Göra vad du älskar VS. dra in pengar.

Tjena, jag har ett problem som jag gått och grubblat på under väldigt lång tid nu snart ett år efter studenten. Mina föräldrar har höga förväntningar på mig och de vill att jag "lyckas" i livet. Jag blev tyvärr inget pianounder eller fotbollsproffs, men de är fortfarande på om en utbildning om jag nu inte vinner på lotto.

Alltsedan min barndom så har jag älskat ritande, formgivning och bygga hus. Jag har alltid varit bra på det och det är något jag gärna hade jobbat med. Då hade jag kunnat vakna och inse att det är ännu en dag av mitt roliga jobb som jag har framför mig (yrke arkitekt).
Alltsedan min tidiga tonår så har jag intresserat mig för lagar och juridik, det är i alla fall vad jag velat tro om mig själv. Men efter juridisk inriktning i gymnasiet och en juridisk introduktionskurs så undrar jag om juridik verkligen är vad jag vill hålla på med i resten av mitt liv.

Mina föräldrar har varit med om mycket i sina liv, så jag har ställt dom frågan: Ska jag bli arkitekt eller jurist?
Svaret är att jurist är det bättre, att man kan komma högre och få en fet lön. Men suget efter arkitekt drar som fan! För att bli det måste jag ha Matte C, så det blir en komvuxtermin i höst isf. Men jag vill ändå ha fb:s åsikt - Hur hade du gjort? Hade du valt det du älskar eller tagit det i dina ögon mindre attraktiva jobbet men för en större lön?

Ha överseende med att jag kan ha fel angående lönegapet mellan yrkena etc.

Är man duktigt på det man gör så tjänar man mycket pengar, väldigt enkelt.

Så kör på arkitekt, du kommer komma bra mycket "längre" som arkitekt om du brinner för det jämfört med att enbart satsa på jurist för att det ger bra status och lön....

Förövrigt så tjänar väl arkitekter ganska bra?

Så hög lön får du väl inte såvida du inte presterar på topp?

Vill inte vara nedsättande men överväger du jurist samt arkitekt så har du troligtvis ett bra HP och/eller betyg. Finns väl andra utbildningar då som genererar mer pengar?

Tror inte du ska lita för mycket på dina föräldrar. Som jag förstått det så är ingångslönen snäppet högre för arkitekter. Du kan dessutom göra karriär och tjäna feta pengar inom båda.

Härliga svar, det kommer förhoppningsvis bli en inspirerande läsning efter uppvaknandet imorgon! Knopfler, editerade och lade till den sista meningen i första inlägget. Förresten, vad är det för utbildningar du har i åtanke?

Min bild av juristlinjen är att lönen varierar ganska kraftigt i slutänden.

Exempelvis så är väl tandläkare mer stabilt lönemässigt. En hel civilingenjörsutbildningar med skulle jag tro. Läkare givetvis med (som du nog kan plugga upp dina betyg/HP till).

Om man nu ska stirra blint på pengar så ska man väl även vara öppen för andra utbildningar tycker jag.

Ja de yrkena finns men intresset för de är från min sida är väldigt sval. Kul att du nämner läkare, min mamma hade dödat för att höra dr. "OFOTCN".
För att svara på frågan i första inlägget, hur hade du själv gjort?

Jag fixade mitt HP i höstas så är transportsträcka till höstterminen då jag påbörjar mina läkarstudier. Inte helt säkert var jag kommer in men i värsta fall blir det Umeå eller Örebro. Hoppas intagningen från vårterminen i år är kvar på samma nivå för då kommer jag in på alla mina tre favoritlärosäten.

Min mamma var inne ett tag på att jag skulle in på HHS i Sthlm men har släppt det nu och är ändå väldigt nöjd med läkare så jag valde väl intresse förre mina föräldrars vilja men sedan är ju även läkare välbetalt.

Givetvis är det en invecklad fråga. Tycker du ska fundera noga. Hur väl tror du att du skulle greja själva juriststudierna och arkitektstudierna? Du verkar ju vara ambitiös men samtidigt så kommer det på båda utbildningarna vara en mkt högre koncentration duktiga elever. Dom dåliga blir ju inte antagna.

Du kan ju även göra arkitektprovet för att se hur du trivs med uppgiften. Om du verkligen finner det dunderkul med arkitektur och du är medveten om ev utebliven löneskillnad så tkr jag kör på.

Jag förstår dina föräldrar. Dom vill säkert du tjänar OK. Tkr du ska försöka kolla upp hur stor skillnaden ev är lönemässigt. Sen om du anser det är värt mindre lön så tkr jag du ska bli arkitekt.

Tack för ett utförligt svar, det är som du säger något jag får tänka över. Ska ta och kolla upp löneskillnader och sedan ta mig en funderare, det går ju att välja flera utbildningar och sedan tacka ja/nej när det nu är, vilket är långt fram.

Du stryks ju från alla utbildningar under den du blir antagen till så se till att välja rätt ordning på valen.

Hade valet stått mellan att;

1. Göra någonting man älskar. 20 000 efter skatt.
2. Göra något som innehar status. 45 000 efter skatt.
(notera att jag endast spekulerar och exemplifierar)

Hade jag varit "fett intresserad" av att tjäna pengar så hade jag gått utbildningen för nummer 2, som alltså ger dig ett statusjobb, vilket troligen är lite drygt 4-5 års utbildning. Jag hade jobbat inom det yrket i drygt 15 år, det ger ju trots allt schyssta pengar. Efter dessa 15 åren, så är man väl kring 40-45 år gammal, vilket bäddar för ett sunt liv där du har ett jobb och gör det du älskar.

Hade det istället sett ut;

1. Göra något man älskar. 35 000 efter skatt.
2. Göra något som innehar status. 45 000 efter skatt.
(notera att jag endast spekulerar och exemplifierar)

Då hade jag hellre utbildat mig (om det nu krävs) till att bli certifierad och legitimerad för det jobb du nu har som drömjobb. Det som hade fått mig att välja alternativ 1 i detta fallet, är att det ger mer pengar i kombination med att du gör det du verkligen älskar, vilket egentligen är någonting jag värderar allra högst; do what you love, men som i dilemmat högst upp (45 lax vs 20 lax + pengakåt) så hade jag nog själv valt statusjobbet som ger 45 000.


Angående mig själv så skiter jag för tillfället i allt sånt här tänk. Jag orkar personligen inte bry mig om feta löner, kassa löner, statusjobb eller icke-statusjobb; det enda jag värdesätter är att ha kul på jobbet, göra någonting som jag personligen tycker är givande och som får mig att må bra. Jag kan däremot ta något skitjobb i en kortare period i mitt liv, då jag är ung, dels för att känna på hur det är att jobba, ta ansvar för diverse områden (både på jobbet samt på personlig basis) och för att helt enkelt känna av hur jag själv är som person och hur jag fungerar i olika miljöer. Är jag stresstålig? Klarar jag tunga lyft? Hur fungerar jag med dessa typer av människor? Etc. När (om) jag märker hur jag fungerar på dessa olika parametrar är den dagen jag kommer ta det stora steget att utvecklas som människa.

Men vad vet jag, jag får trots allt inte gå på systemet ännu.