Rätt eller Fel?

Ja, vad som är rätt för mig är kanske fel för dig - subjektivt.

Att skjuta någon e alltid(?) fel enligt de flesta, därför kan rätt och fel användas objektivt - även om rätt och fel till största del är subjektiva begrepp.

Att skjuta någon är alltid fel enligt de flesta säger du. Alltid- enligt de flesta... Jag kan inte hålla med. Men låt oss för diskussionens skull utgå ifrån att du har rätt, att skjuta en människa tycker nästan alla är fel, men då finns det ändå ett antal personer som inte delar denna syn på vad som är rätt och fel. Ditt påstående förutsätter att det finns någon eller några som i det här fallet tycker det är rätt att skjuta en människa. Då är knappast påståendet "att skjuta en människa är alltid fel" korrekt. Eller är det majoritetens moral som är objektiv? Dvs att majoriteten alltid har rätt?

Snarare tvärtom isåfall. Om det inte finns två rätt är ju allt annat fel. Om det inte finns NÅT rätt, eller om ALLT är rätt, då finns inte rätt eller fel.

Jag anser att det alltid finns ett rätt sätt och ett fel sätt, problemet är att vi inte är tillräckligt intellegenta och insiktsfulla att veta vilket som är det rätta och vad som är fel alltid.

För det första säger jag aldrig "är ALLTID fel", sen att du försöker slå håll på mina argument med undantag e meningslöst då jag aldrig hävdar en objektiv "världsmoral".

Posera att du går upp och skjuter någon helt oprovocerat o omotiverat. Majoriteten menar givetvis att det är fel, medan den skjutnes fiender hävdar motsatsen. Men den senare gruppen påverkas av sin "vilja" vilket rättfärdigar(?) brottet i deras ögon. Den stora massan däremot kan, utan personliga anknytningar till skjutningen, mer objektiv yttra sig om gärningen som fel eller rätt.

Men låt oss säga att "rätt och fel" är enbart subjektiva begrepp som du säger. Om nu alla tycker olika varför använder vi då rätt och fel objektivt, tex när vi bedömer en matematisk lösning.

Om nu alla har sin egen uppfattning om vad som är rätt och fel varför har vi då uppfunnit begreppen moral och etik. Moral och etik grundar sig på majoritetens uppfattning om vad som är rätt och fel - sen kan man ju alltid diskutera hur objektiv den e.

Slutsatsen blir då att rätt och fel existerar till viss del som objektiva begrepp. Om nu rätt och fel skulle vara så subjektiva som du säger, varför kallar vi då inte dem för "egenvinning och förlust" tex.

Vi använder det väl inte objektivt? Det finns en rådande sanning ja, som när som helst kan ändras till följd av forskning. Jag kommer naturligtvis att hävda att 1+1=2 så länge ingen kan bevisa motsatsen. Jag är inte så bekant med matematiken men jag vet att formläror och dylikt ibland ändras till följd av forskning.


För att vi ska kunna leva tillsammans i ett civiliserat (nåja) samhälle. Vi har en serie minsta gemensamma nämnare vad det gäller rätt och fel. Dessa är INTE objektiva. Värderingar som moral och etik är högst subjektiva eftersom de uttrycker känslor och värderingar. Men ja, "Moral och etik grundar sig på majoritetens uppfattning om vad som är rätt och fel". Tack för att du håller med, rätt och fel är alltså inte objektivt. Kan jag tolka dig på det sättet?


Du menar alltså att rätt och fel är till viss del objektiva världen som har sitt ursprung i moral och etik som är subjektivt? Eller anser du att moral också är objektivt? Jag får det inte att gå ihop..



Här har vi alltså tre faktorer:
1. Jag som skjuter.
2. Majoriteten som anser att jag gjorde fel.
3. Minoriteten som anser att jag gjorde rätt.

Vi kan räkna in mig i faktor tre eftersom jag antagligen tyckte det var en bra idé att skjuta. Då får vi två åsikter som står mot varandra varav den ena är subjektiv (grupp 3) och den andra objektiv (grupp 2) enligt dig. Du motiverar grupp 2's objektivitet med att de har mindre anknytning till gärningen i sig och därför lättare kan bedöma om den är rätt eller inte? Då frågar jag hur kan någon objektivt bedöma om en händelse är bra eller dålig utan att ha alla fakta på bordet? Dessa personer är utan personliga anknytningar (din formulering) till dådet och kan därför objektivt yttra sig om den var fel eller inte? Hur kan det komma sig? Vad är det som gör att de är mer objektiva? Jag kan förstå att de ser händelsen ur ett annat perspektiv men objektiva? Hur?

Du menar på fullaste allvar att de är objektiva för att de inte har några anknytningar till mig eller händelsen? Hur ska de då kunna bedöma om den var rätt eller fel?

Vi tar ett klassiskt exempel. Jag tar en tidsmaskin och åker tillbaka i tiden och dödar Hitler innan han blivit vuxen. Ponera följande scenario: Förintelsen äger aldrig rum och miljoner människor slipper dö. Är min handling rätt eller fel?

En annan möjlig utgång: Jag dödar Hitler men förintelsen äger rum ändå, miljontals människor dör. Är min handling rätt eller fel?

I båda fallen tar jag en människas liv och enligt dig anser de flesta att det är fel (det kan jag hålla med om, lugn jag är inte helt galen ). Samma handling kan alltså få två olika konsekvenser vem kan avgöra vilken som är rätt eller fel objektivt sätt? Ändå har jag en känsla av att de flesta skulle applådera mig om jag for tillbaka och dödade Hitler. Hur går det ihop?

Nu tar vi det igen

rätt och fel, är mer objektiva, eller mindre subjektiva, begrepp än vänster och höger.

Vänster och höger beskriver bara ett objekts position i förhållande till något, och är rent teoretiskt.

Rätt och fel däremot bygger däremot på samhällsnormer, av majoriteten valda. Denna majoritet har lyssnat på många åsikter och sedan utvärderat dem för att sedan framlägga normen/r.

Jag ,och jag tror de flesta håller med om det här; Det bästa sättet att skriva en objektiv uppsats t ex är att ta till vara på flera olika åsikter och undevika ett partiskt ställningstagande. Samma metod kan idkas på andra områden också, t ex normskapandet.

Du bör hålla med om detta, annars så finns det inget som kan kallas för objektivitet. Om du inte tror på ett objektivt världsförnuft likt Hegel.

Märk väl att jag inte pratar om någon abslolut objektivitet, utan om en mer objektiv subjektivitet. Kom ihåg att det var graden av objektivitet i begreppen höger/vänster och rätt/fel vi jämförde. Jag hävdar alltså inte att rätt och fel är abslolut objektiva begrepp utan att de är mindre subjektiva än vänster/höger.

Jag reagerade på din förra post och den här bekräftar det jag misstänkte. Jag läste in för mycket i din första post när jag samtidigt hade läst de övrigas.

Ja det finns något som är objektivt, men rätt eller fel inte objektiva. Däremot kan du skriva en uppsats med så många olika infallsvinklar som helst utan att lägga in värderingar. Då kan texten kallas objektiv. Fast jag tvivlar på att verk kan skrivas så att det uppnår en absolut objektivitet. Men det är delvis en annan fråga.


Bra då är vi överens. Det finns inget absolut objektivt när det gäller rätt/fel. Trodde det var det vi diskuterade från början. Sen halkade vi uppenbarligen in på annat som virrade till allting.

hehe

Ja det blev lite invecklat där, diskussionen spårade ur lite men men...det är inte lätt att diskutera filosofi på ett sådant här forum, inläggen tenderar ju ibland att inte bli så välskrivna . Jag vet att jag inte alla gånger skrivit förståeligt men men...

Om något är abslolut objektivt? Min bästa chansning på en abslolut objektivitet är nog Gud.

Förutsatt att han finns. Fast den diskussionen ryms inte under trådens topic.

Det där är ju bara lek med ord, börja filosofera på riktigt istället.
Höger och vänster, Right and Left. Rätt och fel, Right and wrong.
Vilket betyder att engelsmännen kör på "wrong side of the road".

Personligen anser jag att "rätt och fel" helt enkelt är "idéer" skapade av människan.
För en människa så är det fel att slå ihjäl en annan av samma art/annan art. Men inte för ett lejon.

Moralen och etiken är skapad och anpassad för människan, där har du dina rätt och dina fel. Utan moral och etik så finns det inga regler för rätt och fel (förutom ens personliga uppfattningar dvs)

/Spader

Håller med dig till 100%