Eskimåers ord för snö?

Visst påverkas det man uppfattar av vad man förväntar sig att hitta och vilka distinktioner man lärt sig att göra. Men den springande punkten är om språket speglar de distinktionerna och mallarna eller om språket utgör mallarna.

Snickare lär sig att vissa spikar fungerar bra i vissa sammanhang men inte andra, och börjar därför beskriva dessa särskilda spikar med egna namn. Men varför skulle det otränade ögat plötsligt se en ny sorts spik, därför att någon utbrister "dyckert"?

Den här fejden kring om tanken föregår eller föregås av språket är stor och komplicerad, och jag kan inte alls göra den rättvisa här. Jag vill än en gång rekommendera Steven Pinkers bok Language Instinct och How the Mind Works av samme författare.

Här kommer du in på flera frågor samtidigt.

(1) Finns det folkslag som inte har våra ord för siffror? Ja för fan, visst finns det det. Titta bara på romarna, som saknade siffran noll - vilket gjorde deras talsystem ganska kasst för matematiska ändamål. Och saknar man vissa siffror i talsystemet så blir man sämre på att räkna, och i den meningen kan man förstås säga att man inte tänker likadant (på samma sätt som en tränad snickare tänker annorlunda om spikar än vad jag gör). Utbildning och kultur påverkar hur vi resonerar om saker - det har jag inte försökt att förneka.

(2) Finns det något matematiskt minimum som är universellt för människan, oavsett bakgrund - något som man hittar i alla kulturer? Jag minns inte exakt, men jag har för mig att åtminstone siffrorna 1-3, eller om det är 1-5 förekommer i alla kända kulturer, även de mest primitiva. Det är en myt att det skulle finnas kulturer där allting är uppochnedvänt, där man saknar begrepp för tid, kön osv. osv. Se boken Human Universals av Douglas (?) Brown.

(3) Betyder det att en Djungel Jim som saknar, säg, siffran 7 i sitt talsystem förblindas när han ser sju kokosnötter, eller att han omöjligen skulle kunna se att en hög med sju kokosnötter innehåller fler nötter än en hög med fem nötter i? Nej, knappast. Romarna kunde rimligen se när det inte fanns några nötter alls, trots att de saknade ord för siffran noll. Vad det handlar om är att Djungel Jim nog inte tänker på en viss mängd som ett eget tal med ett eget namn och har bestämda regler för hur man räknar med mängden. Han skulle nog säga att det ligger "fler" nötter i högen med sju nötter än den med fem, säga att högen är större, men ha svårt att beskriva exakt på vilket sätt den är större och hur mycket större den är.

(4) Och då är vi tillbaka hos snickaren och dyckerten igen. Att man har termer för vissa tal speglar att man konceptualiserat dem som matematiska enheter, men är inte grunden för förmågan att göra själva tankesprånget. Araberna uppfann inte nollan genom att hitta på ordet, utan hittade på ordet som ett namn på sin uppfinning. Vissa delar av talsystemet är så grundläggande att det verkar vara närmast medfött (de lägsta talen), medan mer sofistikerade saker (som nollan, decimalsystem, höga tal) har uppfunnits av vissa kulturer och därmed gör entré i språket.

Jag tror nog dom kan ha massa ord för snö.
Språket anpassas ju till området där det utvecklas.
Jag tror inte språk som växt fram från nomader i öknen har något specifikt ord för tjäle

Det tror jag också, precis som tyskar har 1000 ord för "öl" men inget för "hänsyn".

Ursäkta mej, men jag tror ni alla har missuppfattat.

Nej - de har inte flera ord för snö än vi - men de har inte heller något enskilt ord som betyder just snö.

För inuiterna så är inte blötsnö och pudersnö något som har någon gemensam nämnare.

*skakar uppgivet på huvudet*

Det finns lika många sägner om ursprungsbefolkningars märkliga språk och uppochnedvända världsbilder som det finns stjärnor på himlen. Inte sällan bygger dessa historier på forskningsfusk utfört av socialantropologer och har sedan valsat runt i sociologiböcker genom decennierna.

Efter att brallorna drogs ned på Margareth Mead har jag svårt att tro på något som den disciplinen frambringat. Det skrämmande är att bara för att något påstås tvärsäkert i någon grundbok i sociologi - med referenser - så betyder det ingalunda att det verkligen finns belägg. När man följer referenserna kan man landa antingen i tomma luften eller i någon tvivelaktig studie som redan är misskrediterad. Samma fenomen är vanligt inom genusvetenskap och postmodernism, dvs. hela det samhällsvetenskapliga flumträsket.

När du har skakat färdigt. Vad är deras ord för samlingsbegreppet "snö"?

He he, snyggt försök att skjuta över bevisbördan på mig.

Och även om eskimåiska skulle sakna en term för snö, så har man därmed inte visat att de inte tycker att "blötsnö och pudersnö [är] något som har någon gemensam nämnare". Låter orimligt i mina öron att ett folk som lever helt omgivna av snö skulle missa hur många saker som förenar blötsnö och pudersnö.

Jo det vet jag väl. Varför detta tonfall?
Vad jag menade att det troligen blivit missförstånd då folk påpekat att eskimåer har haft flera ord för snö då dem egentligen menat en specifik sort.

Angående Pirahã-folkets förmåga att räkna till mer än två:

Sök på google efter pirahã count så får ni se

Så länge ett folk inte har ett samhälle med någon större organisation/byråkrati så spelar det nog ingen roll huruvida man kan räkna. Skriftkonsten uppkom ju till stor del för att hjälpa handelsmän i Mesopotamien att hålla reda på inkomster, utkomster och skulder – som dagens kvitton.

Jaha, detta med inuiter och deras ord för snö var visst en mer komplicerad, mångfasetterad och symbolisk fråga än jag hade någon aning om när jag ställde den. Intressanta tankegångar man får ta del av . Det är väl så att de ord man har behov av skapas. Och språket hjälper till att klassificera omvärlden. Ett litet barn som håller på att lära sig prata/begripa sin omvärld klassificerar ofta fel, säger t ex hund om allt på fyra ben och med svans. Sedan lär sig barnet att samlingsordet är "djur" och det finns både katter, lejon, krokodiler mm. Men även om inte inuiterna har ett samlingsord för "snö" kan jag inte tänka mig att de inte vet vad som förenar ex "snö på vatten" och "lössnö". Kanske de har något ord för nederbörd?

kul och intressant tråd det.
klart är väl att inuiterna har ett flertal ord för snötyper,
Snön är cental i deras liv och leverne. annars vore det konstigt. Betänker man att olika dialekter kan finnas så ökar antalet ord snabbt.

Ta ert ord som stål. Stål som stål. icke sa nicke.
Vi har hundratals olika varianter på ord+stål. givetvis.
vi har behov av att förtydliga vad för sorts stål vi pratar om. Därav så många varianter.

Jag har en gång ställt just denna fråga i Abuzz, som var en diskussionssida, som New York Times drev.
Jag fick svar från en universitetslärare. Han skrev två saker:
1. Man bör kalla folket inuiter, eftersom "eskimå" är en nedsättande benämning, som betyder "kannibal".
2. Inuiternas språk är agglutinerande, dvs man kan förändra ordens betydelse genom att lägga till ändelser. Därför kan man inte säga att språket innehåller många ord för snö. Däremot kan orden genom olika ändelser få många olika betydelser.
Be mig inte om exempel. Jag återger bara ur minnet det svar jag en gång fick.