Gå upp eller ner i en trappa- Vad väljer du?

Satt och tänkte lite innan, vad som var softast. att gå upp eller ner för en trappa. Då kom jag och tänka på att det beror på vad som finns i änden såklart. Men om du inte vet vad som finns, vart går du då?

Okej såhär:
Du har en trappa. Du är någonstans på den. Den är rak, du kan inte se vad som finns i ändarna eller hur lång den är. Den har en normal vinkel, något plattare kanske. Den är kanske 2m vid.
Du kan inte se något direkt runt omkring den, det är utomhus men du kan inte se något landskap eller säga om du är högt över marken eller under den. Det finns inga indikationer på vart du är.
Omgivningen är alltså helt neutral. Men ändå behaglig. Vädret och temperaturen är whatever du tycker är behagligast. Men kanske 20 grader och lite mulet. Välj själv.


Du kan nu välja att gå antingen upp eller ner. Du kan såklart vända några steg, det är rätt casual men i det stora hela måste du gå ett håll. Du vet inte vad eller om någonting finns i änden. Du väljer om du ska gå upp eller ner.

Vad väljer du, upp eller ner? Och varför?
(Själv valde jag upp)

upp
då känner jag att jag har mer koll

Eftersom trappan inte kan vara oändlig så väljer jag att gå ned.
Det måste ju finnas någon form av stabilitet i att gå på någon form av mark eller liknande hur långt man än går ned, går man upp någonstans så är det jävligt långt ned

Skulle det då bara vara en burk ravioli där nere så får man väl gå upp istället

upp går man för då slipper man svindel

Make sense, jag tänker att trappan är omgiven av någon form av mark dock. Så den svävar inte i luften. Var otydlig där.

Men den är lång som ett cp, du kommer säkert behöva gå i år, kanske en livstid för att komma fram.

Jag hade nog valt upp, det är nog i grunden för att avskärma mig ifrån det som finns där nere. Där nere finns det jag inte tycker om, där uppe är jag trygg och mina nära med.

Men om nu trappan är lång lång lång, så känns det som att välja upp är en uppoffring. Medans ned är att ge upp. Jag väljer upp igen. Men jag tänker inte påstå att jag gillade trapporna alls.

Jag hr hört att den mänskliga kroppen är byggd för att gå uppåt men inte nedåt, dtta ska gälla i sluttande plan men borde äl kunna liknas med trappor?

Jag hade nog gått ner, vet man inte var man är vill jag alltid hitta ett noll-läge att orientera mig ifrån. Då alltså marknivån.

Jag tänker lite likadant, det är bekvämare att gå uppåt, i rörelse.
Jag tänker att man blickar uppåt, man går uppgraderar sig. Man tar sig högre upp, om det sen fyller en funktion får vi väl aldrig veta men ändå.

där uppe finns zombier och kräk. där nere finns tjejer med fina pattar och coca cola. jag väljer att gå ner.

Sedan har vi riskerna med att gå i trappan: om du tappar fotfäste uppåt mot trappan så slungas ditt ansikte ner mot trappan och krossar skallen. Om man går nedåt och ramlar så åker halva hjärnan ut ur bakhuvudet.

Sen kommer ytterligare frågor:

Är tjejerna snälla där nere? Är läsken ica- kola eller coca- cola? har de soffor och bord där nere?
Hur länge ska jag vara där? Är det inte roligare att göra zombierna sällskap istället? Kanske jag ska blie en av de istället och invadera dem där nere?

Jag hade valt att gå ner, om det var någon form av slutdestination.
Skulle gjort det enkelt och glidit ner på reket

Ner, då kan jag sätta mig på trappan och dra mig nedåt som ett barn. Sen gillar jag marken ganska mycket... Och inte höjder.

Sen finns det ju en fin stuga vid stranden lite längre bort där nere.

Jag har alltid föredragit att gå upp i trappor, klättra uppför träd, gå i uppförsbacke osv. Det är lättare för kroppen helt enkelt och roligare så jag skulle inte känna mig som en filosof just då utan börja ta mig upp.