Citat:
Ursprungligen postat av tigerone
Jag reagerade också på detta, en ovanligt känslokall pappa.
Såg helst att han begått själmord efter dåden.
Verkar helt bara tänka på sig själv.
Hans agerande har säkert haft stor betydelse för hur ABB utvecklats.
Exakt! Relationen till fadern känns
mycket viktig i sammanhanget. Jag rös åt faderns uttalande. Han ska för tusan vara en diplomat också, och nåt med just det rimmar illa. Men hur som så ska en förälder älska sitt barn oavsett vad barnet har gjort, även i de värsta av fall. Det är inte naturligt av en förälder att önska sitt barns död. Och detta är dessutom sagt under en intervju där de mest kallsinniga ändå brukar välja sina ord..
Jag har inte källan på detta (tror det var AB eller Expressen) som skrev att ABB själv hade sagt att
pappan bröt kontakten med honom. Att fadern drog sig undan, också från de andra barnen och att det därmed var tydligt att felet inte var hans (ABBs). Han försökte återuppta kontakten, men fick avslag pga att tidpunkten inte var rätt med hänseende till faderns hälsa mm. Uttalandet är stick i stäv med pappans uppgifter om att sonen bröt och sa att han skulle flytta till Amerika.
Hur har detta avvisande till kontaktförsök påverkat sonen?
Märk detta: ABB skonade en person vid skjutningen, Adrian Pracon. När han stod och siktade på honom bad en 11-årig pojke för Adrians liv med orden: "Skjut mig inte, nu har du skjutit nog. Du har dödat min pappa. Jag är för ung för att dö. Var så snäll och skjut inte, låt oss vara."
http://www.aftonbladet.se/nyheter/terrordadetinorge/article13371637.ab
Var det 11-åringens ord om pappan som fick ABB att välja att inte skjuta? Han skonade ingen annan. Påminde 11-åringens förlust av pappan ABBs förlust av sin egen far?