Citat:
Ursprungligen postat av
Muuumin
Det är ju ett stort glapp mellan att vara självmordsbenägen och att folk vet om det.
Man kan ha självmordstankar under mycket lång tid utan att andra förstår det eller tar det på allvar. Eller de kanske tänker att det har inte hänt än så faran är över. Man kan verka lugn och glad och ändå må väldigt dåligt och ha självmordstankar inombords. För att man har mycket lång tids träning av att inte visa hur man känner sig utan man vet hur man ska spela en roll. Dessutom kan man faktiskt vara glad ibland, men sen kommer det som gör ont, smärtan och ångesten, och den kan vara fullständigt överväldigande.
Det är väldigt svårt att ständigt punktmarkera någon som mår dåligt, särskilt som man ofta inte ser på utsidan hur illa det är. Och vad ska man göra med en vuxen man på 28 år med egna resurser? Följa efter honom överallt? Hela tiden? Hur ska man få honom att acceptera det? Och att begära tvångsvård är inte så enkelt, särskilt inte när man befinner sig utomlands.
Tänk på hur många som tar livet av sig i häktet, på psykavdelningar osv. Hur lyckas de med det när de är under ständig bevakning?
F ö så vilket otroligt sorglig och tragisk historia. Jag vet inget om Aviciis musik men har lärt mig en del om Tim. Så fina människor borde inte få må så dåligt, och inte heller bara försvinna sådär.