Svårt att bli "mätt" på andetagen

Hej!

Ganska nyligen (mindre än två veckor sedan) började jag känna av att det kan vara svårt att andas ibland. Det känns inte som att luftrören blivit smalare, utan bland annat som en konstig känsla av att man har för små lungor. Måste dra flera djupa andetag, men när lungorna är fulla känns det fortfarande som att man inte andats in tillräckligt mycket (man känner sig inte "mätt" på luften). Då och då får man det där andetaget som känns tillräckligt, men det kan gå 3-6 inandningar innan dess. Om jag bara försöker att andas normalt så känns det som att man får ett starkare och starkare behov av djupa andetag.

Det underliga är dock att man inte har några problem (man sitter inte och drar en massa djupa andetag) när man inte tänker på det. Därför är det ofta lättare om man har något annat att fokusera på, som lätt fångar ens uppmärksamhet (tänk spelar Battlefield eller liknande).

Hur jobbigt detta är varierar ganska mycket från dag till dag. Vissa dagar är det jobbigt och man får sitta och försöka andas djupt hela tiden, medan man andra dagar nästan hela tiden "lyckas" med andetagen, och därför lätt glömmer bort det en stund. Det varierar ju över dagen med.

En annan "underlighet" är att jag verkar kunna anstränga mig hyfsat normalt. Jag testade springa en ganska kort runda (ca 3,5 km) för att testa mig, och gjorde det på ungefär samma tid som annars. Visst, man får ta en del extra djupa andetag, men det går.

Fick en läkartid, som jag var hos igår måndag, men den läkaren kändes det på som att han inte riktigt ville lyssna. Han sa sig förstå vad jag menade, tog blodprov (blodsocker och streptokocker - som såg bra ut), halsprov (ingen infektion) och lät mig blåsa i en spirometer (tror det heter så - ett rör man ska blåsa ut explosivt genom). Han konstaterade att det definitivt inte är astma, utan skrev ut lite Kestine istället, vilket är vanliga pollenallergitabletter. Han pratade bara på om "moderna allergitabletter". Men jag har ju varit pollenallergisk även förra året, året innan det och alla andra år utan problem. Och antihistaminer avhjälper ju snorande näsa och rinnande ögon. Knappast nåt med andningen.

Någon som har några tankar?

BTW:

*Jag är 29 år gammal
*Normalviktig
*Röker/snusar inte
*Använder inte droger
*Dricker hyfsat sällan

Börjat sova dåligt?
Trötthet och för lite sömn kan göra att kroppen varvar ner och man tar mindre andetag och när man sedan märker det blir det som att man måste andas mer. Händer mig titt som tätt.

Det låter ju som att du är allergisk eller har någon förkylning eller dylikt, men då borde du ju ha kännt av det mer när du sprang, skumt

Sen att det blir jobbigare att andas när du tänker på det är ju normalt Så det blir ju fort att om man känner att man har svårt att andas ibland så tänker man efter för mycket typ "Hur andas jag nu?" och då blir det bara svårare när man ska försöka koncentrera sig på andingen

Sover dåligt gör jag på grund av detta. Svårt att inte tänka på det när man ligger i sängen o tittar upp i taket... Men jag har alltid varit en kvällsmänniska. Har inga större problem att fungera nästa dag även om jag sover 4-5 timmar. Lite kaffe skadar ju dock inte då


Ja, det känns inte som att jag har sämre luftvägar. Känns som att det sitter i huvudet på något sätt. Men jag känner mig inte direkt stressad (ganska lite att göra på jobbet t.ex.), har inte någon större ångest för något särskilt...

Har EXAKT samma tvångstankar/svårigheter med andningen. Ibland måste jag stanna upp och ta ett djupt andetag och verkligen suga in så mycket luft som möjligt i lungorna bara för att "fylla lungorna då dom känns tomma". Gör även mycket andra skumma saker som berör detta.

Jag tror personligen att det handlar om någon form av tvångstanke (som tidigare nämnt) och inte direkt någon sjukdomlig åkomma.

Förresten, har TS ont i ryggen?

Intressant att se att det finns fler, och antagligen många med tanke på ett så snabbt svar.

Jag har inte ont i ryggen nu, men jag hade ont i ett par veckor i nedre ryggen precis i höjd med höfterna. Gjorde ont som fan att böja sig ner. Är det sådan ryggverk du också känner/kände? Har inte reflekterat över att det skulle kunna finnas nån koppling innan...

(Lite offtopic, men var på ett studiebesök på en anläggning i Danmark häromveckan precis när jag fått ont där i nedre ryggen, och behövde ta på och av mig skoskydd, overaller och andra skyddskläder stup i kvarten. Aj aj aj hela tiden)

Om jag har förstått det rätt så brukar jag göra samma sak.

Vad menar du? Att du känner av samma symptom och att du måste "tvångsandas"?

Till TS:

Jag hade lite samma problem, men jag kom på att när man andats in luften, så håller man det inne ett tag innan man andas ut luften igen. Lite så som en respirator fungerar...den blåser inte ur luften dir bara.

Tror du bara nojjar!

Han bara läsa din rubrik innan jag började känna som du beskriver, haha. Det är inget fel på dig, du har bara snöat in dig på denna tanke. Visst känns det lite som att lungorna inte tar upp tillräckligt med syre, eller att man typ håller andan i några sekunder?

Mitt tips är att oroa dig inte över det så kommer du inte märka av det, förutom när någon kommer upp och säger "Höhö, tänk på att du andas". Är lite som när man börjar tänka på att man alltid ser sin näsa, eller att försöka att inte svälja när man ska sova, eller att inte gäspa när någon annan gör det.

Både jag och min bror har haft samma problem. Är du lång och smal? Sportar du? Om dessa kriterier stämmer in så har du högre risk för att drabbas av s.k. lungpaj. Min bror fick det så illa så han var tvungen att åka in till akuten och bli inlagd ett dygn. Mitt har försvunnit med åren men jag kan ibland känna smärta i min vänstra lunga. Det brukar sällan vara någon fara (vad jag förstått iaf), men kan vara värt att kolla upp för "lungpaj".

Hoppas det löser sig för dig!

Har exakt samma grej med återkommande mellanrum, otroligt irriterande då jag vet att jag inte är allergisk, har astma eller dylikt. Men det är mest när jag tänker på hur jag andas som jag måste göra det. Som nu, när jag läste den här tråden var jag tvungen att göra det.