Tråden om Realisten.se

Sveriges kanske främste nationalist, Martin Ekedahl, avslöjar tydligt det antivita hyckleriet när det kommer till "näthatet".

http://www.realisten.se/2012/08/01/etablissemanget-och-nathatet/

Ja vad ska man säga? Han har nyss skrivit en djup och väl underbyggd artikel om demokratins natur och omöjlighet. Fruktansvärt intressant. Finns väl många demokrativänner här som är intresserade av politik och som läser Medier och journalistik-forumet. Vad tycker ni om den här artikeln? Demokratins ursprungliga omöjlighet

En mycket bra ledare av Ekedahl, som enligt min mening är en av de absolut främsta nationella opinionsbildarna för tillfället; dels för att han är påläst och dels för att han till skillnad från många andra har en fin språkkänsla och kan formulera hållbara texter. En eloge även till Realisten som helhet för att man initierat en såvitt jag vet unik demokratidiskussion i landet.

Jag är övertygad om att det nuvarande systemet kommer att förgås. All mänsklig historia vittnar entydigt om olika paradigms uppgång och fall. Huruvida det kommer ske fredligt eller genom våld i Sverige är en så länge en öppen fråga och jag tror inte sammanbrottet sker under min livstid, även om det kan gå väldigt fort under givna omständigheter (en kollaps i den inhemska ekonomin exempelvis).

Oavsett hur vårt Ragnarök utspelar sig kommer det svenska folket att stå vid ett livsavgörande vägskäl; antingen slåss vi gemensamt för vår överlevnad eller så förintas vi. Med tanke på att de flesta människor trots allt vill leva när det kommer till kritan så är det sannolikt att svensken till slut slår tillbaka och jag hyser med fog goda hopp om att vi kan trygga vår existens.

Vad vi kan konstatera är att den parlamentariska demokratin är ett historiskt betraktat kort experiment som just nu lever av konstgjord andning genom tvångsindrivning av svenskarnas pengar. Den socialistiska staten, den liberala demokratin osv. är egentligen död vilket tydligt åskådliggörs genom att deras ideologier; feminism, post-kolonial teori och marxism är så fullständigt överbevisade av fritänkare, identitärer, patrioter, konservativa och nationalister och inte minst av verkligheten (och vetenskapen som Ekedahl förtjänstfullt redogör för). Något nytt kommer således oundvikligen att skapas. Den stora frågan är då vad?

En svensk nationalsocialistisk stat? En svensk folkhemsdemokrati typ 1950-tal? Något annat? För min del som vuxit upp under mer eller mindre statstotalitära former under 1980- och 90-talet är tilltron obefintlig till politiker och tvångskollektiva byråkratiska system. Jag skyr elden som bränt barn och jag vägrar sälja mig till nån överhet oavsett om det är judisk usurokrati eller svensk meritokrati. De flesta som förtrycker oss idag är trots allt svenskar, landsförrädare; opportunister och sinnessvaga medlöpare som även i en nationell stat lika gärna återigen kan vända kappan efter vinden – makt korrumperar är en sliten klyscha men livsviktig att vara vaksam inför.

För min del betraktar jag rätten till mitt liv och mitt självbestämmande som grundläggande. Staten bör koncentrera sig på att skydda Sveriges territorium mot yttre angrepp, i övrigt bör svenskarna en gång för alla få leva som fria män och kvinnor på sin fädernesmark. Svensken har byggt upp sitt land och dess välstånd under relativt fria former och har otaliga ingenjörer, uppfinnare, vetenskapsmän, författare etc. både historiskt och idag som vittnar om vår förmåga att skapa uppbygglig kultur, välfärd och fredligt gemytligt samhällsliv.

Jag tror det finns även andra post-demokratiska frågor att hantera och arbeta igenom när det gäller att förvalta nyvunnen svensk frihet. Risken är att man blir överbeskyddande och hamnar i ett omvänt pk-tillstånd där minsta kritik mot det nya samhället brännmärks enligt samma åsiktstotalitära mentalitet som vi lever i idag men imorgon istället kallas svenskhat eller nåt i den stilen. Jag menar att svensken måste börja förbereda sig på att ta ansvar för sitt land igen, den boll vi satt i rullning kommer inte stanna och när vi är herrar i eget hus kan vi inte stå förvånade, handfallna och oförberedda. Vi måste veta vad vi gör och vad vi vill och hur vi vårdar det vi slagits för.

Martin Ekedahl höjer onekligen nivån i den nationella debatten. Är han nationalsocialist, ideologiskt sett, eller är han SvP:are? Jag har förvisso aldrig fått nån klarhet i vad SvP egentligen förespråkar.

Kommentar till Ekedahls artikel från Realistens hemsida:

Realisten.se har publicerat en längre intervju med författaren och nationalisten Harold Covington.
http://www.realisten.se/2012/09/30/intervju-med-harold-covington/

Kan nog vara intressant för många, särskilt som vi svenskar ofta har dålig koll på vad våra nationalistiska kamrater på andra sidan Atlanten håller på med. Covington får ändå anses vare en av de mest namnkunniga amerikanska nationalister som fortfarande är vid livet och är en man som både hyllas och hatas.

Kul och intressant intervju. Däremot tilltalar inte det ständiga gagget om meritokrati och elitdemokrati mig. Kommunism med rasfokus, eller nationalsocialism som det kallas också. Varför inte för en gång skull låta vita människor få vara fria i sina nationer? Jag är inte ett dugg intresserad av att byta ut ett gäng byråkratiska centralplanerare mot ett annat gäng. Det är förvisso en sekundär fråga, där det primära är att deportera negrer, zigenare, blattar och judar, men icke desto mindre en viktig fråga för de vita folkens framtid.

Glad nyhet: Sverige införde demokrati 1921! Och Sverige har alltid varit en marknadsekonomi... Denna "frihet" har lett dit där vi är idag...