Blir inte klok på den Akademiska Filosofin...

Är inte akademisk filosof, har dock fått för mig att på gamla dar(nåja) läsa in mig på en del filosofi, både en del originalverk, bl.a. Sein und Zeit, Kants Progegomena, the Republic, lite Bergson, Nietsche, men framför allt mer översiktiliga verk om filosofer. Förutom att ha läst 15 p idehistoria på UU. Har ännu så länge inte läst så mycket av originalverk efter WW1, men har ett visst hum om Popper och andra

Bekymret efter att ha läst en del nu är ungefär detta:

Det blir antingen alltför Macro eller för Micro.

Vad jag menar kan exemplifieras med Sein und Zeit :
Där händer två saker (i första delen i alla fall, ska köpa den andra) :
Antingen håller man pedantiskt på och benar ut vad I-varo är för något, Förståelse är för något.
Eller så kommer det stora feta fakta ramlande på en ur "tomma luften" : Ångest är THE stämning som man uppnår sitt inre jag i. The one and only. Och sitter du och har trevligt med andra och är "das mann" så gör du ingen nytta för att existentiellt veta vem du är.

Eller som då jag nu börjat läsa Kant (Kör Prolegomena, snart klar, läser "den eviga freden" lite vid sidan av - Kul bok!)
Samma där. Antingen benar man och benar man i om man vet nåt överhuvudtaget. Och sen TJONG så berättar man i och för sig rätt genialt, men väldigt kategoriskt, hur det skall gå till att skapa evig fred.

Det jag saknar är den här mellannivån! Där man inte funderar i superdetalj på hur språk och logik kan definieras (för övrigt är det väl inte filosofi, utan snarare verktyg för filosofi?) eller om nåt finns eller inte. Men heller inte där man talar om att "Nu skall vi vara kommunister, Liberalister allihop" eller "Så här gör man för att få evig fred".
Mer : Analyserar vad fred är för något, hur olika vetenskaper fungerar, och ser vägar in i framtiden, utvärderar olika politiker, kort sagt, man är den där "första vetenskapen" som begriper världen och för begripandet framåt. Låt vara att man självklart skall använda verktyg som tagits fram, men att man också använder dessa!

Lite som med Heidegger - Han tyckte ju(även om han ändrade sig sen) att han löst filosofins alla problem med sin tractatus, men för vilka problem då?

Eller hur är det med Russell, som av det lilla jag läst verkade knivskarp. På microplanet. Men sen började han på att strida för fred och sociala grejer. Och det är ju bra. Men gjorde han det med sina verktyg? Byggde han upp en fredsstrategi med en massa säkra grundsatser och logik? Ifrågasatte han om verkligen krig var dåligt osv?

Kant ansåg ju att det skulle kunna finnas liksom en rådgivande pool med filosofer som stadscheferna skulle kunna rådfråga då det blev snärjigt. Why not?

Sitter och bläddrar i en del skrifter av Popper. Verkar lovande.

Lite udda tips, kanske hjälper kolla upp nått program språk, med oop, öppnar ögonen lite, får dig att utveckla din egen typ av analys.

Lite petigt, men få "akademiska filosofer" (vad nu det är) skulle placera de du först nämner som "akademiska". Flertalet filosofer som forskar i filosofi på något universitet skulle nog inte anse att Heidegger ens är en filosof (Russell avfärdar honom, men stryker även Hegel, Nietzsche, och skulle inte ens nämna Bergson). Generellt finns ju ett visst likhetstecken mellan akademisk filosofi och analytisk (detta går givetvis att diskutera, men generellt). Så är det i Sverige, med möjligt undantag för Södertörn (som å andra sidan....), i USA, England men också i de länder som ofta associeras med kontinental filosofi (I Tyskland är det uppenbart att ett skifte har skett). Och filosofiprofessorn på CF i Paris är ju på sätt och vis "analytisk" i sin inriktning.

Det finns ju en stor skillnad i att den analytiska filosofin fungerar på ett sätt som påminner om "normalvetenskap". Kontinental gör storartade påstående, som man antingen håller med om eller inte.

Filosofi ska man inte läsa.. man ska filosofera själv... suck.

Skall verkligen se till att Russell inte hamnar för långt ned på listan, har lite Kant och Popper först... Men så mycket har jag förstått, att han inte bara satt och gjorde logik av språk, utan uttalade sig politiskt, och skrev mer populära filosofiska verk. Gjorde han då det inte i egenskap av filosof, utan som "privatperson"? Eller satt han och räknade på sina logiska satser och kom fram till att den eller den politiken var det filosofiskt rätta?

Kant, förresten? Räknar Russell honom som filosof?

Skämtar du eller vad? Sätt dig ned och läs i lite populärfilosofiska böcker. Ge dig inte i kast med för mycket. Du kommer inte fatta vad Russell skriver om, ifall du inte läst Frege. Och du kommer inte fatta vad Frege babblar om ifall du inte läst logik. Och du kommer ändå inte fatta mycket ifall du inte läst all den klassiska litteraturen. Och Heidegger var filosof, en utav de stora till och med. Russell och andra, helt fram till våra dagar nästan, hade problem med "de andra", dvs. folk ur den kontinentiala skolen. Det var folk som studerade fänomenologi och liknande sakar. Filosofer som gillade intellektuellt mörke. Tyckte man hos analytikerna. Omvänd tyckte folk från junglen att de städade logikerna från analytiska skolan missade skogen för alla träd. De fokuserade på småproblem och var därför "småfilosofer".

Instämmer. Kan rekommendera Karakoima att få ett helhetsgrepp över filosofin först. Jag har rekommenderat Anthony Kennys Västerlandets filosofi förut till andra och kan rekommendera den igen. Nu har Svante Nordin kommit ut med Filosoferna, Det västerländska tänkandet sedan år 1900, som tar vid där Kennys bedrift slutar. Läs dessa två först. Det gör en mindre förvirrad. För förvirrad - utan att vara nedlåtande - tycker jag nog att Karakoima är något.

Både Russell och Moore hade förstås läst Hegel. De kom ur brittisk idealism, djupt influerad av tysk idealism, men gjorde revolt. Moore gick specifikt in i samtal med idealismen, och Russell ägnade gärna sig åt att debunka spekulativ filosof. Hegel, Heidegger, Bergson är alla filosofer. Och väl värda att läsa.


Trams. Att läsa (därmed gå in i samtal) är livgivande för en filosof.

Som sagt, Lite har jag läst innan. De här 15 poäng Idehistoria jag läste här i Uppsala gav mersmak(inte minst för att filosofin övergavs nånstans runt 1870, efter det ansågs filosofin vara ointressant, va f-n..??), läste en hel del allmäna verk. Så SÅ omöjliga tycker jag inte att Sein und Zeit och Prolegomena och andra originalverk är. Det är ju lite så, att man stöter på grejer man inte har en aning om, referenser till tidigare tänkare och så. Men då är ju läget dramatiskt annorlunda nu jämfört med för 20 år sen, nu finns webben, och svar att hämta på alla nivåer man önskar. Varför tror ni jag startade tråden? Och då man kör fast i en, så blir man peppad att läsa nästa. Blir lite PBI, så att säga.

Och varför inte unna sig nöjet av att läsa originalverken? Kant är störtskön, han sticker inte under stol med att det är bibeln han har skrivit, der Kritik...

Ang. Nordins så var det faktiskt 3/4 in i hans tegelsten som fick mig mej att starta tråden. Den ger ett sånt ad hoc-intryck. Alla tänker lite här, lite där. Antingen pratar man om logik eller existens, eller så vips pratar man om hur ett land skall styras. Man kommer liksom aldrig åt den här mellannivån, eller så är det den jag vill åt, och hittar det inte i de mer översiktliga verken - svårt sätta ord på det är jag är ute efter - men lite : hur skall en människa och människorna tänka fruktsamt? Verkligen? i vardagen, då man styr ett land eller whatever.

Jag är rätt irriterad över t.ex Kants avundsjuka på "naturvetenskapens framsteg". Visst, det är sexigt att ha svar, lite som en programmerare som gör sitt program klart, titta vad fint det blev. Eller en lobbyist som tvärsäkert uttalar sig om ditt och datt. Låter bra. Men de som skall ta besluten, verkligen hantera det svåra, motsägelserna som inte går att förena, det som mynnar ut i "det här är svårt", vi får göra det bästa av situationen. Det är där, högre upp på värdeskalan än de enkla(eller ok då, ibland inte så enkla) svaren som jag hittar Bergson, Kant och Heidegger. Men jag vill se hur det där skall sippra ut i världen, hur människan skall bli klokare. Vilket dock inte lär ske innan vi lyckats trycka ner alfahannarna i stövelskaften. Hur nu det skall gå till...

Oj, flummade väl iväg välderliga. Men ni kanske ser vad jag är ute efter. Varför skulle inte Filosofin kunna bli den "första vetenskapen" igen". Utan svar, utan lösningar. Men de som kan ge de bästa råden? Måste "den akademiska filosofin" hålla sig där det är lätt att briljera med svar? Det är det jag hoppas finna. Och undan för undan finner. Men inte i de översiktliga verken. Hegel som flirtar med stadsmakten, herregud... Det måste finnas mer då man väl börjar läsa honom på riktigt.

Tror han menade att man inte ska "plugga det".

Jag är själv otroligt trött på akademisk filosofi. Det känns mer som att man lär sig vad som är "trendigt" och det som går att tjäna mest pengar på. De flesta som utbildar sig till filosofer blir ju ändå inte stora, de skriver bara fattiga inlägg i fattiga debatter och kommenterar varandras fattiga papers. Riktiga filosofer behärskar MINST ett annat akademiskt fält, och har filosofi mer som en hobby.

Som ett komplement till mitt sista inlägg : det tar jag som en ren komplimang! Om man visste, kunde vara tydlig med vad man ville komma med den akademiska filosofin i mitt tidiga skede, vad man förväntade sig av den akademiska filosofin och filosofin i allmänhet, så tror jag att man vore bra korkad. Nu är det ett sökande i ett jungfrueligt vackert fält, som förälskelsen i en massa snygga tjejer innan man funnit den enda rätta.

Det man lär ut dirigeras främst av forskningsintressena på institutionen. Det går långt tillbaka. Både Platon och Aristoteles bildade skolor. Och idag fungerar det på ett likartat sätt, om än svagare tendens.

Däremot förstår jag inte vad du menar med filosofi att tjäna mest pengar på. Jag skulle förstå det om du syftade på forskningsanslag.

Kan du nämna några av dessa "riktiga filosofer"?


Du har en bra inställning till det hela. Man är förvirrad till en början, det tror jag alla måste vara. Det är en spännande känsla att läsa en ny filosof. Jag önskar dig lycka till.