Storhetsvansinniga Journalister?Kadhammar försöker glömma att han får lågt förtroende

I vad som måste vara ett nytt rekord i genren patologisk förnekelse, försöker sig Aftonbladets Peter Kadhammar på att bortförklara de mycket låga siffrorna som journalister får i förtroendemätningar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/ko...cle14594309.ab

Han vill få det till att det är de "modiga avslöjandena som går mothårs mot maktens intressen" som gör dem impopulära....Jo, det är sant!!!

My GOD!! Jag har undrat hur det ser ut på redaktionerna numera, men att det var så här illa hade jag inte kunnat ana. Det här är ju vanföreställningar av rent bibliska proportioner.

Narcissism och storhetsvansinne grasserar medan Occhams rakkniv ligger oslipad i skrivbordslådan.

Så till diskussionsfrågeställningen: ÄR det så här illa ställt, eller är det bara en liten bullrig minoritet som vägrar släppa sargen?

Märklig slutsats att dra, ännu märkligare att folk i kommentarsfältet sväljer det och skriver saker som "Lysande, som vanligt". Dock var detta från mannens kollega, vilket är märkligt då det är precis detta fenomen han nämner i kolumnen...

Att de inte ens kan se de verkliga anledningarna till föraktet skrämmer mig. Storhetsvansinne, narcissism och galenskap hos Sveriges mest inflytelserika människor...

Tja, då var det sagt då. Känns som nån romersk kejsare skulle ha hittat på det. Ju mer folk hatar oss, destå bättre är det? Det innebär alltså att det skall finnas ett skrå som aldrig kan kritiseras...nånsin!

Nämnda yrkeskategori lever i sin egen värld. Omedvetna om hur nedlåtenheten gentemot vanligt folk skiner igenom.

Men en viss nervositet tycks sprida sig på grund av sociala mediernas utveckling.

Tja, sociala medier var ju instrumental i kampen mot kontrollerad media i Egypten, så det borde väl funka här med...

Så att allmänheten, dom som betalar Kadhammars lön, inte gillar honom – det är bra???

Herregud, vilken självupptagen nolla.

Ta och kamma till dig, Kadhammar. Nej, just, det går ju inte det heller…

Kadhammar är helt enkelt inte trovärdig.
Han är inte Sveriges sämsta journalist,däremot Sveriges sämsta journalist på de större tidningarna.
(Krönikörer som Marteus och Britta Svensson räknar jag inte med i sammanhanget)

Jag skrev en lång analys av hans krönika i morse.

Jag kom bland annat fram till detta!




http://swedenconfidential.wordpress....om-snorkrakor/

"Ordets horor" är väl precis vad de är.

Varför kan inte AB skriva sammanhanget mellan förhandsgranskade kommentarsfält och att LO utbildar sina medlemmar?

Att ha ett lågt förtroende som journalist behöver inte alls innebära att man inte knäböjer för makten när undersökningen bygger på just vanliga medborgare. Att man som journalist ska skriva sina egna ord och inte göra som allmänheten och överheten vill förstår jag. Men som journalister är idag börjar man ju undra om de lever i en isolerad värld bortom verkligheten vi vanliga medborgare lever i.

Det vore intressant att göra en studie på hur den gradvisa förändringen ägde rum. När journalisterna gick från att vara nånting i stil med idealistiska neutrala nyhetsförmedlare och granskare av makten i samhällets tjänst till dagens djupt narcissistiska "handlers" av folket i maktens tjänst...

Även om man bortser från den konkreta ägarkoncentrationen och likriktningen på journalistutbildningarna så måste det finnas någon form av gradvis negativ förädling och utsållning av de självständigt tänkande personerna med normal självuppfattning på redaktionerna.

Man skulle nästan kunna se många redaktioner som gigantiska inkubatorer för förädling av vissa, av makten eftersträvade, mentala fakulteter som är optimala för att odla fram "Kapos" och Sykofanter:

Begränsad intellektuell kapacitet, förvrängd självbild med stort bekräftelsebehov, idealiserad bild av auktoriteter och ideologier (på den "rätta/korrekta" sidan förstås), rädsla för det okända och förändringar, trygghetstörst...etc....Plus naturligtvis lathet med behov av lättförtjänta pengar.

Det kanske inte är så underligt att många i det gamla gardet blivit alkoholiserade i sina försök att förtränga sitt eget förfall när man tänker efter...