Så Heidegger var inte nazist menar du?
Det hela är väldokumenterat och tillgängligt för studium för den intresserade.
Första maj 1933 blev Heidegger medlem i Nazistpartiet. Han var medlem ända till krigsslutet.
Det finns en hel del annat och berätta om detta, bland annat hans egendomliga uttalanden i efterkrigsperioden.
Och visst undersökte han varats vara, eller hur?
På vilket sätt spelar hans politiska ställningstaganden roll för hans filosofiska arbete?
Om det gällde Gentzen skulle jag förstå frågan.
Men här har vi ju en filosof, Heidegger, som inte filosoferar i de abstrakta sfärerna med epsiloninduktion över längden på bevis i peanoaritmetiken utan vill säga något om tillvaron. Hur är människan utkastad i världen, vad innnebär det, hur är tillvaron konstituerad vad innebär det att vara människa, etc.
Med dessa utgångspunkter för sin filosofi och anspråket att ha undersökt och i viss mån klarlagt varats väsen så borde det väl vara en smula oroande för en tänkande människa att Heidegger inte fann sin filosofi oförenlig med Nazismen?
(1) Sen var han Nazist, denna ideologi tyckte han uttryckte varandet på ett speciellt tjusigt sätt!
Jag påstod att detta var fel, varpå du anförde följande:
Citat:
Ursprungligen postat av srinivasa
(2) Så Heidegger var inte nazist menar du?
Det hela är väldokumenterat och tillgängligt för studium för den intresserade.
Första maj 1933 blev Heidegger medlem i Nazistpartiet. Han var medlem ända till krigsslutet.
Det finns en hel del annat och berätta om detta, bland annat hans egendomliga uttalanden i efterkrigsperioden.
Och visst undersökte han varats vara, eller hur?
För att visa att (1) stämmer krävs någonting helt annat än (2), varpå (1) inte åtföljs av (2). Detta problem påpekade Arepo med sin fråga, vilket fick dig att svara med följande inlägg:
Citat:
Om det gällde Gentzen skulle jag förstå frågan. (3) Men här har vi ju en filosof, Heidegger, som inte filosoferar i de abstrakta sfärerna med epsiloninduktion över längden på bevis i peanoaritmetiken utan vill säga något om tillvaron. Hur är människan utkastad i världen, vad innnebär det, hur är tillvaron konstituerad vad innebär det att vara människa, etc.
(4) Med dessa utgångspunkter för sin filosofi och anspråket att ha undersökt och i viss mån klarlagt varats väsen så borde det väl vara en smula oroande för en tänkande människa att Heidegger inte fann sin filosofi oförenlig med Nazismen?
(3) Du har inte alls förstått vad Heideggers projekt är. Poängen är inte att 'säga någonting om tillvaron' istället för att prata om det 'abstrakta'. Den typen av metafysisk dualism är exakt det hans filosofi går emot. Det han vill åstadkomma (i Being and Time) är att besvara "The question of the meaning of Being in general" för att kunna lägga grunden för en s.k. 'fundamental ontology'. Varför är detta viktigt? Jo, därför att allt det du talar om som 'abstrakt' "(...)presupposes an average understanding of Being". Detta innebär att all filosofi innan dess inte klargjort vad det är man grundat sina filosofiska (och vetenskapliga) antaganden i. Genom att fokusera på detta kan vi äntligen komma ifrån detta vulgära 'abstrakta' som du kallade det, vilket bara är historiskt arvegods från Descartes. 'Filosofi' som ägnar sig åt 'abstractions', dvs. "philosophy of x" är en s.k. "regional ontology" som går helt fel i sitt allra första antagande. Det mest prominenta antagandet inom denna 'filosofi' är den 'Aristotle' gjorde när han trodde att någonting kan "(...) be had in the 'present'" utan hänsyn till den historiska kontexten (det är mer än detta, men det behöver du inte bry dig om). I vilket fall har du säkert sett någon artikel om 'metaphysics of presence' på Wikipedia.
Projektet är alltså inte att förklara 'hur människan är utkastad i världen', 'hur tillvaron är konstituerad' eller 'vad det innebär att vara människa'. Det är sant att "The analytic of Dasein" ger en förklaring till allt detta, men den enda anledningen varför Heidegger bryr sig om detta är på grund av att Dasein (det du fånigt nog kallar 'människa') har en 'average understanding of Being". Han startar där eftersom han måste starta där för att kunna vidareutveckla det han vill göra.
Allt detta står att finna i Being and Time, introduktionerna I & II. Om du begripit någonting alls av boken hade du vetat det.
(4) Om du läst att 'varat' är ett väsen i en bok, bränn då den boken. Om någon sagt detta till dig, slå vederbörande på käften. Att definiera 'varat' (Being) som ett 'väsen' (synonymt med essens) är skolastik från medeltiden.
Sammanfattningsvis kan sägas att du inte förklarat varför Heideggers filosofi har någon särskild anknytning till nazismen. Om ditt argument i sin helhet bestod av att hans filosofi är ett försök till ontologi och därför har denna anknytning är detta fullständigt truistiskt och alldeles för generellt för att förklara varför du alls skulle associera den med just denna typ av extremism; en ontologi innefattar allt och har därför en lika stor 'anknytning' till nazismens antites (vad nu det kan tänkas vara). I övrigt använder du ordet 'speciellt' i (1), vilket omöjliggör denna tolkning.
Jag får kväljningar när svenskar försöker uttala sig om Heidegger.
Om det gällde Gentzen skulle jag förstå frågan.
Men här har vi ju en filosof, Heidegger, som inte filosoferar i de abstrakta sfärerna med epsiloninduktion över längden på bevis i peanoaritmetiken utan vill säga något om tillvaron. Hur är människan utkastad i världen, vad innnebär det, hur är tillvaron konstituerad vad innebär det att vara människa, etc.
Med dessa utgångspunkter för sin filosofi och anspråket att ha undersökt och i viss mån klarlagt varats väsen så borde det väl vara en smula oroande för en tänkande människa att Heidegger inte fann sin filosofi oförenlig med Nazismen?
Att du inte skäms...det finns ju inget per se som säger att inte nazismen var det sista försöket att rädda jorden fran judedom och förintelse. Att blanda in politik i filosofi är skamlöst. Fy pa dig.
__________________
Senast redigerad av Tinman 2013-03-09 kl. 16:38.
Om det gällde Gentzen skulle jag förstå frågan.
Men här har vi ju en filosof, Heidegger, som inte filosoferar i de abstrakta sfärerna med epsiloninduktion över längden på bevis i peanoaritmetiken utan vill säga något om tillvaron. Hur är människan utkastad i världen, vad innnebär det, hur är tillvaron konstituerad vad innebär det att vara människa, etc.
Med dessa utgångspunkter för sin filosofi och anspråket att ha undersökt och i viss mån klarlagt varats väsen så borde det väl vara en smula oroande för en tänkande människa att Heidegger inte fann sin filosofi oförenlig med Nazismen?
Jag ser inte var problemet ligger. Heidegger sökte väl återigen väcka frågan om varats generella mening? Analysen av tillvaron (Dasein) var knappast hans huvudsyfte, endast ett steg på vägen vilket han ansåg nödvändigt. Vidare tvivlar jag på att Heidegger någonsin sade sig "i viss mån klarlagt varats väsen".
Och som Ontic påpekade ovan: hur skulle nazism kunna uteslutas från en ontologi?
Lat oss klargöra vad det handlar om. Endera var Hitler god, eller sa var han ond eller sa var han ingetdera ( sinnessjuk, eller sa finns inte det goda och onda ). Det rader alltsa delade meningar i fragan. Det är inte självklart att Hitler och nazismen var det ena och inte det andra.
Den som blandar in politik och sant här i filosofin gör sig till atlöje, sa är det bara. Men lat oss för argumentets ( filosofins ) skull visa varför:
Följande möjligheter finns:
a) Heidegger trodde att Hitler var ond och Hitler var ond.
Kommentar: Enligt Sokrates ( I sokrates försvarstal ) vore det orätt att följa diktatorns order och man bör riskera sitt liv.
Invänding: Sokrates skrev inget och hans livsuppgift var av gudomlig natur. Heideggers livsuppgift var empirisk: att skriva böcker alltsa gjorde han rätt i att stödja den onde och inte riskera sitt liv da livsuppgiften gar i första hand.
b) Heidegger trodde att Hitler var ond men Hitler var god.
Kommentar: Ja vad skall man säga? Han fruktade i onödan.
c) Heidegger trodde att Hitler var god men han var ond.
Kommentar: Det är vanligt i västerlandet att man da friar en man fran ansvar.
c) Heidegger trodde Hitler var god och han var god.
Heidegger gjorde rätt och är en rättfärdig man.
Det är alltsa inte pa grund av vad Heidegger tyckte om Hitler som skall avgöra om det är värt att läsa honom.
Orsaken till att jag avrader är att det är värdelöst slöseri med tid; han ha skrivit luntor och är lika snacksalig som tysken i gemen, gäsp....
__________________
Senast redigerad av Tinman 2013-03-10 kl. 13:59.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
