Genusvetenskapstrenden?

Ja nu är det ju inte några enstaka forskare utan i det närmaste ett konsensus i forskningsvärlden.

Paul Lichtenstein, professor i genetisk epidemiologi och chef för svenska Tvillingregistret, Karolinska Institutet, skriver: "Idag finns det inom forskarvärlden en ganska stark konsensus — kanske med vissa marginella undantag inom vissa discipliner. En stor mängd data pekar alla åt ungefär samma håll: 40—50 procent av skillnaden mellan olika typer av personlighet förklaras av genetiska faktorer medan den delade miljön (sådant i miljön som gör att individer i samma familj blir lika varandra — exempelvis uppfostran) förklarar cirka 5 procent av skillnaderna och resten förklaras av unika miljöeffekter (sådant i miljön som gör att individer i samma familj — exempelvis två syskon — blir olika)."

http://vr.se/huvudmeny/tvarsnittnr22...580001849.html


Hänvisar även till Judith Rich Harris och myten om föräldrars makt:
"Ungefär 50 procent av variationen för de flesta egenskaper hos personligheten, som impulsivitet, försiktighet, social smidighet, konfliktbenägenhet och så vidare, förklaras av generna. Forskningen visar också att den gemensamma uppväxtmiljön betyder mycket lite. Syskon som växt upp i samma hem med samma föräldrar har inte speciellt lika personligheter. Adoptivsyskon är i princip inte alls lika, men även biologiska syskon är olika. Enäggstvillingar är mest lika, men de är nästan lika mycket lika - och olika - oavsett om de växt upp tillsammans i sitt biologiska hem eller i var sin adoptivfamilj."


Och Pinker: "What about parents' expectations? In the 1970s the model for development was, "as the twig is bent, so grows the branch." — that subtle differences in parents' perceptions early in life can have a lasting effect. You nudge the child in a particular direction and you'll see an effect on his trajectory years later. But there is now an enormous amount of research spearheaded by the behavioral genetics revolution suggesting that that is not true. There may be effects of parental expectations and parental treatment on young children while they're still in the home, but most follow-up studies show that short of outright abuse and neglect, these effects peter out by late adolescence. And studies of adoption and of twins and other sibs reared apart suggest that any effects of the kinds of parenting that are specific to a child simply reflect the preexisting genetic traits of the child, and the additional effect of parenting peters out to nothing." (Steven Pinker)

En del mödrar stannar hemma med barnen, andra satsar allt på karriären. En del föräldrar har lätt för att tappa humöret, andra är ett under av tålamod. En del grälar och skäller, andra säger knappt ett ord; en del överöser sina barn med ömhetsbetygelser, andra är mer reserverade. En del hem är fyllda av böcker, i andra skränar teven från morgon till kväll, en del par är verkliga turturduvor, andra ryker ihop som hund och katt. En del kvinnor är riktiga supermammor, andra är deprimerade, förvirrade eller utagerande. Enligt den gängse uppfattningen så spelar sådana skillnader stor roll. Man borde åtminstone kunna räkna med att två barn som vuxit upp i ett och samma hem - med samma mamma och pappa, böcker och teveprogram - i genomsnitt blir mer lika varandra än två barn som vuxit upp i olika hem... Men så är faktiskt inte fallet. Syskon som växt upp ihop är inte mer lika varandra än syskon som skilt åt vid födseln. Adoptivsyskon är inte mer lika varandra än kompletta främlingar. För att uttrycka sig mer brutalt, det mesta av föräldrarexperternas råd är kvalificerat nonsens.


Summerat, att du "inte tror" på detta kunde inte spela mindre eftersom det är ett empiriskt fakta och ett av de mest undersökta och stabila resultaten inom beteendegenetiken som lett fram till detta som kallas "beteendegenetikens tre grundlagar".

Tyvärr finns det många oseriösa "forskare" som drivs av ideologiska snarare än vetenskapliga föreställningar. Det är den enda anledningen till att det där inte är allmänt vedertaget idag. Tabula rasa är en fin idé som folk väldigt lätt tar till sig och därmed har det stort politiskt stöd men den är inte alls verklighetsförankrad. De enda som tror på den är de som sitter och filosoferar om hur världen borde vara istället för att gå ut i världen och kolla hur det faktiskt ligger till. Det finns inga studier som motbevisar genernas extremt stora påverkan på våra psyken, finns dock oändliga mängder av studier som stöder det.

Just detta gör att genusvetenskapen inte kan ses som något annat än vår tids lysenkoism som helt negligerar biologiska förklaringsmodeller och enbart har fokus på "sociala konstruktioner","socioekonomiska" faktorer och könsroller och inget annat är en nyform av lysenkoism.

Varför inte läsa om man som i Sovjetunionen sålde in denna antibiologiska tes i marxistiskt tänkande som så totalt övertygat dem att tror sej kunna omforma den mänskliga naturen genom "fostran" till en ny människotyp i ett utopisk framtida lyckosamhälle? SOVJETMÄNNISKAN

http://sv.wikipedia.org/wiki/Trofim_Lysenko

Det känns som det är väldigt inne bland unga tjejer utan speciellt mycket talang att läsa genus. Jag jobbar väldigt nära södertörns högskola. Finns massor av tjejer som verkligen inte passar in på högskola som egentligen är arbetslösa som istället tar en extremt pk kurs istället. Kvaliteten på dessa utbildningar är extremt låg.

Det roligaste tycker jag är studenterna. De är hyfsat normala när de börjar men sen ska de börja bryta normerna och skaffar en ofeminin frisyr, en tatuering och lite alternativa kläder så att de ser precis likadana ut som de 2000 andra normbrytarna. När de ska vara alternativa så är de alternativa på samma sätt. Det är som att säga att jag var alternativ i lumpen. Jag hade gröna kläder som inte alls är normala. Visserligen stack jag ut i samhället i stort men jag var en kopia av resten av kompaniet. Det jag stör mig på är deras extrema översittarattityd. De anser sig vara så upplysta och överlägsna alla andra som inte är radikala feminister.

Det som jag efterlyser är tvärvetenskap. Dvs ett möte mellan genusvetare, psykiater, neurologer och genetiker. Det skulle bli en intressant diskussion. Genusvetarna kommer inte från en vetenskaplig bakgrund och är inte vana vid att behöva göra studier.

Hur bedrivs genusforskningen? Publiceras studier på ämnet? Som regel kan man säga att har man inte en randomiserad dubbelblind studie kan man lika gärna hålla truten stängd. Det är som att skryta om att man ska bestiga mount everest. Helt värdelöst att tills man faktiskt har gjort det.

genus och forskning har aldrig varit en lyckad kombination. däremot genus och ideologi, match made in heaven.

Bästa kommentaren till en genusvetare är "Källa på det"? Säger genustomten att kön är en social konstruktion så säger du bara källa på det? De blir tysta då.

jag brukar säga: jaha och när ska du börja tjäna pengar på det där bjäbbet?

Och varför ska allt handla om att tjäna pengar?

för kommunister som vill att staten ska stå för försörjningen vet jag att det är en främmande tanke att tjäna egna pengar. men för oss andra normala människor är det skönt att tjäna pengar. för pengar kan man köpa: hus, lägenhet, bil, båt, semester, fina kläder, god mat, möbler osv.. helt enkelt en grym grej det där med pengar

jo, pengar är nödvändigt. Men det är knappast allt här i världen. och visst det kanske är lätt för mig att säga som aldrig haft det speciellt svårt. Men jag har ingen förståelse för folk som väljer yrke enbart pga lön istället för att välja något som de även tycker är intressant och/eller roligt.

jaha och när ska du börja tjäna pengar på det där bjäbbet?