvången. Plocka isär dina känslor vid tillfället, se till vad tvånget verkligen gör för dig. Varför känner du som du gör, vad känner du när du inte gör det. Se det som en seger varje gång du kan låta bli att följa dina tvång.
För du som jag vet att det enda som hjälper är att låta bli. Man får inte lyssna på sitt tvång, inga mediciner i världen tar bort dem. Utan man måste arbeta själv. Därför behöver du stöd i en terapi. Du behöver någon att plocka isär situationerna med, ta med dig känslor till din psykolog och få hjälp att reda ut dem.
Även om du gått terapi förr så är det så att man är i olika faser i livet och ibland är terapier verkningslösa för man är inte i ett stadie i livet då man kan ta till sig dem. Men till slut når du punkten då du kan ta till dig en terapi.
Jag har försökt flera gånger innan jag hittade en person jag hade förtroende för och en period i mitt liv då jag verkligen ville och hade förmåga att lyssna.

Så ge inte upp bara för att det inte fungerade förra gången.

förstår att det känns jättejobbigt, jag har själv haft renlighetstvång. Tvättade händerna typ 30 gånger om dagen, spritade händerna jämt, tog inte i handtag, fick obehag av att hålla i mynt och sedlar och sånt, torkade golvet typ 3 gånger i veckan, tyckte det var äckligt att åka buss pga. sätena och sånt. Men det blir bättre med tiden om man försöker jobba med det.
Har fortfarande lite renlighetsnojor, men på en normal nivå.

Som massa andra sagt så är kbt en bra metod, men i väntan på det skulle du säkert kunna dra nytta av ssri så att det kan ta udden av tvångstankarna. Om det är alldeles för extremt så behövs medicin för att ta ner ångesten på en bearbetbar nivå, samma för många ångestsjukdomar. Lätt och medelsvår ångest går att jobba med utan medicin, men om man har väldigt svår ångest är meds viktigt.

Ja det är ett riktigt helvete tvångstankar har det själv men jag fick det mycket tidigare, har haft det så länge jag kan minnas men det började bli särskilt påfrestande i 13-årsåldern någon gång. Jag äter medicin mot det(ssri) men det hjälper inte, har ej testat KBT än så det kan jag inte uttala mig om.

Skulle tippa på att ända lösningen är att ignonera tankarna och döda ångesten med medicin, handlar nog bara om att hitta rätt piller. Men grejen är ju att när man har ångest är det så svårt. Men se till att göra något åt det för att försöka leva med skiten går inte på lång sikt, eller det gick inte för mig iaf. Tryckte undan tankarna i flera år och de blev bara värre och till slut var det stopp, hela min student åt helvete. Så sök hjälp innan det blir värre.

Vad händer om du bara städar lite? Vad händer om du inte är bäst? Varför är det oacceptabelt?

edit: såg att du beskrivit det hela något

Tycker du ska fortsätta gå i KBT

I första hand är det väldigt viktigt att du träffar en psykolog som förstår ditt problem till grunden, det kan vara någon som haft att göra med OCD-patienter tidigare eller någon som kanske själv lidit utav det.

Går du inte lite runt med en rätt så överromantiserad bild av vad det innebär att vara människa? Eller förstår du i grund och botten att ingen är perfekt och verkligen kan se detta utåt i andra människor? Jag bara frågar eftersom du förklarar att ditt elittänkande grundar sig i att du verkar ha någon mani av att allting ska vara perfekt vilket är fruktansvärt omänskligt och därför omöjligt.

Sen i KBT jobbar man mycket med det här med att släppa kontrollen. Tror du inte att du lider av en rädsla av att släppa denna kontroll du bär på för att det ger dig ångest? Inom KBT arbetar man för att du ska förstå att denna ångesten egentligen inte spelar så stor roll som du tror och att ångesten egentligen bara uppstår för att du vägrar släppa kontrollen över det som händer.