beskriv ångest.

jag ska fatta mig kort, kan någon här beskriva ångest för mig?
jag har läst om det en del, men jag vill höra en beskrivning från en person som faktiskt har det, och inte en läkare som på står sig veta allt om ämnet när han/hon i själva verket inte vet ett jota.

MvH Andreas

För mig var ångest nått som kändes i hela kroppen, jag skakade och kunde inte tänka.
Det var som att alla känslor studsade runt i hela kroppen.

Jag fick aldrig svårt att andas men jag kände en enorm hopplöshet.

Det är väl lite olika för olika människor. För mig brukar det yttra sig i ont/sug i magen, känsla av att allting är skevt, nånting förjävligt kommer att hända, vadsomhelst, det skulle inte vara förvånande om de döda vaknade, allt vändes uppochner, är jättejättejätterädd och kan inte vakna ur min egen skräck/mitt huvud. Hm ja är väl skakig, svettas, hjärtklappning, sånt. Kan inte lugna ner mig, det bubblar (på ett dåligt sätt) i kroppen, allt är fel och undergången är nära. Ungefär så. Ibland brukar jag börja skratta för att jag är så rädd. Då ser jag ut som ett riktigt klichépsykfall som gungar och skrattar ihåligt åt väggarna med stirrig blick!!

För mig blir det ett tillstånd som jag i stunden tror kommer vara kvar för alltid, jag vill bara sjunka genom golvet, allt känns fel och jag har ingenstans att ta vägen, får en obeskrivlig känsla av att någonting kommer hända snart snart, det blir som en stress över att jag har för mycket tid för att få någonting gjort och allt känns bara värdelöst. Får även en växande känsla av frustration av att inte komma någonvart.

Väldigt svårt att beskriva, och säkert svårt att förstå, är verkligen väldigt intensivt.

Blir väldigt lätt rädd i olika situationer, Går med en ständig oro etc. En obehaglig känsla helt Enkelt. Fan inget roligt att ha sån här skit. man blir socialt handikappad

Jag har levt med ångest i ca 10 år.

Jag kan sammanfatta det rätt lätt.

1. Du saknar förmåga att ta hand om dig själv. Duscha/äta/städa.
2. Du har ständiga tankar på om du likaväl skulle ta livet av dig istället.
3. Du har uppsökt läkare vid ett par tillfällen utan resultat.
4. Du börjar självmedicinera med bla Alkohol och Benso.
5. När du kommer till den punkten att ovan inte hjälper är risken stor att du börjar med tex Heroin.
6. Inget har längre någon mening. Du får ingen lycka av något längre. Allt känns trist och meningslöst.


Vad detta betyder i rena upplevelser är känsla av total ångest, ofta panikattacker, depression, meningslösthet, destruktivt beteende, isolering från vänner och familj, mindervärdekomplex


skall jag vidare utveckla kan jag väl göra det vid förfrågan

Ångest är inte när du ångrar något du vill ha ogjort, rädsla för vad det ska bli av dig eller du blir utsatt för en något som gör dig rädd. Ångest är att vi alla kommer möta det totala intet

Skämtar du nu eller? Låter som att det skulle vara såhär för alla. "Får man ångest börjar man med heroin, frågor på det?"

Det finns olika nivåer, vissa går väl ner sig totalt men det är väl inte enskilda ångestattacker som har med det att göra, mer depression.

eh. jag har aldrig tagit heroin i mitt liv. jag säger bara att ångesten kan vara så jävlig att det tillslut slutar där.

Kan väl för fan allting vara. Men jaja, jag förstår var du vill komma.

för min del betyder ångest en känsla av oro eller panik som kommer utan någon vettig yttre anledning. till exempel när man ligger i sängen och ska sova och egentligen inte har något att vara rädd för, men trots det sprattlar och stönar av obehag.

panikångest eller ångestattacker är något annat, de kommer plötsligt och går över lika plötsligt. gammal vanlig ångest kan komma smygande och vara i timmar, dagar, månader, år.

Själv tappade jag helt min sociala förmåga, ville inte möta folk jag kände, tog omvägar istället för att behöva se folk ( om jag var utomhus )
Jag fick ångest då jag spelade för mycket datorspel.
Hög puls, hjärtklappning & sov varannan natt ungefär, på grund av all oro jag hade om allt möjligt.
Jag fick för mig att jag hade minst 100 olika sjukdomar, letade efter folk som kanske hade samma symptomer som jag ( det kom bara upp prat om ångest )

Jag hade inte ångest, då mår man bara dåligt.. trodde jag.
Frös mycket också vill jag minnas, skakade i hela kroppen.

Det pågick ett år ungefär, sedan gick jag till läkaren och undersökte ( var helt säker på att jag hade dödliga sjukdomar mm )
Ångest, depression mm vad det enda som kom upp, fick medicin och efter 3 veckor trodde jag inte att det var sant att man kunde må så jävla bra

Satan, det var den värsta tiden i hela mitt liv, dra åt helvete vad obehagligt det var ^^