Vad är det jobbigaste med att vara kvinna?

Den månatliga förhatliga mensen. Jag har mina barn och skulle helst operera bort livmodern för att slippa tänka mer på detta.

Men allra jobbigast är det att vara en kvinna som är mån om sitt utseende, ser till att ha en slimmad kropp (för att min kropp mår bäst då), som älskar smink och höga klackar och som helst rakar benen, armhålor, kön, plockar ögonbryn. Inte för att män vill det, utan för att jag trivs bäst i mig själv då (jag blundar för kommentarer som vill påpeka att jag visst är ett offer för samhällets utseende-hets). Mitt liv kretsar inte kring mitt utseende, jag är mest noggrann med mitt inre, den jag är, att jag ska må bra precis som jag är oavsett hur jag ser ut, oavsett situation.
Men när jag möter dagens lurviga feminister som vägrar make up på pin kiv och skriker ut att kvinnor minsann ska få se ut precis som de vill, känner jag mig som ett köttstycke. Jag ser deras nedvärderande blickar, ses som ett offer och ifrågasätts som människa. Det är jobbigt på riktigt.

Tilläggas bör att jag aldrig känt mig som kött bland män.

Vad har du mött för konstiga feminister? Jag är feminist, mima vänner är det. Trots detta rakar vi benen, armhålorna och sminkar oss. Jag gillar att klä upp mig och tycker det är viktigt att se proper ut då man i många sammanhang måste ge ett bra intryck.

Mensen håller jag med om. För mig känns det som någon sticker in en kniv i magen och vrider om. Fy fan säger jag bara

Haha, ja, det undrar jag också. Crust-tjejer och hipsters är väl de vanligaste varianterna med denna syn på sådana offerkvinnor som jag. Jag älskar själv den hårdare och tyngre punken och är anarkist, men i dessa kretsar är det fantastiskt svårt att bli accepterad eftersom jag ser ut som jag gör. Jag är även feminist, men av mer old school-variant. Jag anser att alldeles för många missar målet och kämpar för fel saker eller på fel sätt, enligt vad jag fått uppleva som snygg, fräsch och hårlös kvinna.

Eller nej förresten, jag har svårt överlag att bli accepterad av andra kvinnor. Inte för att det egentligen är något jag innerligt önskar. Frågan för min del borde snarare vara "Vad är det jobbigaste med att vara en snygg kvinna?".

Du skulle kanske byta umgänge?

Jag umgås ju inte med folk som ser ner på mig. Jag bara stöter på de ibland; på spelningar och festivaler i synnerhet.

Bra!

Jag tror du är ett uttryck för vad många kännetecknar som avundsjuka.

Det är precis som vi män som "ser ner på" de douchebags med deffade kroppar alltid får tjejer på fall.

Du ser antagligen bättre ut än genomsnittet (även utan allt tillfixande) och får uppmärksamhet av män i större utsträckning. Detta ogillas av kvinnor eftersom det ständigt är en konkurrens om bra partners (bland båda könen) men för att inte kännas vid avundsjuka, som kan verka minimerande för det egna egot (vilket tillför skam), så använder de ett yttre begrepp som berättigar känslorna ur ett mer logiskt och rationellt perspektiv - feminism.

"Kvinnor ska inte behöva vara på ett visst sätt för att få män!" Nehä, och vilka bestämmer det? Andra kvinnor? Det vore ju som att hävda att män inte är på ett visst sätt för att få kvinnor. Just det här med vad som är attraktivt bestäms, och kommer alltid att bestämmas, av det motsatta könet.

Men det känns konstigt! Jag är inte det minsta modellsnygg eller bildskön, de där typiskt vackra kvinnorna vi ser i media alltså. Jag har ett mer klassiskt utseende, vågar kalla mig snygg och vacker, men självklart krävs det underhåll (dvs tillfixande). Jag vet inte varför tjejer och kvinnor skulle vara avundsjuka?

Håller inte med. Jag har aldrig kommit undan med det du beskriver, inte som ung och förhållandevis snygg tjej heller. Massor av kvinnor går också genom hela livet, utan att få någon "snällhet och ömhet" riktat mot sig.

Det finns väl speciellt två saker som är mer jobbiga för kvinnor än för män:

- kravet att skaffa barn. Om en man är barnlös förutsätts det ofta att han VILL vara det, för att han har ett spännande och intressant liv där barn inte passar in. (Förutsatt att det inte är uppenbart, att det beror på att han inte får kvinnor, förstås.) Dessutom finns väl tanken med, att det inte blir för sent för en man rent biologiskt, förrän sent i livet. Så män utsätts inte för samma press att skaffa barn, och inte heller ses de som mindre värda än andra män för att de inte har några. Kvinnor som inte har fött barn, behandlas däremot ofta lite nedlåtande eller överseende, av sina medsystrar som är mammor. Som att de saknar viktiga livserfarenheter, är lite mindre mogna och mindre vetande och INTE FÖRSTÅR en massa saker...

- att en kvinna ses som gammal och passé långt före en man, och då inte bara på dejtingmarknaden (vilket går att ursäkta LITE, eftersom det KAN finnas något biologiskt där som gör att män dras till fertila kvinnor), utan även professionellt, och i samhällslivet. En kvinna över 40-45 avvisas lätt som "kärring" i en massa sammanhang, om hon försöker göra sin röst hörd... Män har 30 år ytterligare på sig, innan de börjar avvisas som "gubbfan" etc..

Haha, stackars Merwinna som inte ser sina privilegier.
Eller att staten och hela samhället är uppsatt för att gynna er särskilt.

Försöker du säga att samhället INTE är gynocentriskt, kanske du ska förklara varför nästan alla problembeskrivningar utgår ifrån kvinna offer, mannen är förövare?

Eller varför det fortfarande är så att "kvinnor och barn, i livbåtarna först"?

Om du bara visste. Vi kvinnor lever ett HÅRT liv, ska du veta. Här är några exempel:

- Ständig beslutsångest på grund av att så många karlar vill stämma träff med oss.

- Ett samhällsurium av löneförmåner och löneförhöjningar som måste hållas koll på.

- Ständigt låga kompetenskrav för att bli chefer. Ger oss mindervärdeskomplex gentemot männen.

- Tiden räcker aldrig till, eftersom vi ständigt blir bjudna på fester och nöjesarrangemang.
Ni karlar ska vara glada att ni slipper allt det här !!

Det är ju ett faktum att många fler kvinnor dödas och våldtas av män, än tvärtom (det sistnämnda förekommer knappast). Kan leta rätt på statistik om så är nödvändigt, men jag tror att vi kan enas om detta faktum ändå? Kvinnor är fysiskt svagare än män, och män är mer aggressiva och har starkare sexualdrift än kvinnor. Därav detta resultat. Från detta måste kvinnor skyddas. Av samma anledning måste kvinnor - och naturligtvis barn - få hjälp att ta sig till livbåtarna, för annars trampas de ner av horder av större och starkare män. Kolla t.ex. hur överlevnaden för könen såg ut på Estonia, där det inte fanns tid för någon organiserad evakuering, utan det var "varje man för sig själv". Nästan bara män överlevde. Det yngsta barnet som överlevde var 12 år - en pojke förstås...

Sedan är jag faktiskt inte feminist, bara för att jag råkade se den här frågan och svara på den. Jag kan även se att många - olämpliga - kvinnor gynnats de senaste decennierna, på det sättet att de kvoterats in på höga poster i samhället (och även till verksamheter som faktiskt kräver en mans styrka, som polis-, brandmansyrkena), som de inte skulle ha erhållit om man jämfört meriter (och konditions- och styrkeprov när det gäller poliser och brandmän) rakt av. Sådant tycker även jag är fel.