Varför är det så viktigt?

När jag är ensam(som jag är mestadels) orkar jag inte bry mig om någonting alls. Men när min enda vän kommer på besök, så städar jag och köper dricka och klär mig någorlunda ordentligt m.m. Vad beror det här på, och varför kan man inte hitta fler människor som "triggar" igång en såhär? Varför ska det vara så viktigt att ha vänner och familj(som jag inte har) för att fungera?

Livet går ut på att ha bra och roliga relationer, det är så vi är skapta. Det förbättrar våra chanser till överlevnad.

Jo vi trivs ju bäst med att leva bland andra människor, är ju bara så det är.
Ett tips är att försök att hitta på saker och ta dig ut på evenemang, sport eller liknade och träffa folk,
kanske kille/tjej och bygg upp bra relationer. Det finns ju folk ja känner som har rätt schysta liv änen fast dom inte har nån kontakt med nån familj. Det löser sig om du bygger upp andra relationer!

Okej, men om man ses som "tyst". Försöker utveckla relationer, men har dålig erfarenhet. Vad gör man då? Jag går runt och bär på någon slags mask. Skulle bara behöva berätta all skit jag varit med om för någon, utan att jag behövde göra det om du förstår vad jag menar. Någon som inte dömer en för att man levt ensam och isolerad länge. Håller på bli gråhårig av all inre stress...

jag har ingenting i mitt liv. Känns till och med min familj ser mig som en "outsider" numera... sen jag flyttade...

Människor är ju trots allt ganska sociala varelser (nu menar jag inte Svensson som umgås med familjen utan snarare rent generellt inom alla kulturer) och även det faktum att man oftast via uppfostran har fått lära sig vad man tycker normalt är. Normalt är ett hem som inte ser för jävligt ut med smuts och saker överallt, och att man faktiskt sköter sin hygien och har vett nog att klä sig någorlunda bra/stiligt. Påpekar att undantag finns såsom dysfunktionella familjer osv, men de är en annan tråd.

Jävligt tråkigt svar, men kort och gott: lite vett som driver dig till detta

Edit; såg lite nya frågeställningar i tråden. Det kan kännas som en hög mur att ta sig över när det gäller att bygga nya relationer, men här gäller det enligt mig att vara öppen för det mesta. Nytt jobb? Ny skola? Kan innebära vänner för livet. Kanske finns någon i din närhet som är intressant, men som du tidigare inte tänkt på eller ens sett som en möjlig person att ha i ditt sociala nätverk? Sen finns det många andra vägar att gå. Kanske börja med en ny hobby i någon förening? Finns många där att bygga upp en relation till, där början är ett gemensamt intresse. Våga vara lite framåt, vänta inte på att någon bjuder ut dig på en öl eller något liknande utan du kan också ta första steget.

Ett tips kan ju vara att prata med någon via nätet så du kan släppa ut skiten i alla fall.
Sen gäller det att pröva sig fram och våga göra misstag, om det är en bra relation man börjar på så kommer den att hålla. Om det inte håller för något man gjort eller dylikt så finns det tusen och åter tusen tillfällen igen att pröva lyckan.
Våga!

Hört talat om anknytningsteori? Människan är ju en djupt empatisk och social varelse....

Tycker du ska ta dig en funderare på vad du vill ha ut av ditt liv, när du väl kommit fram till något så är det bara att gå ut och grabba situationen, fan kom igen, vi får bara ett race där ute ...

Det har genom tiderna varit alldeles för många som bara suttit hemma och ugglat, sen sitter dom på hemmet och gnäller tills någon måste börja torka dem i arslet, och sen är det morsning och good bye ...

Hördu twoeggs, kom igen nu.
Det känns som om du spenderar alldeles för mycket tid på att grubbla över ditt liv, se till att försöka göra det så betydelsefullt som möjligt istället.
Jag har varit i nästan precis samma situation som du för några år sen, och jag vet att det enda vettiga sättet att komma över det är att aktivt se till att skapa en mening i sin vardag, varje dag.
Här är några punkter som jag tycker att du ska börja med:

*skaffa en bra dygnsrytm - gå upp tidigt och försök lägga dig hyfsat tidigt, gärna före midnatt
*hälsa på dina familjemedlemmar och ägna en del tid tillsammans med dem flera dagar i veckan, ta en fika med dem eller nåt
*var fysiskt aktiv: jogging, styrketräning och kampsport är bra saker att syssla med, eller varför inte Laserdome
*tänk positivt - sluta grubbla över vad du "inte har" osv, se till att göra det bästa av dagen och ha någonting att se fram emot så ofta som möjligt
*försök alltid att vara på gott humör inför folk även när du känner dig nere - visst, det kan vara jobbigt och ansträngande att "låtsas vara glad" när man är hängig, men det ger enbart positiva effekter för både dig själv och alla andra

Som sagt, jag har varit i din situation, och det var precis de här punkterna som gjorde att jag började rycka upp mig igen - jag kom plötsligt i ett tillstånd då jag började känna att jag mådde ganska hyfsat ändå, och sen gick det stadigt uppåt.