Eskimåers ord för snö?

Rätt ofta hör man som exempel på hur språket är anpassat efter behov: "T ex har eskimåer en stor mängd ord för snö"? Men stämmer detta? Jag har nämligen även för mig att jag hört någon (vem minns jag tyvärr ej) hävda att påståendet där bara är en myt. Jag har inga grönländsk - svenska lexikon stående här hemma i bokhyllorna. Finns det någon som vet hur många ord eskimåer (inuiter kanske de egentligen ska kallas?) har för snö?

Det är en myt. Läs Steven Pinkers bok Language Instinct för en genomgång. Du kan också googla på "eskimo snow hoax", så får du upp en hel del.

Njae, speciellt många ord har de inte för snö.

http://www.faktoider.nu/gronlandsk_sno.html

Det låter intressant . Det ska jag nog göra vid tillfälle.
Tack! Nej, de verkar knappt ha fler snörelaterade ord än vi har i svenskan.

Genom böjningsändelse, böjningselemen och ibland röstens ton kan man uppnå fler betydelser än vad som står i ordböcker. Därför kan jag mycket väl tänka mig att det finns hundratals yttryck eller ord för snö.

Dem har nog inte flera ord för just snö. men däremot har jag sett på Discovery att inuiter skiljer på olika SORTERS snö. Blöt/puder etc.

Det gör väl vi med? Det gör väl fan alla?

Precis! Med lite kreativitet kan vi skapa massor av snöord på svenska: kramsnö, pudersnö, blötsnö, nysnö, hundpissnö, kattpissnö, fulsnö, vägkantssnö osv osv osv.

Sedan är det där med vad som räknas som ett "ord" ett ganska trubbigt mått på ett språks nyansrikedom. Engelskan saknar t.ex. en enskild term för svenskans verb 'blunda' - men det betyder knappast att engelskan skulle sakna själva konceptet eller tankefiguren. Man uttrycker det bara med två eller fler ord, dvs. en fras. Än sen?

Men i sig är väl ansatsen väldigt naturlig, ju mer man har ett fenomen omkring sig, desto grundligare blir nyanseringen och behovet att ge namn.

En jag känner delar upp alla fåglar i örn, mås och pippi. Det räcker för hans världsbild och ärligt talat kanske han då inte kan diskriminera bättre än så medan ornitologen kan hitta upp till 300 olika fåglar i Sverige och också kan namnen på dem på svenska och latin.

Visst, man kan jämföra det med vilken fackman som helst. Snickaren gör skillnad på många sorters spik: nubb, dyckert och allt vad det heter, medan jag bara ser spik framför mig.

Vad består då the eskimo hoax i, egentligen? Jo, dels är det ett rent faktafel - eskimåer har faktiskt inte särdeles många ord för snö. Dels har man vänt på orsakskedjan: man tror att eskimåer "ser" många sorters snö därför att de har ord för dem, när det är tvärtom: specialister utvecklar specialiserade termer därför att de måste göra många distinktioner. Den felaktiga föreställningen är att språket styr tanken och att man kan inte "se" saker som man inte har ord för. T.ex. pratas det om skumma kulturer (alltid långt inne i någon djungel, regelmässigt illa dokumenterade) som saknar termer för vissa färger och därför skulle leva med en konstig, förskjuten färgskala. Det är rent nonsens som inte alls kan beläggas i tester. Om man inte kunde uppfatta saker som man saknade termer för, så skulle det vara ganska knepigt, minst sagt, att lära sig språk överhuvudtaget - och hur fasen skulle nya termer kunna uppkomma, när fenomenen de betecknar inte kan uppfattas innan termerna finns.

Föreställningen har väl ofta också varit populär av politiska/kulturella skäl, då den tycks öppna för den i radikala sammanhang uppskattade möjligheten att det går att tänka och uppleva världen helt annorlunda. Man har väl t.ex. velat hävda att vissa indianstammars språkliga kategorier skulle visa att de har en mer "ekologisk" världsbild eller att de har en tidsuppfattning som förebådar Einsteins idéer, och liknande.

Bra inlägg där.

Du verkar vara bevandrad i kognitionspsykologi eller vad det heter. Tänkte ifall man ofta låter hjärnan hantera det den ser på ett förenklat sätt och tolkar intryck mot mallar man har sedan tidigare. Misstag i därvidlag blir då sånt man ser i synvillor i humortidningar och liknande grejer. Då kanske samma sak sker med språket så man faktiskt inte registrerar skillnaderna eller iaf inte kan återge dem i minnet som annat än sin mall?

Har nåt citat i huvudet från en Hjalmar Söderberg-roman: "När man talar om kvinnans kärlekspartners använder man fortfarande australnegerns aritmetik: en, två, många". Om vi antar att detta stämmer, inte kvinnosynen i romanen, utan att det finns folkslag som inte riktigt hanterar räkneord på riktigt vårat sätt. Om dom trots detta kan använda siffror och räkneoperationer likt vi som du säger (att tester avfärdar att dom skulle tänka annorlunda), varför skulle dom då inte infört ord för att enklare bolla det?

Vänta nu, tänk er en en pilgrimsfalk som dyker mot bytet en duva när vinden blåser eller Henrik Larsson som slår en hörna på skruv. Hur mycket räkning och avväganden är det inte där omedvetet som sker om man tänker efter? "Det sker på känsla"... jo. Men skulle vi sätta krav på att rovfågeln eller Henke skulle klara ett aerodynamikprov på KTH. Nä... så självklart kan processer tänka i hjärnan... men frågan i stycket ovan är väl ändå berättigad. Nä nu svamlar jag...