18-19+ jobbigaste åldern?

Hej.
Sen dagen jag började gymnasiet började mitt liv. Är idag 19år och går sista året på min linje, har verkligen lidit igenom tiden. Att vara blyg och ha dåligt självförtroende har inte direkt hjälp..
Hur som helst, tar studenten till sommaren vilket känns väldigt kul, men samtidigt ökar pressen mer.. Mina föräldrar pratar redan om att jag måste söka ett jobb. Fixar jag inget i slutet på sommaren påstår dom att jag måste söka egen lägenhet och börja plugga vidare, vilket jag absolut inte är sugen på.
Hur som helst, dom två senaste åren har jag maxat mig själv med krav på vad jag vill göra, känner att jag fått in en fot i vuxenvärlden vilket fyller mitt huvud av saker. Kul ibland, jobbigt oftast. Mitt i allt detta kaos har jag två föräldrar som mer än gärna trycker i en massa skit när man är trött och bara vill vara i fred.

En liten slutsats jag drog idag efter en dag i skolan och lång diskussion framför matbordet med mina föräldrar är att mitt liv är fan som värst nu. Att plugga igenom det man måste har jag inga problem med om jag verkligen anstränger mig, mer allmänt hur man mår i psyket.. Förövrigt två riktigt jävliga föräldrar, dom vet att jag är blyg och osäker, för att försöka "hjälpa" mig på spåret bjuds det ofta hem sociala väninnor till middag.. Jätte kul, ännu en kväll där man ska sitta och skämmas. Bli utfrågad som ett förhör. Värsta jag vet, inte direkt så mitt självförtroende ökar av det.

Nog skrivet för mig, för att få en diskussion, ni äldre hur klarade ni er igenom ungdomen som blyga och osäkra? Tycker bara en dag i skolan kan ta knäck på mig. Hur ska jag ens klara av att fixa ett jobb? Ska detta fortsätta känns det som jag kommer börja isolera mig mer och mer.

Tack på förhand.

Jag sket i all press och tog det bara lugnt, kanske inte är så lätt med den pressen dina föräldrar verkar ha på dig. Mina föräldrar hade också krav på mig om att jag skulle skaffa jobb eller börja plugga men de sa aldrig att jag var tvungen att flytta, däremot bidra hemma vilket är ok.

Det jag menar är att man inte ska ta allt så seriöst, det löser sig ändå i slutändan.

Jag är arbetslös, har snart gått 1år sen studenten.

Var inte orolig, det finns jobb, du kan börja jobba så dina päron bli nöjda.. De jobben ja fått (men tackat nej till) är MCdonalds, Burger King, o Rasta som "vi ringer när du ska jobba, så var alltid berädd".. Och sen som telefonförsäljare, oftast 10 000 (högst 12) + provision.
Fick även erbjudande om jobb på andra ställen om ja skaffade körkort innom 1 månad.

Så du kan ta ett lätt jobb, som de ja skev, så slänger dina päron inte ut dig. Sen kan du söka jobb du vill ha under tiden, och byta jobb när nått bättre dyker upp.

Har en sida där jag är väldigt spontan och gör som jag vill. Är rak och ärlig emot mina föräldrar och markerar när det blir för mycket. Min riktiga sida som jag önskade att jag hade hela tiden.

Men i det stora hela kör jag min vardagsroll där jag inte orkar ta några konflikter, gör som dom säger och är allmänt tillbakadragen i samtalen. Lite förens långt i efterhand detta kommer tillbaka på mig och jag irriterar mig att jag inte var mer spontan och mig själv. Tror ärligt att stora problemet ligger i detta. Att jag inte säger vad jag tycker. Handlar både om familj, vänner och lärare.





Tack och lov att det finns några jobb att hitta.. Dock mest servicejobb där kundkontakt är inblandat, min blyghet passar inte riktigt i ett sånt jobbsammanhang, bra utmaning kanske jag vet inte.

jag förstår inte riktigt.. du tycker att dina föräldrar är jobbiga och ställer orimliga krav på dig, men du känner inte för att flytta därifrån och göra som du vill?

Tuffaste året i mitt liv var jag 18 år gammal, var på botten eller näst intill helvetet! Men jag reste mig upp och blev starkare än nånsin utav det. Det gjorde mitt liv mycket mer värt att leva idag.

Helt rätt uppfattat, den tanken har slagit mig flera gånger... dessvärre känner jag mig inte mogen mentalt för en sån utmaning...



Tur att man inte är ensam. Vad hjälpte dig mycket? Läst runt lite på nätet och dom flesta verkar rekommendera att spendera mycket dit med nära vänner och lägga fokus på styrketräning (stärka psyke och självkänsla.) Värt att ge ett försök! Kan tillägga att jag går en samhällslinje vilket kommer ge mig noll o meriter om jag söker till ett yrkesjobb.. får väl nöja mig med mcdonalds tills vidare.

Helt omöjligt att hitta ett bra jobb utan körkort.. Men har du körkort är dina jobb chanser mycket större. Själv vill ja inte jobba på sånt skitjobb, så ja håller på o tar körkort, sen ska ja skaffa ett riktigt jobb.

Hej! Ja, det tycker jag att du ska göra! Det stärker något otroligt att börja träna på gym. Det ger dig en livsstil, du intresserar dig för kost något oerhört, samtidigt som du mår grymt bra ut av det. Det är riktigt mäktigt att se sin kropp växa till sig!

Det jag insåg under den perioden var framförallt att nära vänner betyder så mycket för en. Det är viktigt och bra att göra saker du mår bra av och få in dig själv på bättre tankar som inte påminner om den jobbiga pressen. Så alldeles riktigt det du skriver. Om du känner att det går dåligt, så håll ut. Det kommer bli bättre, vänta och se!

Jo körkort är något jag också skjutit upp. Får ta tag i det snart.
Hur menar du att det ökar chanserna för jobb? Köra bud?

Hej, låter lockande! Tid är inga problem och motivation finns, gäller bara att det är något jag gillar, då vill jag verkligen bli bäst. Kanske är rätt ställe för vinnarskallar? Värt att ge det ett försök iaf.

Kul att höra. Dom negativa tankar som ofta uppstår när jag känner mig riktigt glad/lycklig är: varför känner jag mig såhär? Kan slå om ganska omgående så blir jag tillbakadragen igen. Som tur är försöker jag fortsätta kriga fast inte varje dag är den roligaste.

Vilken värld lever du i?

Jag kan säga från egna erfarenheter att på de jobb som krävt körkort har det även krävts egen bil. Dessa jobb är dessutom till 90% säljarjobb där du får betala egen bensin med mera när du säljer på provision.
Sen finns det ju också jobb som lastbilsförare, men det kortet är inte gratis såvida du inte gått en yrkeslinje där man ibland får det gratis.

Så om du inte har pengar till en bil+bensin, alternativt redan lastbilskörkort, så hade jag sagt att ha körkort på CV't gör plus minus 0.