Rätt eller Fel?

Ja då håller vi väl med varann när det gäller rätt/fel? De är inte objektiva utan enbart idéer (föreställningar).

Vet inte hur jag ska tolka ditt andra påstående, menar du att det är okej att en människa slår ihjäl en annan människa men ett lejon får inte slå ihjäl ett lejon? Du påstår samtidigt att moralen och och etiken är anpassad för människan och utan den finns inget rätt och fel? Har jag fattat dig rätt? Ändå blandar du in lejon? Förklara.

Du anser alltså att när en person kan en sak då kan han inte denna sak, han bara föreställer sig?

Det har jag aldrig påstått. Jag syftade på att rätt/fel inte är absolut objektiva. Din frågeställning är intressant men faller inte under trådens topic. Därför svarar jag inte.

Nej tvärtom.
Ingen gnäller över rätt och fel när ett rovdjur (lejon) dödar ett byte, eller en av samma ras (exempelvis vid bråk om makten... gamla lejon som får spö av unga).
Ja etiken och moralen är skapad och anpassad av människan och utan den finns det inget rätt och fel.
Blandade in djur främst för att dom inte har någon etik och moral (visst finns det vissa apor som "vet" vad som är rätt och fel bland dom egna *du kanske såg den här dokumentären på tv för ett tag sen*). Alltså, mord i djurriket anses aldrig fel. Men när människor har ihjäl varandra så anses det fel eftersom vi har "regler" för hur man ska uppföra sig, medans djuren går efter instinkter och känslor.

Det var kanske lite svårt att hänga med i förra inlägget. Ber då om ursäkt. Skrev det på natten och var kanske inte helt klar i huvet.

/Spader

så här är det!

Rätt/fel är skapade av ett subjekt(människan) därför följer att begreppen är subjektiva.

Men när fler individer kommer i kontakt med rätt och fel, och börjar använda det för att kommunicera ändras innebörden av rätt/fel så att begreppens definition innehåller individens(den kommunicerades) egen åsikt om vad som är rätt och fel.

Vi är flockdjur, således kan individer hjälpa varandra till större framgång - ett mutalistiskt förhållande alltså. Detta gör att vad som är rätt för en individ oftast är rätt för den individ, som den första har ett mutalistiskt förhållande med. Detta gör att rätt/fel får en mer "koncenterad" defintion - m.a.o. olika invidividers definitioner konvergerar, eller om ni vill, antalet definitioner mimimeras.

Tillslut när tillräckligt många individer utgör gruppen har vi fått en definition på begreppen rätt/fel som överenstämmers med alla(?) individers åsikter om vad som är rätt och fel.

Alltså, begreppen har från början varit subjektiva - då endast en åsikt om vad som är rätt/fel finns. Men när det finns fler åsikter om detta och begreppens olika definitioner, individer emellan, börjar konvergera har begreppen fått en viss objektivitet.

Objektivitet får ju nämligen någonting när flera åsikter tas i åtanke enligt mig.

Om du hävdar att rätt och fel är föreställningar, att de icke är objektiva entiteter, då följer ju
att en man som kan en sak, d v s gör det på rätt sätt, samtidigt icke kan sin sak, d v s icke gör det på rätt sätt. På vilket sätt skulle inte detta
falla under trådens ämne?

Menar du att rätt/fel är objektiva begrepp för människor? Hur då? Enbart för att vi har moral och etik? Har inte olika samhällsgrupper och kulturer olika begrepp om vad som är rätt/fel? Ta till exempel tvångsgifte. I den västerländska kulturen anses får vi i allmänhet bestämma själva om, när och med vem vi ska gifta oss med. På den indiska landsbygden är det däremot vanligare att äktenskap arrangeras utan att brudparet har något eller i vissa fall lite att säga till om. De flesta inom den västerländska kultursfären anser förfarandet på den indiska landsbygden är fel medan "bönderna" anser att de gör rätt. Därmed inte sagt att alla inom respektive kultursfär anser samma sak. Hur kan rätt/fel vara objektivt här? Uppfattningarna krockar uppenbarligen.

Ett annat exempel är dödsstraff, vissa anser att det är fel medan andra anser att det är rätt. Objektivitet? Vad är rätt/fel och varför?

Aha du menade det lite annorlunda än jag trodde. Ursäkta. Vad är det som säger att en som kan sin sak gör det på rätt sätt? Dessutom, är det inte så att vissa saker kan göras på fler sätt? Jag antar att du menar att "rätt" sätt syftar till att nå ett önskvärt slutresultat?

Tror dessutom att trådskaparen syftade på värderingarna rätt/fel inte kunnande rätt/fel men du har nog rätt, det faller nog under trådens topic.

P.S. med kunnande menar jag "skills", är det det du syftar på? Jag kan inget bra ord för det på svenska.

Vi får återkomma till det här av den enkla anledningen att det visade sig att jag inte har det helt klart för mig. Jag klistrar dock in ett slags försök att reda ut det hela...men men men det är inte helt korrekt tror jag... måste helt enkelt tänka igenom det Jag har länge varit övertygad om att nedanstående resonemang är fullständigt ödeläggande för kunskapsrelativismen...


----
Kunskapsrelativismen är ohållbar: ontologiskt sett eftersom den epistemologiskt tvingas splittra upp verkligheten; epistemologiskt sett eftersom den leder till ontologisk nihilism eller sofism.

Om verkligheten är som det tycks för den enskilde ( kunskapsrelativism ) gäller det kanske att på olika sätt ge uttryck för dessa känslor, detta "tyckande". Men eftersom verkligheten per definition är som det "ser ut", "känns", eller "luktar", kommer dessa uttryck, exempelvis ordet "värde", att både detonera verkligheten samt icke detonera den. Verkligheten splittras liksom upp, det blir en slags "fight" om vems verklighet som äger företräde och man tvingas kanske börja tycka att det inte finns något rätt (sätt), eller något skönt, eller något gott.

Det här gäller givetvis även kunskapen. Vi föreställer oss två män. Den ene lappar de facto ett par skor, alltså är han kunnig när han lappar dessa skor. Men denne individ kommer nu samtidigt att vara både kunnig och okunnig i att lappa dessa skor eftersom det är möjligt att det, låt oss säga, tycks honom som om han inte kan lappa skor fast han gör det. Samtidigt är det möjligt att den andre mannen som står brevid och icke lappar några skor, att det för honom ändå tycks som om han kunde lappa dessa skor fast han icke gör det.
De båda männen är liksom i delo med sig själva, de är både kunniga och icke kunniga samtidigt

Kvarkarnas fosterfördrivning förändras med tiden, likt en citron som bedagat: Rätten härskar också när den tar fel. Inunder skalet förgylls sanningen med den välvilliges tribun: Högsta rätt är största orätt.