Fysik och forskning

Vilka program och högskolor skulle ni rekommendera om man är intresserad av fysik och vill forska när man väl börjar arbeta? Är själv lite osäker på vilken specifik del av fysiken jag vill forska om, men rymd-relaterat är positivt.

OT/OnT: Hur ser arbetsmarknaden ut för forskare, såg detta tidigare "Däremot beräknas det uppstå en brist på fysiker. Det beror på att många i den gruppen väntas gå i pension under de kommande femton åren. "

Teknisk fysik är väl ett bra alternativ? Då kan du senare bestämma dig om du vill forska eller inte. Nackdelen för dig är väl då att du förmodligen inte kan läsa några austronomi de första 3åren.

Teknisk fysik låter väl som det vettigaste. Fokusera inte alltför mycket på att du måste börja forska senare utan ta det som det kommer. När du läst lite fysik "på riktigt" kanske du inser att det faktiskt inte var så jäkla kul ändå, och hellre vill ut i arbetslivet. Säger inte att det behöver bli så, men om man stirrar sig blind på målet missar man ofta den bästa vägen dit. Teknisk fysik håller iallafall alla dörrar öppna.

Vill du forska inom tillämpad fysik inom industrin? Då är nog Teknisk fysik det bästa.
Hoppas du på att doktorera och en få akademisk karriär? Då är nog ett kandidatprogram i fysik följt av en master den rakaste vägen dit. Det är nog också det bästa om du är mer intresserad av hur världen fungerar och vill fundera och klura mycket på det och läsa teoretisk fysik. Teknisk fysik passar bättre för tillämpad fysik.

Exempel på kandidatprogram:
http://www.uu.se/utbildning/utbildni...1K&lasar=12/13
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=320&lukas_id=NGNAT.FYSI
http://www.liu.se/utbildning/program/fysik?l=sv

Exempel på TF:
http://www.kth.se/utbildning/program.../teknisk-fysik
http://www.chalmers.se/sv/utbildning...isk-fysik.aspx
http://www.liu.se/utbildning/program/tekniskfysik?l=sv

Detta är min uppfattning, förklara noggrannare vad du är intresserad av och vad du vill jobba med för ett mer specifikt svar.

Annars finns ju detta program i astronomi och astrofysik vilket borde vara ganska relevant
http://www.lu.se/o.o.i.s?id=320&lukas_id=NGNAT.ASTR

Håller med om att teknisk fysik är ett bra val. Notera att det fungerar bra även för teoretisk fysik (efter lämplig master/inriktning förstås) - vill hävda att den vägen till forskning inte är märkbart krokigare än fysikkandidat+master. Rent allmänt är det ju oproportionerligt många tekniska fysiker som blir doktorander. Vad gäller val av högskola sedan, så beror det väl lite vad inom fysiken och "rymden" som intresserar dig mest.

Vad gäller fysikkarriär efter doktorsavhandlingen, ta inte en akademisk karriär och en framtida professur för givet. Å andra sidan finns det fler jobb i den privata sektorn än man först väntar sig. Enligt folk på physicsforums.com är folk som doktorerat i beräkningsfysik väldigt eftertraktade på Wall Street, till exempel.

Går det att doktorera inom Astronomi om man går F? Den närmast liggande mastern jag kan hitta är rymdteknik

Tänkte fråga samma sak. och visst är det bara en viss del som får chansen att doktorera, dem med bäst betyg etc?



Det är precis det jag vill göra, jag är intresserad av hur världen fungerar och vill fundera och klura på det. Vilket kandidatprogram & master tycker ni passar det intresset mest?

Om man redan vet att man vill forska om rymden eller lära sig mer om astronomi på riktigt så ser jag inte varför man ska välja TF före kandidatprogrammet i fysik.

För när man går på gymnasiet har man ingen aning om vad fysik är och det finns en stor risk att man ändrar sig.

Vad har gjort att du fått för dig det här? I stort sett all fysik man läser på TF är strikt teoretiskt, det är det som skiljer TF från andra ingenjörer då tekniska fysiker är till just gör att lära sig all den tunga teorin. Vill du läsa tillämpad fysik så får du i stort sett inget alls sådant på TF under de tre första åren utan man läser precis lika teoretiskt som "teoretisk fysik" kandidaten i Lund och mer teoretiskt än den vanliga "fysik" kandidaten i Lund. I alla fall vid KTH's TF, jag har jämfört programmen och deras tentor och jag var imponerad över att teoretisk fysik i Lund håller samma klass på fysiken som teknisk fysik vid KTH för annars brukar det vara synnerligen låg nivå på fysik kandidaterna.
Det är klart du kan, gå bara en master i fysik och välj astrofysik kurser. Det är inte som att något alls man läser på kandidatnivå kommer att spela så stor roll, då alla icke strikt teoretiska fysikkurser på den nivån lider av att man inte lärt sig använda moderna teorier och därmed så måste man lära om allt på masternivå ändå. Det du vill ha med dig från kandidaten är mycket matematik och en massa kvantmekanik. Detta får man från teknisk fysik och därmed är det ett fullgott alternativ för efter de första 3 åren så får man göra vad fan man vill så länge man kan motivera det. Att läsa astro kurser på kandidatnivå är bara löjligt, det är nästan som att läsa illustrerad vetenskap. Visst det är kul, men det ger inget.
Det är inte svårare att få doktorera efter TF än efter något annat program. Typ en av tre doktorerar efter TF vilket är bland det högsta du kan hitta hos utbildningar och då är de flesta från TF inte ens så intresserade av att doktorera.

Precis som klockan3 säger så ser jag absolut ingen anledning att inte söka teknisk fysik om det är fysik du vill hålla på med. Vill du forska så finns den möjligheten, vill du ut i arbetslivet finns denna möjlighet också. Glöm inte att ens önskemål och planer kan ändras drastiskt under 5 år, mao tvivlar jag på att du kan vara säker på att du vill forska idag.

Om du läser TF på KTH är kurserna ganska styrda mot industriella tillämpningar i min mening. Under de tre första åren är den enda moderna fysiken du läser en kurs på 8HP som heter "modern fysik" och en kurs på 6HP i kvantmekanik. Du läser å andra sidan mycket kurser inom diff-ekvationer och analys, klassisk fysik, mekanik, termodynamik, hållfasthetslära, elektronik, reglerteknik etc etc. Visst dessa kurser kanske är tunga och "teoretiska" men de är inte nödvändigtvis bäst för någon som vill forska inom astrofysik.

Då får du fler relevanta kurser i t.ex. Upssalas fysikprogram där du istället lägger vikt vid saker som kvantmekanik, elektromagnetism(fältteori), kärnfysik, partikelfysik, optik och vågor, matematisk fysik, astrofysik, speciell relativitetsteori o.s.v.

Sedan kan du välja bra inriktningar till de sista två åren men det kan även de som läst en kandidat i fysik välja.


Sedan får vi inte glömma att TF har ett väldigt högt tempo och passar bäst för väldigt motiverade studenter som kan nöta typtentor och räkneuppgifter i timmar. Ett kandidatprogram kanske inte täcker lika många olika moment i sin kurs i t.ex. mekanik. Men mer fokus läggs vid att verkligen fundera över och förstå innehållet av kursen på en djupare nivå, kontra tankesättet jag sett hos TF studerande som innebär att de repeterar och nötar formler och exempel och de kan utföra dessa beräkningar mycket enklare och snabbare än en kandidat-student, men de förstår inte alltid varför det ska vara så, bara att man ska och hur man ska göra det.