Klassisk litteratur som blivit politiskt inkorrekt?

Vid uppgörelsen av den gamla skulden kom det ungefär en halv droppe blod på vart oxhuvud därav som genom långsam tortyr pressats ur folket under den långa sträckan av tio sekel av oförätt, skam och elände, vilkas like endast återfinnes i helvetet. Det gavs två 'Skräckvälden', om vi tänka rätt på saken; det ena mördade i passionens hetta, det andra med hjärtlös kallblodighet. Det ena räckte några månader, det andra tusen år; det ena drog död över tiotusen personer, det andra över hundra miljoner; men vår avsky drabbar det mindre skräckväldets, det hastigt övergående skräckväldets, så till sägandes. Och vad är dock fasan av en snabb död medelst bilan jämfört med ett livslångt döende medelst hunger, köld, oförätter, grymhet och hjärtesorg? Vad är en snabb död genom blixten i jämförelse med döden på bålet vid pålen? En storstads griftegård kunde rymma de likkistor som fylldes av det korta skräckvälde, vilket vi alla fått lära att rysa för och förfasa oss över; men hela Frankrike skulle knappt kunna rymma de likkistor som fyllts av det äldre och verkligare skräckvälde, det outsägligt bittra och hemska skräckvälde, som ingen av oss lärt att se i dess hela omfattning eller beklaga som det förtjänar.

Pelle Svanslös är en annan figur i svensk barnlitteratur som naggats av tidens tand. I den ursprungliga utgåvan av ”Pelle Svanslös i Amerika”, av Gösta Knutson 1941, fanns en dialog mellan Pelle och Morrhårs-Murre. Där frågar Pelle om Murre är neger, men får till svar att det är han inte. ”Negrer kan man inte umgås med”.

Men Pelle svarar: ”Åja, är katter snälla, spelar det väl ingen roll om de är negrer eller vad de är. Men är katter elaka, så är de lika elaka, om de är negrer eller inte. Jag tror förresten inte det finns nån negerkatt som är så elak som Måns hemma”.

Vid nyutgåvan 1977 togs ett antal rader bort och det kommenterades kortfattat. I senare upplagor är anmärkningen borttagen, enligt Lillemor Torstensson, informatör och redaktör på Svenska Barnboksinstitutet.

Pelle och Niagara-Nicke följdes åt. De mötte en liten katt med alldeles kolsvart nos. Han bar på en korg.

Köp souvenirer! ropade han. Köp Niagarasouvenirer!

Vad är souvenirer? viskade Pelle.

Det betyder minnessaker, sa Nicke. Men du ska inte köpa av honom, för han är neger.

Om jag kunde begripa vad det spelar för roll, om en katt är neger eller inte, bara det är en snäll
katt, sa Pelle. Om jag är elak, så är jag mycket sämre än en negerkatt som är snäll, och om jag är snäll, så är jag inte ett dugg bättre än en negerkatt som är snäll. Och om en negerkatt är elak, så är det precis som om vilken katt som helst är elak. Om nosen är svart eller skär, kan väl inte spela någon roll!

Nicke svarade ingenting, men Pelle köpte en konstgjord råttsvans av Niagaraniggern.

I nyöversättning av Helen Ljungmark har Agatha Christies romaner fått en enhetlighet som spänner över författarskapet. Förlegade begrepp har moderniserats utan att böckerna har förlorat en språklig förankring till den tid då de skrevs. Samtidigt har en brittisk underfundighet som tidigare förbisetts lyfts fram.

Förlaget Atlantis har nyligen påbörjat en nyutgivning av Maigretböckerna, de första i serien i översättning av just Gunnel Vallquist, försiktigt moderniserad av Carl Otto Werkelid.