Universums största mysterium

Relationen är E^2 = (pc)^2 + (mc^2)^2.


Jag är inte helt säker på om man brukar anse att neutriner är mörk materia. Du ju rätt i att dom inte interagerar med EM-kraften men å andra sidan så är de hyfsat välförstådda och fastän de inte är masslösa som först trott så kan de inte utgöra den saknade materian för att förklara galaxeras rotationskruvor. Tror att neutriner ingår i vanlig materia.

Ja, neutriner växelverkar med varandra då dom bär så kallad svag hyperladdning. Dvs den svaga kraftens motsvarighet till elektriska laddningar. Om man kan mäta neutrino-neutrino-interaktioner låter jag vara osagt, men jag tvivlar det starkt då det är svårt nog att ens detektera dom.


Ingen aning, men fan vad coolt det skulle vara! Typ att runt solen så finns det mörka planeter (som nån kanske har liv den med).

Intressant måste jag säga! Handlar det mycket om matte, eller kan man bli astronom utan att hålla på med all den skiten?

Men du är inte lärare i astronomi, right?

Jag har undervisat i astronomi förr, inte idag. Astronomi är mycket matematik, ja.

Jo, men kan man klassa vanlig materia som varandes i tillståndet energi eller i tillståndet massa? Och hur stor andel är i respektive tillstånd? Fotoner klassas väl t.ex. som energi.

Haha, fan. Mycket som jag tycker är intressant blir genast sjukt tråkigt för mig om man ska börja undersöka det på djupet. Precis samma sak med djur och natur. Jag tycker skitmycket om att kolla på naturfilmer och liknande, men att kolla hur celler delas osv är så jävla tråkigt, om du fattar vad jag menar.

Vart har du undervisat i astronomi? Högskola, universitet eller gymnasium?


Så var det i början för mig också. Alltid varit intresserad av både rymden och djur. Minns att jag som liten sprang runt med skrivblock och penna och "studerade" mina husdjurs beteenden Sen när man började med lite djupare biologi i skolan blev det genast tråkigare. Dock är det helt tvärtom nu. Faktum är att läsa om cellbiologi gör den "vanliga" bilogin mycket roligare. Har man en förståelse för vad som sker inuti djuren och vad det är som driver deras beteenden och liknande så blir allt mycket roligare och intressantare

Så det finns alltså hopp Annars kan jag vända mig till historian, där jag tycker i princip allt är intressant

Människan kan inte sluta se om han inte blir blind, därför kommer vi alltid se något och därav är universum oändligt.

Jag brukar försöka tänka hur stort Universum är men "Infinity is bigger then we think". Ibland känns det som en spärr åker in för att skydda en när tanken går för lång och uppskattningen blir för stor att hantera.

Jag tänker jag mig en vitring omringad utav mörker och i ringen står det "universum som jag ser eller utforskat". Men när man sätter foten i den mörka oändligheten känns det verkligen som det inte är någonting att grubbla. Tanken slår ju att denna värld bara är som en potatis med miljardtals av lager som aldrig tar slut, så vi får leta för alltid och fortsätta fråga för det tar ju aldrig slut.

Jag tror att vetenskapen fashineras över den mångfald som vart element ger.
Du kan läsa och lära om fotoner i 30 år, och fortfarande ha total oförståelse för vad dess riktiga natur egentligen är.

Jag anser att det jag vet om unversum förklarar allt,
men jag vet egentligen ingenting.

Det är inte en myt eller prestige i att säga,
jag vet ingenting egentligen. Det är en underbar upplevelse och insikt.

I detaljfrågor kan vi prata och bråka om rätt och fel, men när vi fördjupar oss filosofiskt på djupet,
ja då får vi bara inse, vi vet ingenting.

Jag har hört teoretiska fysiker som funderar över mänskliga kongintiva förmågor, och själva ifrågasätter det dom vet, utefter det.

platons och alla andras tankar är fortfarande viktiga frågor, dom kommer och går, beroende på hur vi tolkar deras ord och kunskap.

månens baksida sök på youtube?